Statistiken talar sitt tydliga språk. Siffror från förra årets nationella folkhälsoenkät visar att av de mellan 18 och 29 år svarade 73 procent av tjejerna och 46 procent av killarna att de har besvär av ängslan, oro och ångest.
I veckan genomför regionen psykeveckan, för att uppmärksamma psykisk ohälsa på olika platser i länet. Syftet med veckan är att med hjälp av föreläsningar, kulturella aktiviteter och andra arrangemang öka förståelsen för och kunskapen om psykisk ohälsa.
Norran har tidigare rapporterat om svårigheterna inom Bup, där desperata föräldrar vittnar om brist på hjälp till barnen. Nu larmar även patienter hos Unga vuxna och Ungdomshälsan i Skellefteå att de upplever liknande problematik.
Avdelningen Unga vuxna på Skellefteå lasaretts psykiatriska klinik erbjuder behandling inom områden som depression, sömnproblem och ångest. Vid behov ska de även kunna erbjuda en neuropsykiatrisk utredning, för bland annat adhd och autism. Men där brister verksamheten.
Anna Fällman, biträdande verksamhetschef, menar på att de arbetar för fullt med att korta ner vårdköerna.
Hur ser vårdköerna ut?
– Det är en dagsaktuell siffra. Väntan till olika insatser vara från någon dag till några månader. Vi har i nuläget patienter som har väntat mer än 90 dagar. Till utredning kan det vara tre års väntetid och det är kö till medicininsättning. För medicinering av adhd har vi idag 70 patienter som väntar. Men de senaste månaderna har väntetiden minskat markant.
Har ni tillräckligt med resurser?
– Vi har utmaningar. Utifrån att Skellefteå expanderar är sjukvården i helhet inte bemannad för att klara av befolkningsökningen. I öppenvården har vi inga vakanta tjänster, men slutenvården däremot har vi 15 och en halv. Vi har bekymmer att rekrytera sjuksköterskor.
Vad gör ni för att förändra den situationen?
– Det jobbar vi på många olika sätt med, både på regionnivå och övergripande nivå. HR jobbar mycket med hur vi ska bli en attraktiv arbetsgivare. Med bra arbetsmiljö, mottagande och dialog.
Hur fungerar samarbetet med andra verksamheter?
– Det är nog aldrig ett läge där allt fungerar jättebra. Det finns hela tiden saker att förbättra. Men vi jobbar aktivt för det och har ett har ett bra samarbete med våra vårdgrannar för att få mer samsyn kring patienthantering.
Vad säger ni till de som inte får hjälp?
– Att man kan vända sig till den insats där man söker vård och påtala att man väntar återkoppling och vill ha en uppskattad väntetid. Det finns nog inget generellt svar på vad vi säger till patienten. Vi möter upp och lyssnar och försöker ge så saklig information vi bara kan.
Även ungdomshälsan har fått kritik, något som avdelningschef Cathrine Meier fått svara på.
Hur ser era vårdköer ut?
– Vi vill undvika köer och inte bygga väntelistor. I Skellefteå har vi upp till två veckors väntetid för en första kontakt. Vi försöker jobba med tidiga insatser och kortare kontakter. Nu har vi även en mottagning digitalt, säger hon.
Är ni nöjda med resursläget?
– Vi har inga vakanser och vi är nöjda med att vi kan rekrytera. Primärvården har inte personal på alla ställen, för att erbjuda unga en tillgänglig Ungdomsmottagning har vi satsat på en egen app och digitala möten.
Till er får man gå tills man fyller 23. Vad händer sedan?
– Om det kvarstår ett vårdbehov skriver vi en remiss, antingen till specialistnivå eller hälsocentralen.
Gör ni alltid det?
– Ja det är min uppfattning.
Enligt våra uppgifter har det skett fall där patienten, trots tydliga indikationer på psykisk ohälsa, fått höra att hen är för gammal för vidare kontakt och enbart kan få förnyat recept på medicin, men sedan själv får vända sig till unga vuxna. Ska det vara så?
– Jag känner inte till det. Vi vet att överföringen är en svag länk, och den säkerställer vi genom att alltid skriva en remiss.
Vad säger ni till de patienter som upplever att de inte fått någon uppföljning? Att lämna något sjuk vind för våg kan väl tänkas låta helt vansinnigt?
– Det håller jag med om. Då behöver man vända sig tillbaka och berätta om sin situation. Att det har brustit. Då behöver vi titta på ärendet.
Räknar ni med att man orkar det ifall man är sjuk?
– Nä, jag tror det är jättesvårt. Vi kan inte lägga förväntan att den som lider av ohälsa ska ta ansvaret, utan det är vi i vården som ska ansvara för att vi håller våra rutiner. Det kan vi aldrig lägga på en person som inte mår bra. Det är övergångar för en utsatt grupp. Vår målsättning är att ingen ska falla mellan stolarna.
Vidare berättar Helena Jönsson, verksamhetschef för primärvårdens länsuppdrag i Västerbotten, att prioriteringen är att säkra rätt vårdnivå för patienten.
– Man försöker bedöma vårdnivån hela tiden. Problematik kan det försvåras eller förbättras. Vi kan bara se över de delar som vi ansvarar för.
Hur fungerar era överlämningar?
– Det är gapen vi behöver samarbeta vid, övergångarna mellan olika mottagningar. Målet är att nästa ska kunna ta vid där förra avslutade, men vi kan aldrig garantera det på grund av kommunikation. Det finns lagar som ska säkerställa att vi inte tappar någon mellan vårdnivåer. Sedan förekommer tyvärr enskilda fall som inte blir som man önskar, vilket kan bero på flera orsaker.
Vad tycker ni om att gapen som du nämner förekommer?
– Vi tycker inte om när det blir gap, det är dem vi verkligen försöker jobba med att täppa igen. Men vi vet att ohälsan har ökat enormt i hela Sverige, och att försöka mätta behovet har varit svårt.