I dag lockar de oftasttill munterhet, de kvinnliga elitidrottarna från Östtyskland med sina maskulina attribut och håriga armhålor. Testosteronet flödade, liksom världsrekorden och medaljerna. Men de psykologiska och fysiska kostnaderna blev höga, med kroppsliga förändringar och depressioner som följd. Domen i efterhand blev hård – både från idrottsvärlden och medicinskt.
Men kraftig hårväxt och grov röst var knappast något Lena funderade över den där dagen som hon bestämde sig för att söka hjälp hos Roger Karlsson. Om det var något hon oroade sig över så var det inte att bli felbehandlad. Det här verkade vara en bra läkare som tog patienternas problem på allvar. Hon litade på att han ordinerade läkemedel som skulle få henne att må bättre. Men det skulle visa sig att hennes beslut skulle få allvarliga konsekvenser, både för henne och för läkaren.
Läs även del 1: Sönderskurna däck, spioneri och smutskastning
”Roger Karlsson är en oerhörtskicklig läkare, det är ställt utom allt tvivel”. Orden är Sveneric Malms, ny ordförande i Hälsogemenskapens ideella förening. Han är övertygad om att om det brister så brister det inte i kunskaper, och han får medhåll av många. Men på samhället tisslas och tasslas det om att Hälsogemenskapens verksamhetschef trots allt inte är en så bra läkare som ryktet säger. ”Han ställer diagnos genom att titta på en”, säger en person som har egna erfarenheter. Det pratas om journalslarv och felbehandlingar, att det skrivs ut höga doser narkotiska preparat och att Roger Karlsson struntar i att skicka patienter vidare till specialister. Men stämmer det verkligen?
Läs även del 2: Anmälningarna haglar – patienterna flyr från Jörn
Det är den 22 september 2016 strax efter lunch. I rummet i IVO:s lokaler på Nygatan i Umeå sitter två inspektörer och väntar på Roger Karlsson. De har kallat honom till ett möte för att diskutera hans yrkesutövning som läkare. Kanske skulle mötet ha ägt rum tidigare, men det tog tid att få ut journaler och läkemedelslistor för granskning från Hälsogemenskapen i Jörn.
Roger Karlsson anländer till det bokade mötet med en jurist vid sin sida. Inspektörerna gör en identitetskontroll på honom för att förvissa sig om att det är rätt person som sitter framför dem.
Men nu ska vi backatiden flera år. Till 2007 närmare bestämt. Det var då Lena bestämde sig för att uppsöka Roger Karlsson, som vid den tiden arbetade vid vårdcentralen i Arvidsjaur. Hon mådde dåligt, hade mycket värk och utmattningssyndrom. Försäkringskassan tyckte att hon kunde jobba. Lena hade hört att Roger var bra på att skriva intyg. Att det verkligen hände något när han hjälpte till. Och han verkade förstå vad hon gick igenom. Roger försåg henne med både ett intyg och starka doser morfintabletter. Men allt kändes inte bra.
”Jag blev så trött, sov konstant, men Roger sa att det var normalt. Det var så jag skulle bli piggare eftersom jag var utbränd. Jag behövde dessa doser. Jag orkade inte ens tänka”, säger hon.
Hon sökte också hjälp för minskad sexlust. Roger Karlsson kunde råda bot på det också. Han ordinerade en behandling med testosteron. Även den i kraftiga doser. Efter ett tag började Lena märka av förändringar. Hennes röst blev hes och konstig. Hon kom i vad hon beskriver som målbrottet. Dessutom fick hon ordentligt ökad behåring – ja, även skäggväxt. Lena undvek att visa sig barbent och började också isolera sig. När hon ifrågasatte behandlingen kände hon inte att hon fick gehör hos Roger.
”Det var ju ingen fara, tyckte han. Bättre att få medicin, ha sexlust och behålla sin man. Han drog också olika historier om utländska kvinnor och deras skäggväxt, tryckte bort mina åsikter”, säger hon.
Hon klagade på hesheteni rösten. Då skickade Roger Karlsson en remiss till en logoped. ”Men mina testosteronvärden var ju skyhöga”, säger hon. Och medicineringen fortsätter – i sex år.
Sedan får Lena nog. Hon förstår att det som händer henne inte är normalt och slutar ta sin medicin. I slutet av oktober 2015 beslutar hon sig för att anmäla både Roger Karlssons behandling och bemötande till IVO. De väljer också att starta en utredning och anlitar en expert på området, doktor Ian Milsom, professor i obstetrik och gynekologi. Han går igenom Lenas behandling och dömer ut Jörnsläkarens agerande – rakt igenom. Lena borde ha skickats till en expert på området, anser han. Roger Karlsson undersökte henne inte före behandlingen eller tog inga prover och gjorde inte heller uppföljningar. ”Det finns tydliga bevis för överdosering under lång tid”, skriver Milsom.
Men Roger håller inte med. Han skyller biverkningarna på Lena, att hon sannolikt inte följt hans direktiv om dosering och att hon inte berättat om sina biverkningar. Ord står mot ord, läkare mot patient. IVO tar inte intryck av läkarens argument när de tar sitt beslut. Kritiken blir allvarlig. Roger Karlsson brister i bedömning, ordination, uppföljning och journalföring. Behandlingen är inte utförd i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och har lett till bestående men för Lena.
Samma år som Lenas ärendepasserar IVO utreder de också ett annat klagomål. Det gäller Lisa. I februari 2015 fick hon veta av en läkare att hon hade ett misstänkt förstadium till hudcancer i ansiktet. Sådant ska opereras bort och analyseras, enligt gängse rutiner. Men Roger Karlsson valde en annan väg. Han gjorde vad han kallar en ”korridorkonsultation” där han gav en ”second opinion” och rekommenderade behandling med kräm. Detta upptäcktes av en annan läkare i slutet av 2015. IVO startade en utredning och kom fram till att det fanns en risk att Lisa kunde ha drabbas av en vårdskada. Orden och kritiken från Lenas utredning går igen. Även här förlitar sig doktor Roger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet. Själv tycker han att den var helt ”riktig och normal”.
Den gången gick det ändå bra för Lisa, men andra patienter har fått lida desto mer. Som Margareta som försökte få hjälp med svåra magproblem.
”Jag berättar att jag varit på akuten. Dr RK svarar då att där gjorde de väl ingenting för de tänkte att du ska väl ändå dö.” Så skriver Margareta till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Hon kom till Hälsogemenskapen i början av april 2009 för att ta prover då hon hade mått illa och haft diarréer en längre tid. Där fick hon besked om att Roger Karlsson skulle höra av sig om provsvaren och skriva en remiss för ultraljud av buken. Men ingen från Hälsogemenskapen hördes av, och hon fick inga svar när hon gick dit. Margareta avvaktade, mådde dåligt och tvingades flera gånger åka till akuten. Där tyckte de att hon skulle kolla upp tjocktarmen med röntgen och det snarast – men det dröjde.
Först 13 juli fick honen tid hos Roger Karlsson. Han konstaterade att med det höga blodtrycket Margareta hade skulle de i alla fall inte operera henne. Margareta upplevde inte att Roger visade något större intresse för att ta reda på hur det stod till med henne. ”Han tar även emot ett samtal om något bensinproblem på en traktor och talar om detta en stund”, skriver hon senare om besöket.
Hon blir snabbt sämre och hamnar på akuten och får en bukröntgen. Snart kommer beskedet att hon har en tumör på tjocktarmen. Sju dagar före planerad operation måste hon akutopereras eftersom tumören vuxit och täppt till tarmen.
Margareta skriver i anmälan till HSAN: ”Jag anser att dr Roger Karlsson varit oerhört nonchalant mot mig som patient och inte tagit mina symtom på allvar. Jag anser att han varit försumlig i sin tjänst som läkare.”
Vid det laget har tumörenspridit sig till hjärna och lunga. Hon skriver: ”Hur hade min situation/prognos varit i dag om cancern upptäckts i ett tidigare skede? Detta är frågor som hela tiden är aktuella för mig och mina anhöriga.”
Roger Karlsson håller efteråt inte med om att han handlat felaktigt, att han visst uppfattat henne som en akut patient som fick sina initiala undersökningar direkt. Han beklagar att resultatet blev negativt för patienten. Myndighetens dom är återigen hård. Roger Karlssons handläggning präglas av stora brister. ”Det är under inga omständigheter acceptabelt att det dröjde tre månader innan en riktig undersökning kom till stånd. (–––) Felet är varken ringa eller framstår som ursäktligt och bör medföra disciplinpåföljd i form av en varning.”
Beslutet att tilldela honom en varning för den missade tarmcancern kom aldrig Margareta till del. Två månader innan avlider hon i sjukdomen.
Bland anmälningarna till IVOfinns också annan allvarlig kritik. Det handlar om slarv med journaler.
”Är man hos Roger Karlsson ligger journalerna huller om buller på skrivbordet”, säger en patient. En annan patient, Mange, sökte vård för en handskada hos en annan läkare. Hon började ta konstiga prover och Mange reagerade på det. Då uppdagades det att Roger Karlsson skrivit i Manges journal att han var i riskzonen för alkoholmissbruk, vilket inte stämde. Att det står saker som inte stämmer i patientjournalen kan vara både otrevligt och rent farligt. Mange fick lov att begära journalförstöring för att slippa noteringarna. En sådan förväxling kan ske, medger Roger Karlsson. ”Det beror inte på att man inte vet vem man har framför sig utan det kan bero på att man har registrerat in en patient och sedan så fortsätter man skriva. Det är en sak man får se upp med.”
En annan gång skrevRoger Karlsson ingen journal alls. Det var ju stressigt den dagen, meddelar han IVO, som fått in en anmälan. De ger honom kritik för att han i strid med lagen inte fört journal. Roger Karlsson har en annan åsikt om journalföring: ”IVO kan alltid säga det. Och det innebär inte att det inte är skrivet en journal, man kan ha olika åsikter om journalers innehåll”, förklarar han senare för Norran.
Förväxlade journaler, uteblivna journalanteckningar – men även besök som aldrig ägt rum ska det visa sig. När Norran besöker en familj i Jörn får vi se journalanteckningar från en äldre dement kvinna. Det är släktingar som har noterat något och vill visa oss. Av journalen framgår att kvinnan ska ha varit på tre besök på Hälsogemenskapen under 2016 och 2017. ”Det är omöjligt. Hon är så dement att hon inte kan ta sig till vårdcentralen själv och det är ingen som följt henne. Dessutom är hon listad i Boliden”, säger de anhöriga.
Två av besöken saknar anteckningar. Roger Karlsson förklarar det som skett med att det kan hända om han slagit upp en persons journal och råkat trycka på ”besök”. Då blir det en automatregistrering för besök. Och glömmer man då att makulera så har man ett besök registrerat. Det är alltså ett misstag som skett när han tittat i en journal som tillhör en patient som är registrerad vid en annan hälsocentral, en patient han inte ger vård. Det kan vara ett brott mot patientdatalagen.
Norran ville fråga Roger varför han tittat i journalen, men när vi ringer upp lägger han på luren.
Och så har vi avvikelserna.Under ett par år skriver frustrerade medarbetare på akuten tio avvikelserapporter om Roger Karlssons agerande, eller snarare bristen på agerande. Som vårdcentral har Hälsogemenskapen jour på akuten i Skellefteå åtta gånger per år. Flera gånger visar det sig att han istället befinner sig i Umeå – alltför långt bort för att kunna rycka in om det är akut. Han visar också nonchalans mot både patienter och medarbetare. Personalen på akuten är upprörda. De som anmält tycker att han är problematisk och även en patientrisk. ”Se till att Dr Roger Karlsson gör det han ska göra när han är på akuten och jobbar.” Själv anser han att avvikelseproblemen på akuten har retts ut med akutens chef.
Men det finns fler, och allvarligare anklagelser. Minns ni ryktet om att Roger gillar att skriva ut narkotiska preparat, och gärna stora mängder? Det tycks inte bara vara prat. Även Apoteket Hjärtat i Skellefteå har reagerat. De tycker att hans förskrivningar av narkotiska läkemedel är märkliga.
Apoteket anmäler saken till IVO,att Jörnsläkaren skriver ut en rad recept till en och samma patient med expeditionsintervall. ”Ibland makuleras recepten innan intervaller går ut och nya recept på samma sak skrivs ut”, skriver de i anmälan i februari 2016. När IVO:s inspektör kontaktar apoteket får hon en utförligare förklaring. Att göra så här med recept gör det möjligt att hämta ut mer läkemedel under samma tid.
I Jörn träffar Norran personer som har fått stora mängder narkotiska preparat utskrivna och som reagerat på det. Rickard har varit patient hos Roger Karlsson och visar ett utdrag ur sin läkemedelslista. Läkemedlet han fått är klassat som beroendeframkallande. Enligt rekommendationerna ska man vara försiktig när man förskriver medicinen. Den rekommenderade dosen ska tas var tolfte timme vid långvarig, svår smärta, såsom smärta vid cancer. Enligt Rickard vill Roger att han ska ta medicinen fyra gånger per dygn. Någon cancer har inte Rickard och inte några smärtor i närheten av cancersmärtor. Rickard väljer att ta halva dosen två gånger per dag. Sedan slutar han med den helt.
”Han är ganska frikostig med mediciner”, säger Astrid som har fått stora doser morfinpreparat utskrivna av Roger Karlsson. ”Om jag skulle ha tagit all medicin han gav mig så skulle jag inte ha stått upprätt. Kroppen klarar inte så mycket.” Andra läkare reagerade också mot medicineringen. ”De sa att det skulle räcka till sex stora karlar.”
Roger själv tycker inte detär konstigt att det skrivs ut mycket narkotiska preparat Jörn. Det finns många äldre kroniker på orten, påpekar han och vill också berätta om förskrivningen som Apoteket Hjärtat reagerat på. ”Patienten var väldigt neurotisk när det gäller sin medicinering och hade väldigt mycket önskemål om ändringar beroende på att hon geografiskt skulle röra sig mellan olika punkter och det ledde till att vi fick sätta ut och sätta in och dra in recept och börja om nya recept och det här irriterade Apoteket Hjärtat i Skellefteå som tyckte att de fick jobba för mycket med den här patienten.”
Varken Rickard eller Astrid väljer att anmäla behandlingen till myndigheterna. Men många andra har gjort det. Sedan 2000 har 22 ärenden kommit in till IVO, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Socialstyrelsen som rör Roger Karlsson. I fem fall slutar utredningarna med kritik och i ett fall alltså med en varning. Fyra gånger frias han. Tre ärenden har hunnit bli preskriberade, några utreds inte eller läggs ned då Roger inte svarat i tid, eller för att de handlar om bemötande – något som inte utreds av dessa myndigheter.
Anmälningar och utredningar har tickat på, men myndigheterna verkar inte ta något helhetsgrepp. Så händer något i början av 2016. Det verkar som om Lenas och Lisas fall och apotekets skrivelse har blivit en väckarklocka. IVO meddelar att de ska utreda Roger Karlssons yrkesutövning.
Så i september kommer Roger Karlsson till IVO:s kontor i Umeå för att träffa två inspektörer. Under två timmar planerar de att grilla honom vid något som kan liknas vid ett förhör. De går igenom patient efter patient – tio stycken. Inspektörerna ställer frågor om patienterna och deras behandlingar. Roger svarar. Om bristen på dokumentation, förskrivningar av smärtstillande läkemedel och makulerade recept. Om behandling med testosteron och kräm.
Sedan tar en lång väntanvid. Under vintern pågår utredningen om Roger Karlsson. I mars 2017 får han veta att utredarna överväger att överlämna en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd där de yrkar på prövotid för honom som läkare. De har också ett förslag på hur prövotiden ska se ut. Och där är vi nu.
Roger Karlsson, kan vid 69 års ålder, i princip återigen tvingas sätta sig vid skolbänken. Om han ska arbeta måste han handledas av en annan specialist i allmänmedicin. Den läkaren ska bland annat granska Roger Karlssons journalanteckningar och dokumentation vid mottagningsbesök.
Roger meddelar att han inte har några invändningar mot prövotidsplanen som sådan – åtgärden i sig tycker han känns rimlig. Till Norran säger han: ”Jag kan inte ställa mig annat än tillrätta om de har den åsikten.”
”Jag har suttit i samtal med IVO och man kan inte säga att någon av de patienterna är felbehandlade och det finns ingenting i IVO:s förslag som handlar om min rätt att skriva recept, att det ska inskränkas eller granskas.” Men faktum är att handledaren även ska granska Rogers behandling av patienter med missbruksproblem och förskrivning av narkotiska läkemedel.
Roger Karlsson är en duktigläkare, säger många i Jörn. Han var hjälten som räddade bygdens hälsocentral och fortfarande tycks den stå och falla med honom. Men till vilket pris?
Lenas medicinering fick stor inverkan på hennes vardag. Hon har fått bestående men efter behandlingen. Bland annat kommer rösten aldrig att bli som tidigare.
”Jag har borta flera år av mitt liv. Det är jättehemskt. Jag var neddrogad, det var inte bara testosteronet. Jag åt så mycket mediciner och mådde så dåligt. Det är vidrigt”, säger hon.
Problemen har funnits i många år vid Hälsogemenskapen, frågan är hur de kunde få fortsätta så länge? Hur myndigheterna, som gång på gång fick anmälningar om att saker och ting inte stod rätt till, väntade till 2016 tills de inledde en mer omfattande granskning av Roger Karlssons yrkesutövning. Och hur kunde arbetsgivaren Hälsogemenskapen se mellan fingrarna med hans beteende och brister?
Nästa del: Jakten på svar – Läkaren söktes med hjälp av polisen
Bättre att få medicin, ha sexlust och behålla sin man.
