Rökpjäser och växelramsor? Jag förstår ingenting

Inför nedsläpp tände Luleås supportrar en rökpjäs på bortastå, vilket renderade i att samtliga på sektionen fick lämna sina platser. Det hela följdes upp med att hemmasupportrarna började köra växelramsor med bortaklacken. Då var jag inte alls med i matchen.

Luleås supportrar tände en rökpjäs just när matchen mellan rivalerna hade startat.

Luleås supportrar tände en rökpjäs just när matchen mellan rivalerna hade startat.

Foto: Ola Westerberg

Ishockey2023-10-21 21:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tänk dig att du har en fest hemma, och helt plötsligt tänder en av gästerna en rökpjäs i vardagsrummet. Du riktar inte ilskan mot personen som framkallat den gula röken i föräldrarnas villa, utan istället är det mamma och pappa som får ta emot kritik för att de avslutar festen i förtid.

Lite så kändes det när hemma- och bortasupportrar tillsammans körde växelramsan "SHL – hockeymördare" i Skellefteå Kraft arena under lördagskvällen efter att bortasupportrarna tänt en rökpjäs.

Sittplatspubliken å sin sida resonerade annorlunda och både buade och hytte med näven mot besökarna från Norrbotten, vilket på något sätt var signifikativt för att de som sitter och de som står på läktarna i Skellefteå Kraft arena inte alltid ser på saker på samma sätt.

Faktum är att ståplatspubliken med Skellefteå AIK-sympatier körde fler växelramsor med bortasupportrarna än sittplatspubliken och även om det – till skillnad från att tända rökpjäser inomhus – inte är otillåtet så är det åtminstone ovanligt och anmärkningsvärt.

I den bästa av världar är såklart hemmapubliken enad och i symbios med hemmalaget, men visst finns det meningsskiljaktigheter som gör att stödet till hemmalaget inte alltid blir bästa tänkbara. 

Oavsett om det handlar om låtar som spelas inför och under spelarnas entré på isen, vad som skrivs i insändare i Norran eller vad supporterprofiler tycker om delar av sittplatspubliken på sociala medier är det självklart inget annat än störningsmoment som förhindrar maximal uppbackning i jakten på ett fjärde SM-guld.

Det får man väl ändå vara krass och erkänna.

Matchen då? Som så många gånger förr var det AIK som drev matchbilden i rivalmötet med sitt puckinnehav, men Luleå har hittat ett framgångsrecept när det handlar om att hålla de svartgula borta från de vassaste målchanserna – och den här kvällen var inget undantag.

AIK fick massvis med chanser i numerärt överläge, även om de säkerligen önskat ytterligare ett par bortautvisningar under matchens gång, och även i spelet fem mot fem testades Matteus Ward i bortamålet.

Men trots att det bara blev ett mål i matchen var det en underhållande sådan och nog hade AIK både hoppats på och förtjänat mer – men ineffektiviteten gjorde AIK till ett förlorande lag inför 5 801 åskådare.