Ett av barnen fick till slut behandling och det gör att hen kan koncentrera sig pÄ att bygga. Det var inte möjligt före det.
Norran har pratat med tre frustrerade mammor som Ă€r kritiska till hur vĂ„rden fungerat för deras barn â eller snarare inte fungerat. De har kĂ€mpat lĂ€nge för att fĂ„ en drĂ€glig tillvaro för sina barn och familjer. Men nĂ€r de vĂ€l sökt hjĂ€lp, har vĂ„rden fallerat.
I tvÄ av fallen fanns problemen redan förskolan och förÀldrarna har försökt hitta lösningar.
â Vi kunde se tydliga tecken redan nĂ€r vĂ„r son var liten att det kunde vara ADHD. Det var exempelvis svĂ„rt för honom med impulskontroll, att reglera sina kĂ€nslor och han var vĂ€ldigt aktiv. Det i sin tur ledde till problem hemma och pĂ„ förskolan. Vi tog hjĂ€lp av BVC och psykolog. Men förra sommaren kĂ€nde jag att det mĂ„ste hĂ€nda nĂ„got, berĂ€ttar en mamma.
Efter lÄng kamp fick de en remiss till BUP i början av det hÀr Äret. Inom 30 dagar skulle de fÄ en första kontakt. Men ingen hörde av sig. De fick brev om att sonen stod pÄ en vÀntelista. Efter 90 dagar, vÄrdgarantin, hade de inte hört nÄgot. De sökte dÄ kontakt med BUP flera dagar i rad.
â Det var omöjligt att komma fram, 08.01 var alla samtalstider slut. Jag ringde varje morgon i fyra dagar.
Till slut skickade hon ett meddelande pÄ 1177.
â Jag fick ett nonchalant svar om att de bara prioriterade sjuka barn och om jag hade klagomĂ„l fick jag vĂ€nda mig till avdelningschefen. Jag och min sambo försökte ringa dit i tvĂ„ dagar. Vi ringde sĂ€kert tio gĂ„nger per dag och lĂ€mnade Ă€ven namn och nummer.
Till slut fick de kontakt.
â Jag berĂ€ttade om vĂ„r situation och hur vi bemötts och att vĂ„rdgarantin inte följts. DĂ„ sa hon att vi inte hade rĂ€tt att Ă„beropa vĂ„rdgarantin. Jag frĂ„gade hur lĂ€nge vi skulle fĂ„ vĂ€nta, hela Ă„ret ut eller mer, men hon kunde inte ge svar om vĂ€ntetider eller var i kön min son stod.
Hon tillÀgger:
â Som förĂ€lder mĂ„ste man dra i alla trĂ„dar. Men jag tĂ€nker pĂ„ att det finns barn som inte har förĂ€ldrar som driver pĂ„ och ringer.
Hon Àr starkt kritisk till hanteringen frÄn BUP.
â Inte ett brev eller samtal sĂ„ vi vet om de ser och hör oss. Det Ă€r sjukt hur det fungerar. Vi hade krigat sĂ„ lĂ€nge för att fĂ„ en remiss till BUP. Nu tĂ€nkte vi att vi skulle fĂ„ hjĂ€lp men sĂ„ Ă€r det inte. Det tar en massa tid och energi att försöka fĂ„ tag pĂ„ folk. Det Ă€r energi man inte har för att man mĂ„ste orka det dagliga ocksĂ„.
Hur pÄverkar de er som familj?
â Jag kommer att kĂ€mpa och kriga varje dag för min son. Han Ă€r en fantastisk, nyfiken, kreativ och omtĂ€nksam kille med sĂ„ mĂ„nga fina sidor. För oss Ă€r det viktigt att man som vuxen förstĂ€rker det positiva beteendet och ger honom rĂ€tt stöd och förutsĂ€ttningar i till exempel skolan. Han har rĂ€tt till det.
De har nu kontaktat en privat klinik för att fÄ en utredning. För det har de betalat 28 000 kronor.
En annan mamma har liknande erfarenhet. Familjen har kÀmpat i flera Är för att fÄ hjÀlp med vad de misstÀnkte var ADHD hos ett barn. Det har varit problem med remisser och med vÄrdgarantin. Till slut valde de att göra en utredning privat.
â Mitt barn for illa i skolan och hemsituationen var tĂ€rande för samtliga i familjen. Jag kĂ€nde att jag höll pĂ„ att gĂ„ sönder.
PÄ den privata kliniken fick de hjÀlp direkt.
â Vi har turen att kunna bekosta detta sjĂ€lva. Jag förstĂ„r att det Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n alla som har det. Att det ska hamna i en pengafrĂ„ga Ă€r fel. Vi har ju betalt skatt, men vi fĂ„r inte del av vĂ„rden.
Men hon konstaterar samtidigt att det Àr en investering i livskvalitet.
â Jag Ă€r glad att vi sökte hjĂ€lp privat. Det gick jĂ€ttesnabbt. De var jĂ€ttegulliga dĂ€r och lĂ€tta att fĂ„ tag pĂ„.
Deras barn fick en ADHD-diagnos, och till slut medicin via BUP.
â Jag fĂ„r upplevelsen av att det Ă€r de som skriker högst som fĂ„r hjĂ€lp. Hur illa hinner barn, vars förĂ€ldrar inte kan eller orkar ta kampen, fara innan de fĂ„r rĂ€tt hjĂ€lp?
Hur blev det efter att hen fick medicin?
â Det gĂ„r inte att jĂ€mföra med tidigare. Det Ă€r en helt annan livskvalitet. Det Ă€r sjukt stor skillnad, som ett trollspö.
Norran har Àven kontaktats av en mamma vars barn blivit runtbollad mellan BUP, primÀrvÄrden och kontaktcenter.
â Trots att vi varit inskrivna hos BUP sĂ„ har vi inte fĂ„tt hjĂ€lp. De verkar inte ha koll pĂ„ rutinerna. De konstaterade sjĂ€lva att det inte blev bra och skulle vidta Ă„tgĂ€rder. Men vi fick snurra mellan dem ett varv till. Jag har fĂ„tt ro allt sjĂ€lv.
Hon bekrÀftar att det Àr "snudd pÄ omöjligt" att ringa till BUP och berÀttar att de fÄtt information om att det bara Àr barn och ungdomar som Àr suicidala som fÄr hjÀlp dÀr.
De ville ha en samtalskontakt, men har fÄtt vÀnta tvÄ Är pÄ grund av strul. Mamman frÄgar sig vad som krÀvs för att fÄ hjÀlp, förutom en diagnos, trauma samt andra problem.
Familjen blev runtbollad i vÄrden.
â Jag upplever att mitt barn har problem som Ă€r för komplexa och avancerade för primĂ€rvĂ„rden att hantera. Det behöver vara en specialist. Jag har Ă€ven efterfrĂ„gat verktyg och strategier, men de sĂ€ger bara att lĂ€kemedel Ă€r lösningen.
Hon har börjat fundera pÄ att betala en psykolog sjÀlv.
â Men jag Ă€r ensamstĂ„ende och har inte rĂ„d.
Sedan 2021 finns Kontaktcenter i regionens regi dit förÀldrar och barn ska ringa för att fÄ hjÀlp med psykisk ohÀlsa. Tanken Àr att man snabbt fÄr kontakt med vÄrden samt en bedömning. Kontaktcenter skickar sedan barnen till rÀtt vÄrdnivÄ, antingen BUP eller hÀlsocentralen.
Monika Engman leder arbetet med kontaktcenter och medger att det finns brister som de nu jobbar med.
Avdelningschef Monika Engman tycker att samarbetet med BUP och primÀrvÄrden fungerar bra. Men köerna till BUP och personalbristen inom primÀrvÄrden gör ibland att det Àr svÄrt att boka tider och att fÄ snabb hjÀlp.
â Vi mĂ€rker ett ökat inflöde. BUP har ocksĂ„ ökat sitt inflöde, men trycket Ă€r hĂ„rt. FörĂ€ldrar frĂ„gar oss om vĂ€ntetider, men det Ă€r inte nĂ„got vi kan svara pĂ„ dĂ„ det handlar om hur BUP prioriterar.
En förĂ€lder berĂ€ttar om hur de slussats runt. Ăr det nĂ„got du kĂ€nner igen?
â Det Ă€r tyvĂ€rr en ganska vanlig avvikelse. Det beror pĂ„ att det inte funnits en samsyn om vĂ„rdkontakter pĂ„ tvĂ„ olika vĂ„rdnivĂ„er.
Hon förklarar att om man exempelvis varit inskriven pÄ BUP för en ADHD-utredning och samtidigt har behov av samtalskontakt pÄ hÀlsocentralen sÄ har en del sagt ja till detta och andra nej.
â Vi ser att barn bollas runt. Det Ă€r sĂ„ olyckligt. Ingen tycker det Ă€r bra. Vi kan inte slĂ€cka brĂ€nder pĂ„ ett stĂ€lle genom att överbelasta andra hĂ€lsocentraler. DĂ€rför har vi nu inlett ett arbete med att rĂ„da bot pĂ„ detta.
Arbetet startade i april och resultatet ska rapporteras i december.
Vilket Àr det vanligaste klagomÄlet ni fÄr?
â Det Ă€r att man inte fĂ„r vĂ„rd i tid, frĂ€mst pĂ„ BUP.
Hon tillÀgger:
â Jag tĂ€nker att vi behöver göra mer i primĂ€rvĂ„rden ocksĂ„ för att fĂ„ bukt med köerna.
Hon pÄpekar att det pratas mycket om ADHD- och autismutredningar.
â Det Ă€r inte per automatik man ska hamna pĂ„ BUP för behandling av detta. BUP Ă€r till för dem som behöver medicinering och specialistnivĂ„. Det finns mĂ„nga duktiga kuratorer och psykologer pĂ„ hĂ€lsocentralerna som kan hjĂ€lpa till med behandlingar, rutiner och att ge förĂ€ldrar verktyg.
Men hur gÄr det efter att barnen slussats vidare. Peter Bergman Àr verksamhetschef inom primÀrvÄrden i SkellefteÄ. Enligt honom ska det alltid finnas avsatt tid pÄ hÀlsocentralerna för barnen inom 14 dagar.
â Men vi har resursbrist pĂ„ medarbetare som kan jobba med barn och unga sĂ„ det ser lite olika ut pĂ„ olika hĂ€lsocentraler. Man kan alltid fĂ„ en första kontakt hĂ€lsocentalen och vid behov fĂ„ hjĂ€lp vidare till en annan. Barn- och unga Ă€r prioriterade framför vuxna.
Enligt Peter Bergman Àr resursbristen pÄ hÀlsocentralerna ett problem.
Norran har tidigare berÀttat om problemen med att fÄ tag pÄ psykologer i primÀrvÄrden i SkellefteÄ. Enligt Peter Bergman finns nÄgra vaktanta tjÀnster.
Vad kan barn och unga fÄ hjÀlp med hos er?
â Samtalsstöd, tillgĂ„ng till digital förĂ€ldrautbildning, stresshantering och KBT, bland annat.
Vilka problem har de som kommer till er?
â Framför allt Ă€r det ungdomar som mĂ„r dĂ„ligt. Det kan handla om Ă„ngest, oro, sömnsvĂ„righeter och stress. Vi tar hand om dem som har lĂ€tt till mĂ„ttlig psykisk ohĂ€lsa.
De med svÄrare problematik, sjÀlvmordstankar och neuropsykiatriska tillstÄnd hÀnvisas till BUP.
Och hur fungerar det?
â Det funkar hyfsat bra. Problemet Ă€r att BUP ocksĂ„ har begrĂ€nsat med resurser och lĂ„nga köer.
Vilka Àr det vanligaste klagomÄlen?
â VĂ€ntetiderna. NĂ€r man vĂ€l beslutat sig för att söka hjĂ€lp vill man ofta ha snabb hjĂ€lp.
Har ni lyft resursbristerna till politikerna?
â Ja, det har vi gjort i olika sammanhang. Den psykiska ohĂ€lsan ökar över lag och vi behöver mer resurser.
Och vad fÄr ni för respons?
â Vad ska jag svara ... politikerna hör vad vi behöver och de Ă€r inte ointresserade, men det handlar om prioriteringar.
Köerna pÄ BUP Àr alltsÄ en stoppkloss. Norran kontaktar avdelningschef Erika Bergmark men hon sÀger sig inte ha möjlighet att prata. IstÀllet kontaktar vi verksamhetschef Kerstin M Eliasson. Hon vill ha frÄgorna pÄ mejl, vilket vi nekar dÄ vi bedömer att det krÀvs dialog. Hon skriver att vi annars fÄr kontakta omrÄdeschef Christer Wilhelmsson, som inte Àr lika nÀra vÄrden pÄ BUP och dÀrför har svÄrt att svara pÄ specifika frÄgor om SkellefteÄ.
â BUP har uppmĂ€rksammats i media och det har lett till hatstormar och hot i sociala medier bland annat som drabbat Kerstin Eliasson och hon har fullt upp. Vi har kommit överens om att jag ska prata med media istĂ€llet för att avlasta.
"Vi har inte kostymen för uppdraget," konstaterar Christer Wilhlemsson.
Han bekrÀftar att BUP har stora problem med vÀntetider, samtidigt som behovet av deras hjÀlp stadigt ökar. Mellan 2017 och 2022 har antalet som söker hjÀlp ökat med 104 procent. NÄgra siffror för SkellefteÄ fÄr vi inte, eller svar pÄ varför BUP i SkellefteÄ inte kan ge besked om vÀntetider.
â VĂ€ntetiderna varierar beroende pĂ„ frĂ„gestĂ€llning och medicinsk prioritering. De allra svĂ„raste sjuka barnen prioriteras, eftersom vi behöver sĂ€kerstĂ€lla att de fĂ„r vĂ„rd och behandling först, sĂ€ger han.
Vi har av flera förÀldrar hört att BUP i SkellefteÄ gÄr ut med att enbart barn som Àr suicidala kan fÄ hjÀlp. StÀmmer detta?
â Jag kĂ€nner inte till det.
Ăr det rimligt?
â Jag kan inte uttala mig om enskilda fall.
Men har det diskuterats mellan er?
â Nej, det har vi inte.
Varför gÄr det inte att fÄ kontakt via telefon pÄ BUP i SkellefteÄ?
â Jag kan bara gissa att de har sĂ„ mycket att göra. Under de hĂ€r Ă„ren jag nĂ€mnde tidigare har produktionen ökat med 70 procent. Jag tror inte de sitter och rullar tummarna.
Men gÄr det inte anstÀlla nÄgon som svarar i telefon och ger nÄgon sorts Äterkoppling?
â Vi har brist pĂ„ medicinska sekreterare ocksĂ„ i vĂ„rden.
Varför fĂ„r förĂ€ldrar ingen som helst Ă„terkopplingar pĂ„ flera mĂ„nader frĂ„n BUP? Ăr det nĂ„got du uppmĂ€rksammats pĂ„?
â Nej, jag har inte uppmĂ€rksammats pĂ„ det.
Ăr det svĂ„rt att fĂ„ tag i personal?
â Det Ă€r lĂ€karbrist och vi Ă€r hyrlĂ€karberoende. NĂ€r det gĂ€ller psykologer ser det bĂ€ttre ut. Sedan har vi mĂ„nga unga som arbetar hos oss, mĂ„nga som vabbar och Ă€r förĂ€ldralediga och det pĂ„verkar ocksĂ„ tillgĂ€ngligheten. Vi kan inte heller anstĂ€lla vem som helst utan det krĂ€vs kompetens för att arbeta med barn.
Hur arbetar de dÄ för att fÄ bukt med problemen med köerna? Enligt Christer Wilhelmsson köper de nu neuropsykiatriska utredningar för att kapa köerna.
â Men vi Ă€r lite osĂ€kra nu hur mycket pengar vi kommer att fĂ„ frĂ„n staten. Det Ă€r utlovat att vi inte ska fĂ„ sĂ„ mycket. SKR kom nyligen med en larmrapport om detta.
Han tillÀgger att de Àven hÄller pÄ att utbilda ST-lÀkare. Han hÀnvisar Àven till arbetet som ska göras för att fÄ till samarbetet med primÀrvÄden bÀttre.
Hur ser du pÄ att en del förÀldrar ger upp vÀljer att betala sjÀlv för utredningar?
â Man Ă€r fri att göra det men det Ă€r dyrt. Och sjĂ€lvklart Ă€r det mĂ„nga som inte har rĂ„d.
Hur orolig Àr du för situationen?
â Det Ă€r klart att vi Ă€r oroade och vi jobbar stenhĂ„rt för att fĂ„ till vĂ„rden. Men det Ă€r inte lĂ€tt att lösa eftersom vi upplever ett sĂ„ hĂ„rt tryck nĂ€r det gĂ€ller remisser.
Vad har ni sagt till politikerna?
â Vi redovisar regelbundet siffror och de Ă€r medvetna om köerna. De Ă€r inte ointresserade och uppfattar det som en prioriterad frĂ„ga.
Vad ska förÀldrar göra som inte fÄr hjÀlp till sina barn? Ska man söka privat, kontakta andra regioner, söka hjÀlp utomlands?
â Det beror pĂ„ vad man söker för. Det finns olika köer och personalen prioriterar varje inkommen remiss. De med störst behov kommer först. Man skulle kunna vĂ€nda sig till dem man fĂ„tt remissen av och komplettera om det sker en försĂ€mring exempelvis. Dessutom undersöker vi kontinuerligt ledig kapacitet i andra regioner och hĂ€nvisar dit ifall det skulle finnas utrymme nĂ„gon annanstans i Sverige.