Bakgrunden är landstingets nya ersättningssystem. En förändring som gör att Hälsogemenskapen riskerar att gå miste om en hel del pengar, uppemot en miljon kronor per år, enligt Stefan Fridholm.
I brevet berättar de båda styrelseordförandena att förhandlingar med facket är inledda. Nu väntar eventuellt en omorganisation, i värsta fall att avveckla delar av verksamheten. Personalneddragningar väntar.
På frågan ”Hur snart?”, svarar Fridholm: ”Jag vet inte, kanske blir det redan under sommaren.”
Läs även del 1: Sönderskurna däck, spioneri och smutskastning
Eldsjälen Kurt Marklundhar hunnit bli 84 år gammal. I köket hemma i Österjörn ligger artiklar, dokument och pärmar spridda över bordet.
Det går inte att ta miste på entusiasmen i hans röst när han berättar om hur det gick till, då när Jörnsborna väckte liv i sin vårdcentral igen. Eller stoltheten över att de lyckades. Trots att nästan alla, framförallt landstinget, trodde att de skulle gå bet.
År 2002 pågick förberedelserna för fullt. På ett stormöte som Norran bevakade talade han och Stefan Fridholm om pågående förhandlingar med landstinget. De hade lyckats få ned hyran till bara en bråkdel av vad den varit i landstingets regi. Och de hade även fått löften från den dåvarande sjukhusdirektören om att få tillbaka den gamla utrustningen ”helt gratis.”
Tidningsrubrikerna skvallrade om framtidstro och kämpaglöd. Men det var verkligen en resa i motvind: ”Jag hade ju fyllt 70 bast när jag gjorde det här och blev ju toklagd av alla. Jädrar, direkt intagbar!”, säger Kurt Marklund muntert om reaktionerna han fick i början.
Intresset från landstinget var svalt. För att inge respekt tog Kurt Marklund med sig advokat till förhandlingarna. Och innan något avtal ens var tecknat skickades jobbannonser ut, mest för att pressa landstinget. ”Det gjorde susen, då tog det fart, då började det ringa”, minns han.
Den 21 maj 2003 tecknades ett avtal med landstinget. På ett möte i Folkets hus deklarerade Stefan Fridholm stolt: ”Detta är något unikt mina vänner, inte bara i Västerbotten. Ser man till den alldeles speciella formen vi åstadkommit, finns inget liknande i landet.”
Läs även del 2: Anmälningarna haglar – patienterna flyr från Jörn
De senaste åren harKurt Marklund slutat att gå på årsmötena, ”där blir det bara bråk”. Styrelser har kommit och gått, men de har alla misslyckats med att utveckla verksamheten, tycker Kurt. Kanske hade det gått bättre om de valt att starta ett handelsbolag, men då hade de förmodligen anklagats för att tjäna pengar på skattemedel, tror han.
I dag rår ju alla om Hälsogemenskapen: ”Jag sa det sist jag var på besök där, tänk ändå vad skönt, man lägger sig på sin egen säng”, säger han och lyser upp.
Dagens situation vet han inte hur han ska tolka. Han känner sorg över det som händer.
Även Stefan Fridholm verkaren smula sorgsen. Oron över ekonomin har tärt på honom sen ersättningen för de asylsökande patienterna ändrades. Tidigare fick de både ersättning för en obligatorisk hälsoundersökning som alla asylsökande genomgår, och en schablonersättning för antalet asylsökande på orten. För den obligatoriska hälsoundersökningen har ingenting förändrats, men sedan årsskiftet får man inte längre schablonersättningen. Istället ersätts man per faktiskt besök.
Ersättningen per besök är cirka 1 900 kronor, samma som för utomlänspatienter. Men den summan räcker inte, menar Fridholm. Inte på långa vägar.
Läs även del 3: Testosteronexperimentet: ”Jag har borta flera år av mitt liv”
Eva Grahn, vid landstingets beställningsenhet, förstår Hälsogemenskapens oro. Hon kan inte uttala sig om det verkligen kommer att innebära en minskning, men förklarar bakgrunden. Summan från Migrationsverket är densamma. Det är härifrån ersättningen kommer, och den fördelas via landstinget – dels till primärvård och dels till sjukhusvård. ”Schablonen slog snett, vissa vårdenheter fick för lite, andra fick för mycket. Det här är det rättvisaste systemet vi kan se i dag”, säger hon.
”Men täcker ersättningen utgifterna?” undrar vi. Fridholm pekar bland annat på tidsåtgång för tolksamtal, vaccinationsprogram och rådgivning.
Eva Grahn suckar, hon har uppenbart fått frågan förut: ”Det finns inte ett landsting i hela landet som tycker att ersättningen från Migrationsverket täcker de faktiska utgifterna, men det är den ersättning vi får”, konstaterar hon.
Landstinget har redan satt sin prislapp på vårdcentralen i Jörn. Den var för hög. Det var därför man lämnade orten 1999. Inom landstinget räknar man med cirka 1 500 listade patienter per heltidsläkare. Jörns antal når inte ens upp till 1 000.
Inte ens om vi räknar med alla asylsökande, cirka 340 stycken i dag, når man 1 500 listade.
”På en liten hälsocentral som den i Jörn, blir det känsligt. Det finns så klart en smärtgräns”, säger Eva Grahn.
Del 4: Jakten på Jörnläkaren – söktes med hjälp av polis
Hälsogemenskapen i Jörnbalanserar på marginalen. Det har man alltid gjort. Nu ligger man minus, vid slutet av 2014 och 2015, såg det bättre ut. Under flyktingkrisen fanns som mest 550 asylsökande i Jörn. Och antalet listade var nästan 1100. Sammanlagt – ett mycket stabilare läge. ”Utan de asylsökande, hade det aldrig gått”, konstaterar också Stefan Fridholm.
Även han ser en smärtgräns. Men enligt honom är den inte nådd. Det hävdade han i alla fall i en första intervju i april.
”För några veckor sen när vi pratade kände du ju till detta, den nya ersättningen, du sa att ni klarar några minusår. Nu går ni ut med en skrivelse till Jörnsborna och säger ”nu varslar vi, det är akut.”
”Jag sa att det var stabilt”, svarar Stefan Fridholm, ”att vi gick med ett svagt plus, nu har vi en kvartalsrapport. Den pekar på ett starkt minus, det är ingen hemlighet.”
När man lever på marginalen så finns inget utrymme för slarv. Men mycket av det vi upptäckt under granskningens gång väcker frågor: Exempelvis besöken till vårdcentralen under kvällstid.
”Man går in via akutmottagningen, där det saknas larm”. Det berättar mannen som har gjort det själv. Han var på läkarbesök hos Roger Karlsson. Ett besök som han aldrig betalade för. Kvällsbesöken var många, men långt ifrån alla syns i dag i hans journal. Det kunde handla om olika saker, förklarar han, exempelvis förnyelsen av ett recept.
”Det är ett vansinnigt spring där på kvällarna”, säger en annan Jörnsbo, som ofta undrat vad som sker. Många vill prata om ”kvällsspringet” och hur patienter blivit erbjudna läkartid mitt i natten. Fast alltid andra patienter, ingen som berättar om det har gjort nattliga läkarbesök själv.
Att patientmottagning sker på kvällstid, så mycket kan Stefan Fridholm bekräfta. Men han säger att många av dessa besök rör de asylsökande på orten. Att besök kan ha varit gratis och ibland inte registrerats, bekräftar han också. Däremot hävdar han att journalföring alltid har skett.
För hälsocentralens del, har det kvittat om betalning skett eller inte. Det har med schablonersättningen att göra, förklarar han.
”Roger sitter ju här och jobbar på kvällarna, och ibland släpper han in folk och hjälper dem akut och sådant har ju aldrig blivit registrerat. Och ibland har folk inte haft pengar, och det har ju inte spelat oss någon roll. De första månaderna kände vi ju inte ens till det nya ersättningssystemet heller, vi var inte de enda som inte fått den informationen.”
Vad sa han egentligen? Att många besök sker på kvällstid. Att allt inte registreras och att betalning inte alltid tas emot. Samt att ”det inte har spelat någon roll.”
Nu registreras samtliga besök, enligt Stefan Fridholm. Det har med ersättningssystemet att göra. Men trots att man alltså slarvat med detta tills nu, toppar Hälsogemenskapen besöksstatistiken i Skellefteåområdet.
På Hälsogemenskapen går det i snitt 2,5 läkarbesök per år och listad patient. De flesta andra hälsocentraler snittar under ett besök. Även Boliden, som också har ett stort antal asylsökande på orten och liknande demografi. Jörn har aningen fler äldre, vilket säkert kan förklara en del av skillnaden vi ser. Men samtidigt som många besök inte registreras, ser vi exempel på motsatsen; besök som har registrerats fast de aldrig har ägt rum.
”Misstag”, säger Roger Karlsson.
”Det ska inte vara möjligt”, säger andra som arbetar i samma system.
Roger Karlssons kollega, ST-läkaren Marcus Romberg, säger att mycket av det som sker kvällstid handlar om administration, att utvärdera patienter och gå igenom varandras journaler. Roger Karlsson säger att det även kan handla om patientbesök, de mer ”krävande patienterna”. Besök som man beräknar ska bli tidskrävande, att det exempelvis krävs intygsskrivande, förklarar han.
”Det stämmer att ni inte tar betalt?” undrar vi. ”Det händer nog att vi gör intyg gratis, generellt har vi nog gjort intygen billigare”, säger han.
Roger Karlsson börjar närma sig pension. Vid Hälsogemenskapen finns förhoppningen att en ny läkare ska kunna ta över. Men det blir svårt att lösa över natt, om Roger Karlsson skulle sluta plötsligt. Kurt Marklund berättar om utmaningen att bemanna, då år 2003, när de första läkarna skulle anställas. Två veckor innan Hälsogemenskapen skulle öppna, drog sig den tillfrågade läkaren ur. Han hade fått ett annat jobb. Valet föll då på Roger Karlsson och Reimert Reimertzon, som de tyckte kompletterade varandra väl. ”Det här var ju gossar som vara vana att få betalt. Då gick jag och köpte ett par mörka solglasögon, och mötte dem igen. Då blev det rätt lön”, säger han och skrattar.
Under årens lopp har bemanningsansvaret legat på Roger Karlsson, som lyckats locka läkare till Jörn. Det handlar om personer han har förtroende för, sådana han exempelvis tidigare handlett eller arbetat tillsammans med. ”Som jag litat på”, säger han.
Läkarkostnaderna har även hållits låga, sett i jämförelse med vad stafettläkare brukar kosta. Det berättar Stefan Fridholm, och det bekräftas av flera personer med insyn i ekonomin. När vi granskar läkarna som arbetat vid hälsocentralen hittar vi två pågående åtal, ett som Norran tidigare har berättat om, ett förtalsmål och ett som handlar om ekobrottslighet.
”Är det ett tecken på en god rekrytering” undrar vi, ”eller på svårigheterna som finns?”. Varken Stefan Fridholm eller Roger Karlsson vill ta ansvar för misstankar om brott, om det inte rör personens uppdrag vid Hälsogemenskapen. Dessutom var ju i alla fall en av dem bara där tillfälligt, påpekar de.
När man lever på marginalen så finns inget utrymme för slarv. Och Hälsogemenskapen har slarvat. Vi har den senaste veckan visat hur de har obstruerat i tillsynsmyndigheternas arbete och valt att inte medverka då patientnämnden har velat diskutera problemen. Kritiken är omfattande och allvarlig, och rör alltifrån journalslarv, till läkemedelsförskrivning och sekretess. Och trots betydelsen av varje krona, av att registrera vartenda patientbesök, har det slarvats med registreringar och betalningar.
Och kritiken mot Roger Karlsson, läkare och verksamhetschef, tycks ständig sopas under mattan.
Vad är prislappen för en hälsocentral i Jörn? Sett i backspegeln kan inga andra än Jörnsborna svara på det. Och om priset har varit värt deras möda.
I det verkliga livet hänger inteallt på siffror och statistik. Med kämpaglöd kommer man långt. Ibland längre än vad någon har kunnat ana. Det har Jörnsborna redan bevisat. Men ibland kan siffrorna vara det som till slut lägger krokben. Stefan Fridholm, som har varit med sedan start, har sett verksamheten hotad tidigare. Ekonomiskt har det gått upp och ner, men alltid rätat ut sig i längden. Den här gången kan läget vara allvarligare.
”Just nu är det ekonomiska mörka moln. Och så kommer det här, som lök på laxen, att utredningen är så pass allvarlig. Det gör mig förtvivlad. Och då ser jag en jätterisk, genom att vi redan inlett förhandlingar om omorganisation, alternativt avveckling. Jag måste slå till alla klutar för att rädda åtminstone tandhälsan - så att vi har någonting kvar i Jörn. Helst vill jag ju ha allt kvar.”
”Vad krävs för det”, frågar vi.
”Det krävs förändrade ekonomiska förutsättningar. Och att vi har medarbetare som vår bygd har förtroende för”.
Läs också: IVO vill återkalla Jörnläkarens legitimation
Mitt under publiceringenav den här granskningen kommer beslutet i den IVO-utredning som vi berättat om; granskningen av Roger Karlssons yrkesutövning.
Utredningen har pågått sen februari 2016 och slutsatsen är hård: Roger Karlsson är "grovt oskicklig" och "uppenbart olämplig att utöva läkaryrket" – och hans läkarlegitimation bör återkallas.
Motiveringen till beslutet är flera fall av felbehandling, bland annat de två som vi berättat om i den här serien. Men även en anmärkningsvärd överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel och 175 fall av odokumenterade patientbesök. IVO konstaterar också att Roger Karlsson verkar strunta i både lagar och regler - och att han inte förstår hur man ska arbeta på ett patientsäkert sätt.
Vid köksbordet hemma i Österjörnberättar Kurt Marklund om sina planer, kanske måste han engagera sig igen, få ordningen på hela denna röra: ”Om det blir så, så blir det nog sista jag gör här i livet”, säger han.
Om smärtgränsen verkligen är nådd för Hälsogemenskapen, det står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Roger sitter ju här och jobbar på kvällarna, och ibland släpper han in folk och hjälper dem akut och sådant har ju aldrig blivit registrerat. Och ibland har folk inte haft pengar, och det har ju inte spelat oss någon roll.
