Tisdag morgon: Den andra rättegångsdagen kring knivmordet i Malå natten mellan den 12 och 13 februari inleds vid Skellefteå tingsrätt.
Högsommarvärmen är kvar, den här dagen är det något färre åhörare på plats jämfört med i måndags.
Förhandlingen ligger efter i schemat, därför är det först denna morgon som mordoffrets mamma förhörs samt videoförhör med en nära anhörig.
Norran berättade på måndagen om mammans starka, tårfyllda reaktion när hon i rättssalen samma dag fick höra det 40 minuter långa SOS-larmsamtalet när sonen bokstavligen låg i lägenheten och kämpade för sitt liv efter att han fått runt 20 knivhugg främst på baksidan av överkroppen.
– Jag kan inte begripa hur det finns så mycket tårar, säger mamman när hon beskriver tiden efter mordet (det går att på norran.se ta del av hela live-rapporteringen från förhöret med offrets mamma och den mordåtalade tonårspojken).
Efter lunchen inleds så nästa mycket viktiga del i rättegången: Förhören med de åtalade.
Först ut är den tonårspojke – han är under 18 år – som är den enda av de fyra åtalade som erkänt delaktighet i dådet. Han medger grov misshandel genom ett knivhugg, men att det inte fanns något uppsåt att döda 30-åringen.
Tonårspojken var tidigt ett intressant namn i mordutredningen, och det fanns en känsla hos utredande poliser att han inte berättade allt han visste.
Men för att förstå varför förhöret inleds strax efter klockan 13 denna tisdag i Skellefteå måste vi backa bandet till fredag den 28 april.
Då kontaktar tonåringens pappa – som uppger att han är chockad över vad han fått veta – en av polisens grova brott-utredare i Umeå.
Beskedet är lika tydligt som dramatiskt: Tonåringen vill erkänna sin delaktighet i knivdådet.
Under samma telefonsamtal talar även tonårspojken med polisutredaren.
Samma dag, när han hämtats av en polispatrull, delges han brottsmisstanken om knivmordet i mitten av februari.
Ur polisens protokoll om tonårspojkens första ord i polisbilens baksäte:
”Han berättar att han förnekar i alla fall inte, för att sedan säga att han erkänner. Förhöret avbryts”.
Vid lunchtid en dag senare förhörs han av två grova brott-utredare. De befinner sig i polisarresten i Umeå. Intill sin sida har pojken advokat Fredrik Elveros.
Utifrån uppgifterna som framkommer begärs pojken häktad, vilket också sker under söndagen den 30 april.
Det hålls fyra polisförhör – det första är väldigt kort – med pojken från gripandet den 28 april fram till den 23 maj.
Under dessa förhör växer bilden fram hos tonårspojken om vad som ska ha hänt den där kvällen och natten, om förberedelserna inför besöket hos 30-åringen, på vilket sätt han deltar och utdelar ett knivhugg, vad tonårspojken hinner uppfatta av våldsdramat innan han springer ut ur lägenheten – och vad som händer därefter.
I de tre förhören redogör han för en mängd uppgifter som till viss del förändras från ett förhör till et annat.
I det första förhöret beskriver han hur det blev för tungt att bära bördan om vad han gjort utifrån att, som han menar, oskyldiga personer satt frihetsberövade (en släkting).
Han beskriver hur han och den mordåtalade 20-åringen beväpnar sig med knivar och går mot 30-åringens bostad den där februarinatten. De blir insläppta – och efter inledande, kort fysiskt våld mot 30-åringen inleds knivattacken.
Tonårspojken placerar också den åtalade 40-åriga kvinnan på platsen, men säger att hon inte deltar i något fysiskt våld mot offret.
Däremot framgår det som att tonårspojken sett hur 20-åringen utdelat en del knivvåld, åtminstone enligt uppgifter som lämnats i vissa förhören. Samtidigt är det alltså flera uppgifter som ändras under de tre långa förhören, vilket bland annat får polisens utredare att upprepade gånger fråga om han skyddar någon eller om han är rädd för någon.
I ett av förhören medger han att han skyddat kvinnan eftersom han ansett att hon, trots sin närvaro, inte haft med våldsdådet att göra.
Han återkommer i förhören om motivbilden – de påstådda anklagelserna om kränkningar som 30-åringen påstås ha utfört långt tillbaka i tiden mot nära bekanta till den åtalade tonårspojken.
Och så tillbaka till rättssalen i Skellefteå den här tisdagen. Under drygt tre timmar får tonårspojken svara på otaliga frågor från två åklagare, målsägandebiträdet och tre av advokaterna (den mordåtalade 50-åringens advokat Jens Nyström ställer inga frågor).
Åklagare Andreas Nyberg matar på med en mängd korta detaljfrågor – och när det är dags för försvarsadvokaterna Ulf Holst och Erik von Ahns ökar trycket avsevärt.
Detta efter att tonåringen först fritt fått berätta om händelsen, och där han i vissa delar blir ännu mer otydlig och tveksam om vad han har sett, hört och vad de två andra på platsen gjort eller inte gjort.
Han säger att de delvis nya uppgifterna kommer efter att han verkligen tänkt igenom vad han tror har hänt, slutsatser han dragit i efterhand och vad han vet säkert.
De stora motsättningarna i tonårspojkens tidigare och nya uppgifter gör att Holst och von Ahn ifrågasätter om pojken ens hållit sig till sanningen i vissa delar av polisförhören, och denne medger att han kanske inte varit sanningsenligt i samtliga uppgifter.
Samtidigt får han stöd av försvarsadvokat Fredrik Elveros kring varför uppgifterna skiftat en del men att pojken i grunden hållit sig till en och samma berättelse: Att han, 20-åringen och 40-åriga kvinnan begett sig till 30-åringens bostad.
– Min klient har med tiden förstått hur viktigt det är att uttrycka sig noggrant och hålla isär vad man tror, slutsatser man drar i en analys och det man vet säkert. Och han är också tydlig med att säga, vilket antytts från annat håll, att han inte är rädd för någon.
Åklagare Andreas Nyberg:
– Den åtalade har lämnat en sammanhållen berättelse under tisdagens förhör. Den skiftar i vissa delar jämfört med tidigare. Om de tidigare förhören först hade spelats upp hade det gett en bättre bild hur berättelsen har ändrats och vuxit fram. Men han berättar om två andra personers inblandning, som vi menar också är gärningsmän.
– Han har lämnat en förklaring till varför han har lämnat olika uppgifter, och detta är ju inte den enda bevisningen som finns. Och vi är alltjämt av den inställningen att han inte berättar allt fullt ut om alla personers inblandning, tillägger han.