Långsamtankning pågår på Skellefteå Buss. Eftersom man hanterar gas har parkeringsplatserna högt placerade tak och inga väggar.
Skelleftebuss har 130 bussar, varav 45 går med biogas, sex med el och resten med diesel. Inom kort utökas antalet elbussar till tolv.
– Vi har inte köpt någon ny dieselbuss på flera år. Anledningen till att vi ändå har så många är att de vi har är för fräscha för att avyttra. Dessutom behöver vi ibland dieselbussar för långa körningar, exempelvis en linje som går till Lycksele, säger Mattias Gellin, chef för verkstad och underhåll.
Tankningen är praktisk sedan man tog de nya garagen i besittning på Östra Navet, dit det går en ledning från biogasverket. Då kan man tanka bussarna när de inte används, dels på nätterna och dels när förarna har matrast. 20 sådana tankplatser finns.
Avstånden inom kommunen är inget problem. Bussarna går även till ytterområden, såsom Byske, Burträsk, Lövånger och man tar sig tillbaka till stan på befintlig tank.
– Skulle förarna behöva underhållstanka kan de stanna till på tankställena på Norrböle eller Tjärn, de behöver inte köra till Östra Navet varje gång, säger Mattias Gellin.
Tankningen kan ta cirka 15 minuter om man är ensam på stationen, och inte konkurrerar med fler. Då pumpas gasen in med högre tryck.
– Tiden beror också på hur tom tanken var innan.
När bussarna står för tankning på Östra Navet kan det som mest ta en timme, det beror på att många tankar samtidigt. Då är det heller inte bråttom eftersom bussarna ändå ska stå hela natten.
Långsamtankning kallas det.
Tankning pågår medan bussen ändå står parkerad.
Skellefteå kommun har som mål att samtliga fordon ska vara fossilfria innan 2030 och det gäller också för dotterbolaget Skellefteå Buss.
Frågan är då vilken väg man ska gå. Som vi berättade i gårdagens reportage är produktionen på kommunens biogasverk lika stor som det finns avsättning för, men däremot har de kapacitet för mycket mer.
Då måste också förbrukningen öka, vilket bör ske hos lokala kunder.
Mattias Gellin kan bara uttala sig ur ett tekniskt perspektiv och då säger han att elbussar är att föredra.
– Det är betydligt mindre reparationer och underhåll med dem. Det ska tas med i kalkylen. Men sedan kostar ju också drivmedlet i sig, och inköpskostnaden är högre.
Mattias Gellin visar hur varje bussplats har en tankningsslang.
VD Marie Larsson säger att nuvarande strategi innebär att man främst köper elbussar när gamla dieselbussar avvecklas. På sikt bör flottan bestå av ungefär hälften biogas- och hälften eldrivet.
– Det är viktigt att vi inte är beroende av bara ett drivmedel, då blir vi sårbara, säger hon.
– Vad som är bra när det gäller omvärldsberoende är också att båda dessa drivmedel produceras lokalt.
Tanken är att elbussar ska gå i staden, eftersom de går tyst och man vill minska stadsbullret. Biogasbussarna ska gå på ytterområdena.
— Dock finns problemet att det behövs tankställen på orterna. Vi har bussar som aldrig körs till stan, exempelvis vissa skolbussar, och även de ska ju kunna tanka.
Så innan 2030 måste det vara löst.
– Utvecklingen går dock snabbt framåt och givetvis följer vi den. Mycket kan hända på vägen, säger Marie Larsson.
När det gäller nuläget så gör Skellefteå Buss vad de kan för att minska körningar med diesel, även om majoriteten av bussarna alltså är dieseldrivna.
– Biogasbussarna får rulla maximalt, vi väljer alltid dem när det går. Därför har vi fått ner dieselförbrukningen mycket utan att vi behövt köpa nya bussar, säger hon.