Vårdcentralen i Jörn sticker ut när det kommer till anmälningar från patienter. Många klagar på bemötandet.
”Slutar du ta medicinen, då dör du. Ja … han säger ju så till folk”. Det säger mannen om Roger Karlsson, läkare vid Hälsogemenskapen. Vi möter honom utanför vårdcentralen i Jörn, där han rastar hunden. Han fick själv höra det en gång. Då hade han ifrågasatt sin medicinering, efter att läkare i Skellefteå gjort det.
Norran granskar – Del 1: Sönderskurna däck, spioneri och smutskastning – Drömmen som splittrade bygden
Tuffa medicinska domar,med karaktär av gissningar, återkommer: ”Det är nog en hjärntumör” eller ”cancer i hela magen”. En del patienter har tagit Roger Karlsson på orden, med ångest, oro och sömnlösa nätter till följd. Ibland är det ett kanske ett skämt, som har missuppfattas av någon. Roger Karlsson förnekar inte att han kan säga liknande saker, men hävdar att de då har uttalats i privata sammanhang – inte i hans roll som läkare, och i så fall menat som ett skämt.
Men att Roger Karlsson har ”fel attityd” är många rörande eniga om. Alltifrån Jörnsbor vi möter ute på byn, till personer i hans innersta krets. ”Han uttrycker sig milt sagt burdust”, säger exempelvis Stefan Fridholm, ordföranden i Hälsogemenskapen. Eller: ”Han har det svårt med humöret”, som Kurt Marklund säger, mannen som var med från början, när verksamheten drogs igång.
Läs också: Marcus Melinder: Norrans granskning avslöjar stora brister
Ibland skäms han över beslutet.Att han var med och bidrog till rekryteringen av Roger Karlsson. Men bara ibland, när han nås av något galet rykte. ”Men han är ju en duktig läkare.” Otaliga gånger har han tvingats komma till hans försvar. ”Jag har fått tillrättavisa patienter på grund av skitsnack”, säger Kurt Marklund. Och en sak har han lärt sig här i livet ”man ska dela allt på hälften. Det pratas så jäkla mycket och man ska inte tro på allt”.
Det kan vara bra att ha i bakhuvudet, i denna historia och andra. Kurt Marklund var med från början, när landstinget flaggade för nedläggning. När Jörnsborna gick samman och räddade sin hälsocentral. Det var en bedrift som ingen kan ta från dem, oavsett vad som följde. Det skrevs spaltmeter om det icke-vinstdrivande gemenskapsföretaget.
Men i hyllningsartiklarna behandlas inte kritiken. Anmälningarna till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, eller de till patientnämnden. Från personal, patienter eller myndigheter som klagat. Det börjar vara en diger lunta. Både Västerbottens landsting och Region Norrbotten har krävt utredning av Roger Karlssons yrkesutövning. Den från Västerbotten lades ned. Där konstaterades att det främst gällde bemötandeproblematik, vilket ansågs vara arbetsgivarens bord – det vill säga Hälsogemenskapen, med Roger Karlsson som verksamhetschef.
Nyligen reagerade ett parföräldrar på hur Roger Karlsson behandlat deras barn. Enligt familjen blev sonen både kränkt och rasistiskt bemött. Läkaren säger, enligt anmälan, att patienten ”är anorektisk och därmed kostar Sverige en massa pengar”. Enligt en skrivelse till Hälsogemenskapen från patientnämndens kanslichef ska han även ha anklagat föräldrarna för att det är deras fel att pojken mår dåligt.
En socialsekreterare från Skellefteå hjälper föräldrarna att anmäla. Det råder inget tvivel om dennes frustration. ”Hur kan denne läkare få jobba kvar trots flertalet anmälningar under åren?”, avslutas anmälan.
Ordförande Stefan Fridholm försvarar Roger Karlsson. Anklagelserna är ”absurda” menar han och anklagar socialsekreteraren för att driva en personlig agenda. Fridholm IVO-anmäler i sin tur socialsekreterarens agerande.
När man delat allt på hälften,och fortfarande inte får ihop det, vad gör man då?
När vi vistas i Jörn får vi höra hårresande berättelser. Som historien om ett jaktbrott, där en involverad fick föras till sjukhus. Scenen är som tagen ur ”Jägarna”, den perfekta ingrediensen till den dramatiska landsbygdstoryn, men den är helt enkelt inte sann. Korn av sanning finns, men någonstans längs vägen fick berättelsen ett eget liv. Den utpekade mannen var oskyldig.
”Det här är en liten ort, med ryktesspridning och avundsjuka. Roger upplevs som en nagel i ögat”, säger en kvinna. Hon står på Rogers sida. Enligt henne är han omtänksam, men saknar social kompetens.
Den där kluvenheten. Var kommer den ifrån? Kan det vara rädslan att förlora det man räddat? ”För vad är alternativet”, som den äldre damen säger ”att vi ska åka ända till Boliden?” Hon och hennes väninna ska precis till att handla potatis, från lastbilen som står längs Storgatan. De bor några mil utanför Jörn, vilket gör resan till Boliden lång, om vården skulle flyttas dit.
Eller är han faktiskt en hjälte?Den missförstådda sorten. En del verkar se honom som det. Mannen som säger som det är, fastän det gör ont: ”De första gångerna jag besökte honom grät jag”, förklarar en av patienterna. För dem har han betytt hela världen. Vi mötte dem redan 2015, när vi skrev om en misshandlad kvinna och klagomål från akuten där han jobbade ibland. De startade namninsamlingar, mejlade till hans försvar och skrev upprörda inlägg på Facebook när han lämnade Arvidsjaur, där han också arbetade då. Kvinnan som grät, när Roger berättade sanningen, säger att han kan ringa på kvällarna för att fråga hur hon mår.
Undersköterskan vi talar med uppskattar också Roger Karlsson. Han är duktig, säger hon ”tydlig och fokuserad, och särskilt när det krisar”, hon har arbetat med honom tidigare och även haft honom som läkare.
Och så har vi patienten med den ovanliga diagnosen, som kanske är tacksammast av alla: ”Sjukvården gjorde inget, de bara skickade mig till psykiatrin.” Roger tog henne på allvar. I dag får hon ordentlig medicin, tack vare Roger, som hon säger. Hon älskade sitt jobb, men det var flera år sedan hon arbetade, trots att hon är relativt ung. Nu för tiden går dagarna mest åt till att hantera den svåra smärtan.
Det finns patienter som uppskattarRoger Karlsson. Det är uppenbart. Men vissa hävdar att det har med intygen att göra, ”han är så bra på att sjukskriva”, säger en kvinna, som själv tog hans hjälp i detta syfte. ”Gå till Roger Karlsson, då händer det något” fick hon höra. Och det gjorde det. Men hon skulle komma att ändra uppfattning om Roger, vi återkommer till henne. Sanningen då? Vi får väl dela det på hälften igen.
Är Jörnsborna så beroende av sin hälsocentral att de väljer att se mellan fingrarna när det gäller Rogers beteende?
”Många upplever att allt står och faller med Stefan Fridholm och Roger Karlsson. En del är beredda att ta problemen för att ha kvar Hälsogemenskapen. Exempelvis de riktigt gamla som inte kan köra bil till Boliden”, säger en äldre herre vi talar med.
Men alla ser inte mellan fingrarna. Antalet listade patienter i Jörn minskar. Sedan starten 2003 har Jörns befolkning minskat med cirka 28 procent. De senaste tio åren har antalet listade minskat mer, med nästan 40 procent. Sedan 2015 har 121 personer lämnat Hälsogemenskapen. Boliden ökar i nästan motsvarande omfattning. På tio år har vårdcentralen tappat mer än en tredjedel av sina listade patienter. Samtidigt har medlemmarna i den ideella föreningen nästan halverats, från 1 200 personer vid starten till knappt 700 i dag. En grupp som förblir ganska konstant, är de asylsökande patienterna. De listas först då de fått uppehållstillstånd, men utgör fortfarande en stor del av ortens totala patienter, cirka en tredjedel.
Den andra hälften då,det som blir kvar när skitsnacket har kapats? Där finns mer än tillräckligt. De senaste fem åren har Hälsogemenskapen anmälts 24 gånger till patientnämnden. Många av anmälningarna berör bemötandeproblem. Det framgår inte alltid vilken den anmälda läkaren är, men ofta är det faktisk Roger Karlsson. Som exempelvis i följande klagomål:
En kvinna som sökte hjälp för alkoholism ville få antabus utskrivet. Enligt en anmälan ska Roger i väntrummet, öppet inför alla andra, ha sagt att ”det inte är någon mening eftersom hon har så grava problem.” Hon anmäler även till IVO.
Det sägs att Roger Karlsson inte är så nogräknad med vilka som lyssnar när han tilltalar patienter. Det syns både i patientanmälningar och bland personerna vi intervjuar: “Roger bryter sekretess. Han är aldrig tyst, pratar överallt. Under besöken fick man höra hur lenskruvade vissa var, även de anställda. Det kändes verkligen inte bekvämt. Oavsett tid på dygnet så låg det journalanteckningar och blad med andra personers uppgifter utspridda på bordet. Om jag velat så hade jag kunnat läsa och det är inte okej”, säger en patient som har reagerat på det.
Även när Norran träffar Rogeri Hälsogemenskapens lokaler lyckas det sippra ut saker som inte angår andra. Det handlar om konversationen mellan honom själv och en patient. Han vill förklara vad som hände och varför han agerade som han gjorde – och vad patienten tänkte och tyckte.
Norran försökte få svar från Roger angående detta via telefon. Men han slängde på luren. Då sms:ade vi frågan, som han valde att inte svara på.
Även personal vittnar om bemötandeproblem: ”Jag har gråtit och smällt i dörrar och mått skitdåligt. Det är för att man är rädd om patienterna, man vill ju skydda dem”, säger en kvinna som tidigare jobbade med Roger Karlsson.
Från akutmottagningen i Skellefteåser vi också många klagomål. Där skrevs åtskilliga så kallade avvikelser angående Rogers bemötande, mot både patienter och personal. I en artikel i Norran 2015 försvarar Roger sitt beteende, ”jag har aldrig grälat på sjuksköterskorna trots att jag haft anledning, som de drar benen efter sig. Det hinner jag inte eftersom jag jobbar”, säger han.
Han fick läsa sina citat inför publiceringen, men ville inte ändra ett ord.
Varför beter man sig så här? Den frågan har många ställt sig.
”Det har funnits anmälningar, det förnekar vi inte. Vilken hälsocentral har inte hamnat där? Vi är knappast ensamma”, säger Sveneric Malm, ordförande i Hälsogemenskapens ideella styrelse. Han känner emellertid inte till att IVO har riktat kritik mot Roger Karlsson. Inget har kommit fram, fortsätter han, som gjort att hans anställning borde ifrågasättas.
Stefan Fridholm, ordförandei bolagsstyrelsen, går steget längre. Han påstår att det pågår en förföljelse av Roger Karlsson. Det är en liten grupp människor som står bakom alla anmälningar, ”varenda en”.
”Alla?”, undrar vi, ”här finns ju klagomål från polis, två separata landsting, personal vid socialtjänsten och en uppsjö av patienter?”
”Jag kan inte säga så mycket … men de har, alla de här personerna har någon koppling till den kritiska gruppen”, säger Fridholm.
På frågan om han verkligen är säker på det, att alla har en koppling till en liten kritisk grupp följer en lång tystnad. Till slut svarar han: ”Kanske inte alla.”
Tillbaka till Sveneric Malmspåstående, att alla hälsocentraler hamnar där. Stämmer det? Ser vi till statistiken sticker Hälsogemenskapen ut. Till patientnämnden kan den vända sig som upplever problem någonstans inom sjukvården. De senaste fem åren har 25 ärenden anmälts gällande Jörn. Slår vi ut siffrorna på anmälningar per antal listade patienter intar Hälsogemenskapen en mindre smickrande förstaplats, bland samtliga vårdcentraler i Skellefteåregionen. Med en anmälan per 38 patienter sticker Jörn onekligen ut. Malå kommer tvåa med en anmälan på 170 patienter. I Lövånger går det 477 patienter per anmälan.
När vi frågar hur Roger ser på alla dessa anmälningar säger han att han nåtts av dem, men att han ” inte ser det som ett problem.”
Marcus Romberg, ST-läkare, arbetar tillsammans med Roger Karlsson och vill specialisera sig inom glesbygdsmedicin. Han tror inte att Jörnsborna är mer anmälningsbenägna än andra, men att avfolkningsbygden för med sig problematik. Problem som leder till konflikter, som i sin tur leder till anmälningar.
Men siffrorna har inte undgåttpatientnämnden, som på ett möte i slutet av mars i år tog upp frågan i en skrivelse. De vill uppmärksamma landstingsstyrelsen på det stora antalet anmälningar, främst gällande bemötande. De lyfter även en annan aspekt: Ointresset att göra något åt problemen. ”Från Hälsogemenskapens sida tycks man inte ta anmälningarna på allvar”, skriver nämnden, som konstaterar att problemen pågått länge.
Vi ringer upp patientnämndens ordförande, Alejandro Caviedes, och frågar vad han anser: ”Vi har gett Hälsogemenskapen en chans. Det är en ovanlig åtgärd att peka ut en hälsocentral”, säger han. Nämndens tålamod tog slut. Om en verksamhet anmäls mer än sex gånger på ett år, har nämnden som policy att åka ut och diskutera saken. Det var Jörn inte intresserade av, vilket är ovanligt, enligt Caviedes. Att Roger Karlsson fortfarande tillåts arbeta vid akuten är oroväckande fortsätter han: ”Det ringer varningssignaler. Det finns anledning att landstinget går in och granskar vad som pågår.”
Det finns även andra klagomål, som rör långa väntetider: ”Två timmar är vedertaget”, säger en kvinna ”har man fått tid nio kommer man in vid elva.”
Personer som jobbat i verksamheten bekräftar bilden: ”Han kunde sitta med patienter i timmar, ibland hann han bara med två, tre patienter per dag. ”
Enligt personer med insyni verksamheten, har bolagsstyrelsen lyft problemen med Roger: ”Han tar till sig det, men det blir snart likadant igen.”
Nog finns det problem i Jörn, det förnekar inte heller Kurt Marklund, han som var med från början. Han hävdar att Roger sa till honom att han hade cancer i hela magen. Det kan har varit ett skämt. Men Kurt tog tog det på allvar och besökte Skellefteå lasarett där det konstaterades att så inte var fallet. Den undersökande läkaren tyckte att Kurt skulle sluta gå till Roger. Men han går fortfarande dit. Vi säger att det känns motsägelsefullt och undrar hur han tänker. Han funderar en stund. ”Ja … det där får jag inte till att stämma. Men det är något … han behandlar ju vissa bra.”
Hälsogemenskapen är hans stora stolthet i livet, något han offrat tid, resurser och hälsa för. Barnen tvingade honom att trappa ned efter att han drabbats av utmattningssymptom.
”Tänk på vad ni gör nu,om ni skriver så att … då går allt i stöpet, ett helt livsverk. Så känns det”, säger han när vi sitter hos honom hemma vid köksbordet i Österjörn.
Den där kluvenheten. ”Men han är ju en bra läkare.”
Det finns de som inte håller med. Alltifrån specialister som har ombetts att granska Rogers behandlingar, till patienter som drabbats av vårdskador. Den här delen av historien tycks emellertid få känna till, i vart fall inte flera av Hälsogemenskapens styrelseledamöter. Myndigheterna däremot har haft första parkett i flera år, och hur de agerat i frågan ska vi snart berätta mer om.
I morgon: Testosteronexperimentet: ”Jag har borta flera år av mitt liv”
Han kunde sitta med patienter i timmar, ibland hann han bara med två, tre patienter per dag.
