Vårvintern 2010.”Ska ni göra nåt eller?” Tjänstemannen på HSAN, sjukvårdens hälso- och ansvarsnämnd, uttrycker sig inte riktigt så, men budskapet i brevet till Socialstyrelsen är tydligt: det råder missförhållanden på Hälsogemenskapen i Jörn och något borde göras. Tjänstemannen har i ett halvårs tid jagat ansvarig läkare på Hälsogemenskapen i Jörn. En pappa har anmält hur läkaren missat att hans då 11-åriga dotter hade diabetes. Men läkaren har inte svarat på skrivelserna. Inte verksamhetschefen Roger Karlsson heller, han som alla skrivelser går till.
Läs även del 1: Sönderskurna däck, spioneri och smutskastning
Och under tiden har det trillat in en ny anmälan. En kvinna har fått missfall och anmäler läkaren, i det här fallet Roger Karlsson själv, för att inte ha skickat henne till sjukhus. Nu ska Roger delges att han är under utredning. Men eftersom kommunikationen med Hälsogemenskapen hittills gått trögt, väljer HSAN att skicka polisen efter Roger Karlsson för att vara säker på att information och krav går fram. Delgivningsuppdraget kommer in till Västerbottenspolisen i början av april 2010.
Från polisytredningen: Här kör Roger Karlsson bil utan körkort
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Ungefär samtidigt kommer en tredje anmälan in till HSAN. En äldre dam, det är Margareta som vi berättade om i förra delen av granskningen. Hon har trots svåra buksmärtor fått vänta i tre månader på att överhuvudtaget bli undersökt. När hon till sist får träffa en specialist visar det sig att hon har tjocktarmscancer, en tumör så stor att läkaren kan känna den med sina bara händer.
Läs även del 2: Anmälningarna haglar – patienterna flyr från Jörn
HSAN underrättar Socialstyrelsen om de pågående utredningarna och efter ett kort tag skickar de ytterligare en skrivelse. Och det är i den som det prövade tålamodet hos en tjänsteman på HSAN skiner igenom. ”Ska ni göra nåt eller?”. Fast det står inte så. Det står: ”Mot bakgrund av de missförhållanden som uppenbarligen råder vid Hälsogemenskapen i Jörn önskar ansvarsnämnden besked om styrelsen avser vidta någon åtgärd i denna verksamhet”. En tjänsteman på Socialstyrelsen svarar en månad senare. Ja, de ska göra en tillsyn. Vad tjänstemannen inte vet är att det kommer att ta två år innan han får sätta punkt för sin utredning. Och att han kommer att få lika stora problem att få tag i Hälsogemenskapens verksamhetschef Roger Karlsson som HSAN haft.
Läs även del 3: Testosteronexperimentet: ”Jag har borta flera år av mitt liv”
Försommaren 2010rullar polisen in på Roger Karlssons gård. I ett av de två bostadshusen på gården huserar Roger och hans fru. Men idag är han inte hemma. Det är han förresten inte särskilt ofta enligt hustrun, som är den som öppnar dörren.
”Roger är bara hemma vissa helger, han är för det mesta i Jörn, där han arbetar”, förklarar hon.
Poliserna får åka hem igen. Men det är inte bara polisen som letar Roger Karlsson. Nu har Socialstyrelsens tillsynsärende kommit igång. Och de behöver få in dokument till sin utredning. Men Roger svarar inte. Handläggaren på HSAN ringer sin motsvarighet på Socialstyrelsen för att fråga hur det går. Själv har hon inte fått tag i Roger trots delgivning till två adresser. Tjänstemannen svarar att de befinner sig i samma läge. Påminnelser skickade utan resultat.
I juli skickar HSAN ännu ett delgivningsuppdrag till polismyndigheten. Nu blir det polisen i Arvidsjaur, där Roger Karlsson också jobbar, som får ta över. I augusti hittar de honom och kan överlämna handlingarna. Roger svarar då HSAN, men Socialstyrelsen får fortsätta vänta på underlag till sin stora utredning. Till slut kontaktar de Hälsogemenskapens ordförande Stefan Fridholm, som ursäktar både sig och Roger och säger att det har varit så hektiskt på sistone. Men att han ska prata med Roger.
”Jag beklagar förseningen och den förklaring jag kan ge är att vår personal alltsedan den första april då vi gick in i Hälsoval Västerbotten levt med ett mycket hårt arbetstryck. (…) Roger Karlsson har tvingats att arbeta både kvällar och på semestern”, skriver han i mejlet till Socialstyrelsen. Ungefär samtidigt får Roger in en ny patient i Jörn. Patienten visar sig ha Hepatit C, en smittsam sjukdom som är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Men Roger anmäler ingenting.
Chefen för Smittskyddsenheten vid Norrlands universitetssjukhus, Stephan Stenmark, skriver en vänlig påminnelse till Roger Karlsson om att skicka in anmälan, sen en till och en till. Efter nio månader och fyra resultatlösa påminnelser överlämnar han ärendet till Socialstyrelsen för utredning. Den nya utredningen bedrivs parallellt med den som redan pågår, men utredarna verkar inte känna till varandras fall. Fler påminnelser går ut, men Roger Karlsson svarar inte. Han hämtar inte ens ut de rekommenderade brev som Socialstyrelsen skickar till honom.
För Hälsogemenskapens delslutar dessa utredningar så småningom med två varningar och två fall av kritik. Läkaren som missade den 11-åriga flickans diabetes varnas av HSAN för bristande yrkesutövning. Roger Karlsson får en varning för sin behandling av den cancerdrabbade kvinnan. Han frias däremot för sin behandling av kvinnan som fick missfall.
Så här ser det ut i utredning efter utredning, år efter år. Roger Karlsson svarar inte förrän efter påtryckningar, ofta krävs flera stycken. Och ibland har han klarat sig med det. I några av de tidigaste anmälningarna lades utredningarna ner, då myndigheten inte lyckades få tag i honom inom de två år de har på sig att utreda.
Sedan 2006 har Roger Karlsson varit aktuell i ett 20-tal ärenden hos Socialstyrelsen, HSAN och IVO. Till patientnämnden i Västerbotten har 37 anmälningar mot Hälsogemenskapen i Jörn kommit in de senaste tio åren, de flesta under de senaste fem åren.
Hösten 2016 anmäler Region Norrbotten Roger till IVO. De anser honom vara en fara för patientsäkerheten. Anledningen är två lex Maria-fall, misstänkt överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel och upprepade försumligheter. Då pågår det redan en stor utredning hos IVO. Den startade ett drygt halvår tidigare efter en anmälan från Apoteket Hjärtat i Skellefteå kring misstänkt överförskrivning av Tradolan. Det kunde ni läsa om i del tre av vår granskning. Utredningen, som fortfarande pågår, handlar om Roger Karlssons lämplighet som läkare.
Förra året öppnades 750 liknande utredningar av hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige, alltså inte enbart läkare. Bedöms man vara olämplig är det inte säkert att ens legitimation återkallas direkt. Det är vanligare att istället få en prövotid på tre år. År då man ska bevisa att man kan arbeta självständigt i sitt yrke. Hur prövotiden ser ut beror på vilka brister man uppvisat i sin yrkesutövning. Det kan till exempel innebära att en läkare inte längre får jobba självständigt utan tvingas ha en handledare som övervakar arbetet. Ett förkläde. Under 2016 fick 60 personer sådana beslut. Det är alltså inte så vanligt.
Det är inte första gången IVO utreder Roger Karlssons lämplighet. 2014 startade en liknande utredning. En mängd avvikelserapporter om Roger Karlssons upprepade brister i bemötande hade samlats på hög. Men ett akutbesök från en misshandlad kvinna blev den utlösande faktor som fick chefen för akuten att hos IVO begära en utredning av Roger Karlssons yrkesutövning.
Den gången lade IVO ner utredningen, eftersom problemen främst handlade om bemötande. Sådant utreder inte IVO, såvida det inte anses vara en direkt fara för patientsäkerheten. Roger Karlsson själv verkade oberörd av uppståndelsen. ”Kärringgnäll”, förklarade han för Norrans reporter i en intervju 2015.
År 2016 hadedet gått 13 år sedan Hälsogemenskapen i Jörn startade. 13 år av anmälningar och svårigheter i samarbetet med myndigheter. Sammanlagt har Roger Karlsson kritiserats fem gånger och fått en varning. Tre gånger har tillsynsmyndigheten på eget initiativ startat en utredning, varav två slutat med kritik. Och nu utreds hans lämplighet som läkare för andra gången.
Juli 2016. Det är skymning när Hälsogemenskapens verksamhetschef kommer ut från en villa i Jörn. Han traskar bort till verksamhetens bil som står slarvigt parkerad på uppfarten, sätter sig i förarsätet och startar bilen. Backar ut och kör iväg. En normal hemfärd efter ett patientbesök kan man tänka. Det är bara det att Roger Karlsson inte haft giltigt körkort sen åtminstone 1995.
En häpen Jörnsbo, som vet att Roger är körkortslös, får upp mobilkameran, fångar bilfärden på film och skickar den till polisen tillsammans med en anmälan. I mars i år kom konsekvensen: 12 900 kronor i böter för olovlig körning. Han accepterade strafföreläggande och slapp därmed rättegång.
Handlingen är på något sätt symbolisk för den Roger Karlsson som träder fram i myndigheternas papper. Roger Rebellen. Han som gör som han vill. Själv väljer han att inte kommentera brottet. Är det lämpligt för honom som verksamhetschef att köra utan körkort, frågar vi.
”Jag tror att det är väldigt många saker som är olämpliga att göra”, svarar han och vill inte prata mer om saken.
Hittills har de otaliga utredningarnamot Roger Karlsson och Hälsogemenskapen resulterat i påfallande lite. Den utredning som just nu ligger hos IVO är den allvarligaste hittills. Aldrig har det gått så långt som ett förslag om prövotid.
Men det finns en fråga som ändå ligger där och skaver, mellan alla hundratals kopior av anmälningar, utredningar, klagomålsärenden, skrivelser från polis och från chefer på landsting i både Västerbotten och Norrbotten. Varför har dessa mängder med ärenden inte lett någonstans? För det har de väl inte?
Roger Karlsson har inte ändrat stil, inte blivit bättre på att svara myndigheter – och anmälningarna mot honom har inte minskat. Varför har det tagit sådan tid för tillsynsmyndigheten att ta ett grepp om Roger Karlssons läkargärning? Marie Åberg, chef för den enhet på IVO som handlägger den pågående utredningen, säger att hon inte kan svara på beslut som togs före hennes tid. Men hon håller med om att han är ovanligt anmäld och kritiserad.
”Det kan finnas många anmälningar som är obefogade. Inom psykiatrin till exempel, kan man bli anmäld ganska frekvent trots att det inte är något. Men generellt är det inte vanligt förekommande med så många anmälningar”, säger hon.
Som vi berättat är en av de tydligaste trådarna i pappershögen om Roger Karlsson hur han genomgående inte svarar på myndigheters kontaktförsök. Oftast svarar han först efter flera påminnelser, ibland inte alls. Ibland hotar IVO med vite - och ibland har de tvingats delge honom via polisen. Detta beteende är i sig är olagligt. För i patientsäkerhetslagen finns en paragraf som ger möjlighet att återkalla någons legitimation, om denne försöker slippa undan granskning. Sådana ärenden utreds av IVO, men det är HSAN som fattar beslut. I Roger Karlssons fall har det aldrig varit aktuellt.
"Vi har ju fått in de handlingar vi begärt när vi gått på ett föreläggande. Det är därför vi inte har gått vidare i de tre förelägganden vi haft med vite", säger Marie Åberg.
Det räcker intemed att man slarvat med att lämna in handlingar, förklarar hon, utan det måste handla om ett "systematiskt undandragande av tillsyn", som det kallas.
"Det är inte helt lätt. Att återkalla någons legitimation är ett stort ingrepp och HSAN har höga krav .Det behöver framgå av vår utredning att vi gjort upprepade försök att nå yrkesutövaren, men att denne inte svarat på brev, lämnat in begärda yttranden eller kommit till de möten vi kallat till."
Den som utreds måste också ha nåtts av informationen och inte bara missat den, för att det ska betraktas som att man systematiskt håller sig undan. Men till och med när myndigheternas förtroende för Roger Karlssons lämplighet i yrket står på spel, låter han dem vänta. Tre vändor hinner det gå; begäran, påminnelse, föreläggande. Sen skickas begärda handlingar in till IVO.
IVO har nu lagt ett förslag om ge Roger Karlsson en prövotid på tre år, men beslutet är ännu inte fattat. Under utredningstiden jobbar Roger Karlsson kvar, både på Hälsogemenskapen och vid akuten i Skellefteå.
I Jörn har man bilden klar för sig varför han är kvar: Roger Karlsson må vara burdus och osmidig, men han är en skicklig läkare. Till och med de som inte gillar honom säger så. Dessutom står läkarna inte på kö för att jobba i Jörn, och de som kommit dit - ja, dem har Roger ordnat. Vid akuten, där Roger Karlsson jobbar för att avtalet med landstinget tvingar Hälsocentralen att skicka läkare till primärvårdsjouren åtta gånger om året, där säger man inte mycket. Medan Region Norrbotten valt att stänga av Roger Karlsson under utredningen, tycks landstinget i Västerbotten inte ens veta vem som i så fall borde ta ett sådant beslut.
I två månaders tid jagar vi ansvariga på landstinget för att få svar på våra frågor om Rogers arbete vid akuten. Varför har inte de stängt av honom på samma sätt som Norrbotten gjort?
”Jag vill inte uttala mig om individer, men jag litar på att de som är ansvariga för jourlinjerna har lämpliga personer som bemannar akuten”, svarar Anna Cahier, chef på akuten till slut.
Ansvarig för jourlinjerna, alltså att hälsocentralerna gör sina jourpass vid akuten, det är primärvården. Men primärvårdschefen Håkan Larssons svar blir vi inte mycket klokare av:
”Vi skulle behöva titta noggrannare på ärendet tillsammans med chefsläkarna, och eftersom det här rör en privat arbetsgivare blir ju det beställarenhetens uppgift. Han är inte anställd av mig.”
Men beställarenhetenser ingen anledning att stänga av Roger Karlsson, eftersom han inte är anställd av landstinget utan i ett privat bolag. Att det privata bolaget skickar läkare för att bemanna primärvårdsjouren vid akuten spelar ingen roll.
”Det finns i dagsläget inget som föranleder Västerbottens landsting att stänga av Roger Karlsson från arbete vid akutmottagningen i Skellefteå. Han ingår i den jourlinje som hälsocentralerna i regionen delar på. Vilken läkare hälsocentralerna skickar får de själva besluta om. Om han vore vår anställde skulle saken vara i ett annat läge”, skriver de i ett mejl.
Så att Roger Karlsson fortsätter jobba vid akuten, samtidigt som han utreds av patientsäkerhetsskäl - det tar landstinget inget ansvar för, eftersom han inte är anställd av dem.
"IVO:s utredning rör en enskild yrkesutövare som inte är anställd av landstinget. Arbetsgivaransvaret ligger på den vårdgivare där personen är anställd", säger Eva Grahn, strateg vid Västerbottens läns landsting.
Roger Karlssons arbetevid akuten är alltså Hälsogemenskapens ansvar. Det är även deras ansvar att hantera klagomål på bemötande, sådant som IVO inte utreder.
"Om det inte strider mot lag eller föreskrift så väljer vi att inte utreda. Då hänvisar vi tillbaka till vårdgivaren, som ska registrera det i sitt avvikelsesystem", säger Marie Åberg.
Klagomål på bemötande, sådana som Roger Karlsson fått så många av, kan hänvisas till patientnämnden - som i sin tur återkopplar till vårdgivaren.
I slutänden, när ansvarsfrågan fått cirkulera några varv, faller allt utom rena patientsäkerhetsfrågor tillbaka på Hälsogemenskapen. Och på Hälsogemenskapen är det Roger Karlsson som är verksamhetschef.
Det är nu vi åker till Jörn, som vi berättade om inledningsvis. För vem kan bättre svara på de frågor vi har än Roger Karlsson själv?
2 juni 2017.
Vi sitter i ett rum på andra våningen i Hälsogemenskapens lokaler . I rummet sitter även Stefan Fridholm, verksamhetens styrelseordförande. Efter bara ett par minuter kommer Roger in. Han ser skeptisk ut och säger att någon tv-intervju vill han inte vara med i. Han har en kollega med sig.
Vi undrar varförhan så ofta anmäls så ofta för dåligt bemötande:
"I vardagen upplever jag inget av det här. Jag blir förvånad när jag får sådana här grejer. De kommer ju många gånger från sidan. Alltså det är inte omedelbart den patient jag haft kontakt med. Det är klart det har en grund men det är väldigt svårt för mig att se och känna grunden för jag har ingen önskan att åstadkomma det här."
Är det skämt som landar fel, frågar vi.
"Det är ju väldigt farligt att skämta med folk. Och att skämta med patienter är direkt livsfarligt. Det är klart att även om jag skämtar med någon utanför arbetet, kan det uppfattas som att doktorn har sagt det. Så saker som jag själv ser som privata kan mycket väl uppfattas som konsultation och det är ju en fara. Jag vet att jag gjort bort mig på det sättet ibland."
Han svarar på våra frågor, förklarar sig, berättar. Och då är vi journalister som han egentligen varken har tid eller lust att prata med. Därför blir det svårt att förstå varför han tar så lång tid på sig att svara myndigheterna. Myndigheter som kan dra in hans läkarlegitimation om han duckar för länge.
"Jag har ingen avsikt att försvåra några granskningar. Det är klart att jag att vill kunna ge ett svar. Många gånger är det så, att det som verkligen saknas är en säker och snabb kommunikationslinje."
Ofta undrar man ju över något, berättar han. Och då vill man kunna diskutera saken direkt. Men i vissa fall – särskilt när det gäller akuten – så tar det en evighet att ens identifiera fallen, på grund av att han inte har tillgång till deras kommunikationssystem, säer han. Kommunikationsbrist, alltså.
"Jag måste ju hitta rätt patient, det är ju en förutsättning för att kunna svara. När det gäller IVO har jag naturligtvis alltid svarat. Men när det gäller de två fallen i deras nya utredning hade jag så mycket att göra att jag inte fick tag i den där."
Han syftar påden pågående IVO-utredningen. Vi undrar vad han egentligen tänker om den - och om risken att vid 69 års ålder få ett förkläde på jobbet. Någon som ska kontrollera att han utför sitt jobb på ett patientsäkert sätt.
Det är svårt att få svar på. Han säger att deras utredning innehåller två gamla fall som redan är utredda och har lett till kritik - och därför inte borde finnas i utredningen eftersom de är avklarade. Och så konstaterar han att resten handlar om flera fall som gäller förskrivning av narkotikaklassade läkemedel. Eller "narkotikaförskrivningen", som han säger. Och IVO får ju ha "sin åsikt".
Sen spårar intervjun ur. På frågan om han tycker att de fall där han kritiserats ger en orättvis bild av honom som läkare blir han tvär och tycker att vi inte lyssnar på honom. Säger att han inte tänkt prata i en evighet.
"kära du, det här är ju inte ett åtal, eller hur", säger han. Sen reser han sig och går.
På grund av den spändastämningen tror vi att han helt enkelt sticker - och börjar ropa frågorna efter honom.
"Är det okej att köra bil utan körkort?"
"Roger?"
"Det vill vi få svar på!"
Fridholm sitter kvar, Rogers kollega likaså. Försöker svara på frågor om körkort och bilar och ekonomi. Efter en stund kommer Roger till vår förvåning tillbaka. Han hade bara gått ut en sväng till toaletten, visar det sig.
Intervjun fortsätteroch pågår i sammanlagt två timmar. Mycket får vi svar på, men inte allt. Inte varför han kör bil utan körkort och inte vad han egentligen tycker om den situation som han - och därmed även Hälsogemenskapen - befinner sig i.
När det är dags att avsluta reser sig Roger och går. Han vänder sig mot den av oss som ställt frågorna:
"Tack ska du ha. Alltid lika otrevligt att träffa dig."
Stefan Fridholm sitter kvar. Som bolagsstyrelsens ordförande är det han som har det yttersta ansvaret för verksamheten och de som jobbar där. Inte heller av honom får vi några tydliga svar på vilket ansvar Hälsogemenskapen tar för de klagomål och avvikelser som bollas tillbaka till Hälsogemenskapen från landsting och IVO. Eller om det är värt priset att ha en läkare som tycks ha förmåga att hamna i kontroverser med både patienter och myndigheter.
Jo, det är santatt Roger inte alltid bemöter patienter på ett bra sätt, han har talat med honom om det. Och patientnämndsärenden går numera till honom istället för till verksamhetschefen, på grund av slarvet med återkoppling. Men annars är svaren svävande och med en ständig bakdörr öppen: Det kan ju finnas naturliga förklaringar till anmälningar. Det ständiga slarvet med svar till myndigheter beror på tidsbrist. Kontroverserna beror mycket på den "lilla men högljudda" grupp personer som motarbetar Hälsogemenskapen och Roger Karlsson.
Den olovliga körningen tar han däremot avstånd från:
"Det är ju helt oacceptabelt. Det kom som en fullständig chock för mig att han saknade körkort. Jag kommer att kräva svar. Jag vill veta: var det en akututryckning?"
Så. Återigen en bakdörr: den olovliga körningen kan ha haft en naturlig förklaring, även om det rör sig om ett brott. Det är ju den enda acceptabla förklaringen, som Fridholm säger.
När vi pratar med honom någon vecka senare, har han fått svar. Det var ingen akututryckning, men ett "patientärende som krävde det", var Rogers förklaring.
Han vill också förtydliga hur lojal Roger Karlsson varit under åren, att han faktiskt jobbat gratis en del av tiden.
”Förra gången vi var i ekonomiskt trångmål gjorde han alla våra jourer inne på lasarettet och tog inte ett öre betalt av bolaget.”
Nu svarar han ocksåpå varför de låter Roger Karlsson jobba vidare under tiden han utreds som en fara för patientsäkerheten.
"Vi är i ett pressat ekonomiskt läge och försöker få den här verksamheten att inte dö nu. Hade vi haft ett överskott av personal och läkare hade vi kanske övervägt att stänga av honom. Men sånt är inte läget."
Generellt är det inte så vanligt med så många anmälningar.
