Ylva Johansson Klingstedt fick utslag på kroppen när hon vistades i Brinken. Nu har hon fått bukt med just de problemen.
Norran har tidigare berättat om facken Vision och SSR:s krav att ekavuera Individ- och familjeomsorgens (IFO) medarbetare från kommunhuset Brinken. Det då flertalet medarbetare som sitter på våning två upplever hälsobesvär som man misstänker har med inomhusmiljön att göra. Man har dock inte kunnat fastställa vad det är i huset som orsakar besvären.
Ylva Johansson Klingstedt och Ragnhild Markström är båda socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheten på IFO. De spenderar mycket tid på våning två i Brinken och de har nyligen kommit tillbaka till jobbet efter fyra veckors semester.
Likt många andra på arbetsplatsen besvärats de båda av bland annat utslag och sår. Ragnhild Markström berättar att hennes besvär försvann under semestern, men efter tre dagar på jobbet var symptomen tillbaka.
– När jag var hos min frisör såg hon mina sår i hårbotten och sa att ”just det, du jobbar ju på Brinken...” Hon hade haft flera kunder som jobbar här. Det är inte särskilt kul men det blir en bekräftelse, säger hon.
Även läkare har rått medarbetare på Brinken att ”gå ut ur stadshuset så kommer utslagen att försvinna”.
Ylva Johansson Klingstedt och Ragnhild Markström oroas att medarbetarnas hälsoproblem i längden ska drabba invånarna. ”Det är en ökad risk att barn och unga inte får den kvalificerade utredning som de har rätt till”, säger Markström.
Efter semestern har medarbetare som varit i huset i en dryg vecka behövt lämna byggnaden för att inomhusmiljön varit för påfrestande.
– Men vi har också jour. Vi behöver ha tillgång till bilarna, samtalsrummen och vi behöver finnas här om någon dyker upp och behöver akut hjälp. Vi kan inte lämna stället. Vi blir låsta, säger Ragnhild Markström.
En del medarbetare kan jobba hemifrån eller i andra lokaler, men det menar facken och de anställda på IFO att inte är optimalt.
– Jag har svårt att jobba hemifrån för att familjemedlemmar kommer och går olika tider. Jag upplever inte att jag kan ha sekretess. Jag har suttit och pratat i tvättstugan många gånger för att ingen ska höra. Djur kan också påverka. Man kanske inte vill att hunden ska börja skälla mitt under ett känsligt samtal, säger Ylva Johansson Klingstedt.
Ylva Johansson Klingstedt och Ragnhild Markström ser ingen annan lösning än att stänga våning två. ”Vi fattar att det blir bökigare, men det går ju att lösa”, säger Markström.
Hur påverkas verksamheten?
– Rättssäkerheten är i riskzonen. Det är en ökad risk att barn och ungdomar inte får den kvalificerade utredning som de har rätt till. Eller att vi inte kan hålla samma kvalitet om vi inte kan jobba tillsammans och må bra. Utifrån samhällsperspektivet så är vi rädda att det drabbar tredje man, säger Ragnhild Markström.
Ylva Johansson Klingstedt fyller i:
– Men alla gör vad de kan för att det inte ska drabba andra. Vi stänger av och man ställer sig inte frågan hur man själv mår.
De anställda beskriver hur hälsoproblemen på kort sikt kan drabba verksamheten genom att socialsekreterarna blir sjukskrivna. Det leder till att det tar längre tid att komma i mål med deras ärenden.
Ylva Johansson Klingstedt och Ragnhild Markström nämner att det redan idag händer att invånarna påverkas mer direkt. Till exempel fick en besökare lämna byggnaden på grund av ett astmaanfall.
– Av och till kommer det besökare som inte kan genomföra sitt besök färdigt för att de får en reaktion, säger Ragnhild Markström.
Hon fortsätter:
– Vi biter ju oss själva i svansen. Vi möjliggör genom att vi jobbar in i kaklet. Men vi vill inte att det ska drabba tredje person. Vi jobbar ju med barn och unga och känner för dem. Jag vill inte att de ska drabbas av att jag går hem. Därför går jag hit.
Ragnhild Markström blev av med sina besvär under semestern. ”Sen tog det tre dagar på jobbet innan huvudvärken och såren kom tillbaka”, säger hon.
Vad hoppas ni ska hända nu?
– Vi vill att det ska tas på allvar hur vi faktiskt mår. Vi offrar vår hälsa för att få jobba, säger Ylva Johansson Klingstedt.
– Man måste förstå att våning två måste stängas. Jag ser ingen annan lösning, säger Ragnhild Markström.
Vad tycker ni att arbetsgivarna ska göra om det inte går att byta lokal?
– Nästa steg blir att strejka. Eller stänga ner våningen och så får varje enhet lösa sitt. Jag skulle önska att någon satt ner foten och inte släppte in oss på våning två. För vi har inte förståndet själva att gå därifrån. Det känns som att de vi utnyttjas för att vi är snälla – vi tänker på barnen och går hit ändå.
Medarbetarna vittnar om att läkarna börjar känna igen hälsoproblemen från Brinken. Rådet lyder: ”Gå ut ur stadshuset så kommer utslagen att försvinna.”
Linda Larsson är avdelningschef på IFO. Hon håller med om att situationen inte är hållbar som den är.
Varför stänger man inte våningen eller åtgärdar på annat sätt?
– Det är svårt att stänga våningen om vi inte har ett nytt evakueringsställe för alla att vistas på, men för tillfället har vi möjlighet att evakuera medarbetare med symptom till Utsikten (lokal på första våningen, reds. anm.), säger hon.
Linda Larsson säger att det är en fördel att behålla IFO:s medarbetare i byggnaden, och våning ett vore ett bra alternativ.
– Vi behöver närheten till chef och kollegor hela tiden. Det är ett väldigt komplext och utmanande arbete, så det enda jag kan tänka mig som lösning är ombyggnationen, alternativt att andra flyttar ut ur Brinken – de som kanske inte är i samma behov av att vara samlade.
”Det känns inte alls bra att det är så här och det är jättetråkigt för alla de som har symptom”, säger Linda Larsson, chef för Individ- och familjeomsorgen. Arkivbild.
Medarbetarna önskar att någon sätter stopp. Är inte det chefernas ansvar att göra det?
– För mig kretsar det viktigaste kring hot och våld för mina medarbetare. De ska känna sig trygga att utföra sitt arbete och då behöver de sitta kvar på Brinken. Där har mötesrummen två dörrar och vi har tillgång till vakter, säger Linda Larsson och fortsätter:
– Det finns ett frivilligt erbjudande om att enskilda kan jobba på distans. Där har vi som arbetsgivare stått och vägt om vi ska säga att man inte får vistas här om man har symptom, men vi har inte gått så långt än. Vi har bara erbjudit evakuering och distansarbete samt att man följer upp symptomen.
När man jobbar hemifrån lyfter medarbetare att det är svårt att jobba kring sekretessen. Hur tänker ni kring det?
– De flesta jobbar inte hemma på heltid. Det kan vara någon dag eller halvdag som man jobbar hemifrån. Man behöver sina kollegor och chefer för handledning och stöd i ärenden. Det är jätteviktigt, annars så påverkas kvaliteten – precis som de lyfter.
Facken SSR och Vision kräver att våning två, där Individ- och familjeomsorgen arbetar, ska evakueras.
Linda Larsson har varit avdelningschef för IFO sedan 2019, men problemen i byggnaden har funnits längre än så. Hon berättar att hon jobbat med facken sedan hon började för att försöka lösa problemen.
– Det är inget som gått obemärkt förbi. Varken för politiker, ledning eller Support och lokaler (som förvaltar byggnaden, reds. anm.). Det är tråkigt att det tar lång tid, men samtidigt förstår jag. Kommunen har stora investeringar på flera håll och de måste göra prioriteringar. I höst fattar budgetfullmäktige beslut om de medel som behövs för en ombyggnation. Vi får hoppas att vi blir prioriterade.