Eftersom Daniel är både blind och delvis förlamad är han helt beroende av assistans om dagarna.
Daniel Larsson sitter i rullstol. Han är förlamad från höften och nedåt och är också blind. Han får hjälp av en personlig assistent mellan klockan 9 och 22 varje dag för att klara vardagen. Övrig tid på dygnet har han tillgång till hemtjänst via en larmfunktion.
Han tar emot oss i sin lägenhet på Älvsbacka i Skellefteå. Mamma Helen Larsson är också med. Tillsammans berättar de om den där dramatiska dagen för drygt tre månader sedan.
– Nog var jag både rädd och arg, sammanfattar Daniel.
Det hade börjat som en helt vanlig måndag och Daniels assistent kom till jobbet på morgonen. Men framåt lunchtid förändrades allt.
Daniel behövde då gå på toa och fick hjälp att ta sig dit. Assistenten lämnade badrummet men när Daniel skulle sätta sig på toaletten missade han, landade på golvet och blev liggande.
Exakt hur länge han låg där är oklart eftersom Daniel ibland kan ha svårigheter med tidsuppfattningen.
Så småningom ropade han på sin assistent, men fick inget svar. Och det kom heller ingen hjälp – i stället rusade assistenten in och misshandlade honom.
Norran har tidigare berättat om händelsen och det rättsliga efterspelet. I juli dömdes assistenten mot sitt nekande till fängelse i åtta månader.
Daniel blev liggande på toagolvet innan han tog sig till sovrummet och larmade hemtjänsten.
– Han tog strypgrepp och slog mig flera gånger över munnen och näsan. Jag började blöda. Han spottade på mig. Jag förstod ingenting av vad som hände, säger Daniel Larsson.
Efter mycket möda kunde Daniel dra sig från toaletten till sovrummet. Han fick sårskador på ovansidan av fötterna men kom till slut fram till larmknappen och kunde larma hemtjänsten.
När hemtjänstpersonalen kom fram möttes de av en chockartad syn. Det låg ölburkar överallt i lägenheten, snus var utkletat på olika ytor och öl hade spillts ut över sovrumsgolvet. Assistenten låg kraftigt berusad på en soffa.
Det skulle visa sig att han druckit sju till åtta burkar starköl och drygt en halv flaska starksprit under arbetsdagen. När polisen larmades hade han redan lämnat lägenheten.
I lägenheten hittades alkohol, bland annat flera uppdruckna ölburkar.
Mamma Helen berättar om det dramatiska första telefonsamtalet från sin son:
– Då var assistenten fortfarande kvar i lägenheten. Daniel sa att han var full och jag tänkte att nej, det kan väl inte stämma?
– Jag hörde i bakgrunden att han skrek på Daniel: ”Du är så jävla dum, du är så idiotisk, du är värdelös”, och så vidare. Då förstod jag att något inte stod rätt till.
Just då stormade hemtjänstchefen in i lägenheten och Helen fick prata med denne.
– Jag vill verkligen tacka hemtjänsten för deras rådiga ingripande, säger Helen.
För Daniel och hans familj var allting mycket chockartat. Under hela den tid assistenten jobbat med Daniel – totalt cirka tre och ett halvt år – har det aldrig varit några problem.
– Att en person som finns där för att hjälpa min son plötsligt beter sig så här ... det är att nedvärdera en annan människa, säger Helen.
Men mardrömmen tog inte slut där. Assistenten kom tillbaka senare samma kväll, när Daniel var ensam hemma. Han bröt upp ett nyckelskåp och tog sig in i lägenheten.
Assistenten bröt upp ett nyckelskåp för att ta sig in i lägenheten.
Han sa att han ville ha tillbaka sin mobiltelefon och en del andra tillhörigheter han lämnat i bostaden.
– Han kom in och skrek att han skulle ha pengar. Daniel låg i sängen, han kan ju varken se eller resa sig upp. Han larmade hemtjänsten igen och ringde mig på nytt, säger Helen.
Än en gång försvann mannen från bostaden. Så småningom greps han dock av polis.
Han sa att han skulle komma tillbaka och spöa upp mig ännu mer.
Daniel Larsson
För Daniel har de senaste månaderna varit mycket svåra.
– Första tiden kunde han inte sova, han vaknade på nätterna och skrek och liksom skakade i hela kroppen. Han var jätterädd, säger Helen.
Daniel tillägger:
– Ja, assistenten sa att han skulle komma tillbaka och spöa upp mig ännu mer.
Assistenten var anställd av ett privat vårdbolag. Företagets vd skriver i ett mejl till Norran att det som inträffat är helt oacceptabelt och att företaget har nolltolerans mot våld.
”Vi är både otroligt förvånade och besvikna att detta kunde hända. Den anställde har med omedelbar verkan skiljts från sin anställning”, skriver han.
Vi hade inga som helst indikationer på att detta kunde hända.
Han understryker att assistenten varit uppskattad genom åren och gjort ett bra arbete utan anmärkningar.
Vad har ni vidtagit för åtgärder?
”Ett krisarbete aktiverades och vi tog fram en handlingsplan för att hantera situationen. Efteråt har vi ytterligare granskat våra rutiner och alla policys.
Vilket stöd har ni gett till Daniel och hans anhöriga?
”Vi agerade omedelbart. Redan samma kväll var vi på plats för att ge allt vårt stöd. Efteråt har vi haft kontinuerlig kontakt och dialog med den drabbade, anhöriga och myndigheter”.
Han påpekar att all personal bakgrundskontrolleras innan anställning och att de sedan får genomgå en värdegrundsutbildning.
Helen Larsson har inga synpunkter på vårdbolagets hantering av ärendet. Däremot hade hon gärna sett att fler uppgifter än i dagsläget kunde stå med i belastningsregistret när företag ska anställa nya assistenter.
Hon tycker också att registerkontroller borde vara obligatoriska vid den typen av anställningar.
Helen Larsson hade önskat att Daniel fått träffa en psykolog efter händelsen.
– Det borde stå om en person har en historik av att till exempel ha hamnat i fyllecell eller tidigare har varit misstänkt för brott, säger hon.
Riskerar inte det att bli integritetskränkande?
– Självklart borde det finnas en tidsgräns för hur länge sånt kan synas. Men det är ju uppgifter som kan säga något om en persons lämplighet, säger Helen Larsson.
Hon hade också önskat att kommunen kunnat ordna med ett tillfälligt skyddat boende till Daniel. Första veckan efter händelsen bodde han hemma hos föräldrarna av rädsla att assistenten skulle återvända, men det var ingen hållbar lösning på sikt.
Vi kontaktar Katarzyna Wikström, socialchef i Skellefteå kommun, med frågor om vilket stöd kommunen kan erbjuda. Hon svarar i ett mejl att ”det stöd som erbjuds beror på det enskilda fallet. Om det har vi dialog med den individ som det berör”.
Den senaste tiden har varit väldigt jobbig för Daniel och han har haft svårt att känna sig trygg efter misshandeln.
Helen Larsson är också kritisk till att Daniel inte fått träffa en psykolog. Familjen har försökt få en tid hela sommaren men på grund av vårdköer och sommarbemanning har det varit svårt.
Daniel och hans anhöriga har så småningom kunnat återgå till en mer ”normal” vardag igen. Men händelsen har förstås satt sina spår.
– Han känner sig inte helt trygg ännu, konstaterar Helen Larsson.
Daniel instämmer och tillägger:
– Det tar lång tid för mig att känna mig trygg. Jag vågar inte lita på folk som kommer hit till lägenheten, jag kan ju inte ens se dem. Och jag vet inte hur det kommer bli framöver.
