Norran har i flera artiklar berättat om problemen runt ME-mottagningen vid NUS i Umeå. Bland annat om ett misstänkt jäv som ska ha skett i samband med en upphandling, vilket både revisionen och regionens utredning kom fram till. Två personer vid mottagningen ska ha haft kopplingar till en leverantör av en plattform som upphandlats av regionen.
Regiondirektör Tommy Svensson sa 19 december i Norran att regionen gått vidare med en polisanmälan för att utreda om det förekommit oegentligheter.
Nu har historien tagit en ny vändning. En av de utpekade personerna anmälde i januari att hen utsatts för kränkande särbehandling. Anmälan riktades mot regiondirektören, verksamhetschefen och en tillförordnad avdelningschef.
Personen kritiserar att hen inte fått information om polisanmälan på förhand, att Tommy Svensson uttalat sig om polisanmälan i media på ett sätt som upplevdes utlämnande och att polisanmälan skett på oklara grunder.
Regionrådet Peter Olofsson och områdeschefen Christer Wilhelmsson beställde då en extern utredning. Konsulterna har intervjuat de inblandade och vittnen, samt granskat skriftligt material. Utredningen visar bland annat att arbetsgivaren kallat till ett möte om de misstänkta oklarheterna innan uttalandena, men att anmälaren inte dök upp.
Konsulterna har läst en artikel i Norran och en i VK om polisanmälan. De konstaterar att regiondirektören inte nämnt personal vid namn och att det inte förekom negativa personomdömen i uttalandena – de uppfattas som kortfattade och sakliga.
Regionjuristen hade dessutom konsulterats inför arbetsgivarens beslut att polisanmäla. Konsulterna skriver att de anser att arbetsgivaren agerade korrekt och att det även är arbetsgivarens skyldighet att agera vid misstanke om oegentligheter. Därmed avskriver de delen av anmälan som rör regiondirektören. Hans agerande anses inte utgöra kränkande särbehandling.
När det gäller anmälningar mot de två andra personerna har regionen maskat intervjuerna. Men i sammanfattningen i slutet framgår det att ingen del av anmälan har bedömts utgöra kränkande särbehandling. Inte heller bedöms det handla om trakasserier eller repressalier.
Men de rekommenderar bland annat att regionen bör se över hur psykosocialt stöd snabbt och regelmässigt kan erbjudas vid negativ massmedial uppmärksamhet för att förhindra att medarbetare far illa.