Cirka 30 meter innan signalstolpen finns stopplinjen. Trafikplaneringen vid Lejonströmsbron ska förhindra att fordon möts uppe på själva bron.
Förarna körde över stopplinjen vid grönt ljus, sen slog färgen om till gult eller rött innan de körde förbi signalen och upp på Lejonströmsbron. På båda sidorna av bron stod poliser och kontrollerade trafiken. Förarna bötfälldes, blev av med körkortet och boten godkändes.
Men sen började de fundera om de verkligen gjort fel, och valde att överklaga boten. Skellefteå tingsrätt dömde i början av december att det inte fanns laglig grund att utfärda dom.
De två förarna Norran pratat med sa att de var lättade att få pricken ut ur registret och få bekräftat det man alltid trott, att det är stopplinjen som gäller, inte signalstolpen. Men de var också kritiska mot polisens agerande.
– Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Trafikpoliser som inte kan vägmärkesförordningen. Det är ju ett ganska stort ingrepp att ta körkortet av en person. Då måste man ju veta vad man sysslar med, sa Peter Burström, en av förarna som blev av med körkortet.
Håkan Wikström är tillförordnad gruppchef för trafikpolisen i Skellefteå. Han hade gärna sett att ärendet tas vidare till en högre instans. Helst högsta domstolen. Detta för att få klarhet i vad som egentligen gäller.
– Hovrätten är oenig i den här typen av fall. Man har både friat och fällt. Det man skulle vilja är att det kom upp till en högre instans som kan säga vad som gäller. Få det klargjort.
Han fortsätter:
– Vem har gjort fel? Har någon gjort fel? Vi vore de första att erkänna det i så fall. Vi har ju ingen självbevarelsedrift att vara ute och rapportera folk bara för att.
Orsaken till kontrollerna på Lejonströmsbron var på grund av samtal från oskyddade trafikanter som känt sig utsatta när de färdas på bron.
– Vi är ute på plats för folks säkerhet. Det är grunden till det här. Hela situationen på Lejonströmsbron är inte optimal på något sätt. Det är inte anpassat för att två bilar ska kunna mötas. Har du dessutom mopeder som kan köra fritt utan bry sig om rödljuset blir det inte mycket plats kvar på bron.
Att situationen blivit som den blivit är tråkigt, säger han.
– Som sagt, vi hade varit de första att erkänna om vi hade gjort fel.
Enligt Wikström har vägmärkesförordningen börjat tolkas annorlunda.
– Det är de något äldre fallen som har fällande domar, och de nya som har friande. I något skede har något hänt kring hur man tolkar vägmärkesförordningen gällande stoppsignaler och rödljus.
Det har inte gjorts några lagändringar, men enligt Håkan Wikström har vägmärkesförordningen börjat tolkas annorlunda.
– På de fällande domarna har vi klockrena exempel på ställen där avståndet är ganska långt mellan stoppsignalen och rödljuset, ganska exakt så som det ser ut på Lejonströmsbron.
Han säger att de inte bötfäller när det kommer till gränsfall. Och hur bedömningen är gjord i tingsrätten vill han inte kommentera.
– Det lämnar jag åt tingsrätten att svara på.
Blev det några diskussioner kring vad som gäller vid Lejonströmsbron hos er efter att ni utförde kontrollen och förarna överklagade?
– Lika mycket som jag pratat med kollegor här som runt om i landet så har fokuset varit på rödljussignalen.
Så ingen osäkerhet kring reglerna?
– Det är ju en tydlig osäkerhet eftersom det finns både friande och fällande domar i hovrätten.
Kommer ni ordna flera kontroller där?
– Vi kommer säkerligen att stå där igen. Men det här måste jobbas vidare så att det blir tydligare. Högsta domstolen gärna då tack.
Wikström säger att trafiksäkerheten är viktigast.
– Vi som är ute och jobbar på vägarna, vi är ju rädda om alla i trafiken.
Och att ljussignalen finns där den finns av en anledning.
– Det är för att trygga något, i det här fallet är det många oskyldiga trafikanter på Lejonströmsbron, där man inte kan mötas två bilar utan att det blir väldigt trångt.
Hade han själv hamnat i en situation där ljuset visar gult eller rött efter att han passerat stopplinjen hade han stannat.
– Gul betyder ju stanna så jag hade stannat. Men jag hade också försökt anpassa min färd så jag inte hade hamnat i den situationen.
Han fortsätter:
– Jag har personligen varit i den situationen där jag har grönt som första bil, men det är fortfarande två bilar kvar på bron. Det är inget bra med det.
Hela situationen hade vart enklare om det endast fanns domar som dömde på ett sätt, säger han.
– Jag som trafikpolis är ju genuint rädd om alla i trafiken. Det är därför vi är ute och jobbar. Det är det som det handlar om.
Edvard Breitholtz var åklagare i ett av fallen. Han ansåg inte att det var värt att överklaga tingsrättens beslut.
Men inga överklaganden gjordes och domarna har nu vunnit laga kraft. Kammaråklagare Edvard Breitholtz var motparten i ett av fallen. Han valde att inte överklaga tingsrättens beslut.
– Jag bedömde att möjligheten att få ändring i hovrätten var så pass liten att det inte var värt att överklaga.
Att hovrätten dömt olika i denna typen av fall håller han med om.
– Men på senare tid har hovrätten ändå rört sig åt samma håll i sina domslut.
Det beror inte på någon lagändring, utan handlar snarare om att argumentationen varit tydligare i de fall som tagits upp, säger Breitholtz.
Att ett fall som trafiksituationen vid Lejonströmsbron skulle behöva tas vidare till högsta domstolen är inte prioriterat hos åklagarmyndigheten.
– Både åklagarmyndigheten och andra domstolar sammanställer listor på områden där det kan behövas prövning från högsta domstolen för att få klarhet när det gäller en viss sak. Det här är inte ett sånt område.
Detta eftersom hovrättens beslut har blivit mera konsekventa, säger Breitholtz.
Den ursprungliga boten, att förarna kört mot rött och blev av med körkortet, blev godkänd. Något som gjorde detta fall lite speciellt, säger Breitholtz.
– Ett godkänt fullgörande gäller, det är en lagföring som är klar. Då ställs kraven lite högre på att det är fel, jämfört med om det hade prövats på vanligt sätt. På det sättet var det här ärendet lite speciellt.
Tingsrätten dömde att det inte fanns laglig grund att utfärda boten, och undanröjde den. Något som kan göras på lite olika sätt.
– Det ena är ju, som tingsrätten i det här fallet dömt, att det inte överensstämmer med lag. Ett annat fall hade kunnat vara att det inte finns ett giltigt godkännande, att man inte förstått vad man skrivit under. Min tolkning är att det är svårare att få en bot undanröjd än att bli friad.
Breitholtz berättar att det han yttrade i tingsrätten var att rättsläget inte är glasklart, och att man därför inte kunde säga att boten inte överensstämde med lag.
– Men jag har respekt för tingsrättens beslut.