Den 14 december föll domen vid Skellefteå tingsrätt mot pojken som överföll en minderårig flicka på Morö Backe i somras. Pojken dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för försök till mord och grov våldtäkt mot barn.
– För en vuxen person motsvarar straffvärdet livstids fängelse, sa lagman Christel Lundmark, som varit rättens ordförande under rättegången, till Norran i samband med domen.
Norran har tidigare berättat att socialnämnden i Skellefteå, en vecka efter våldsdådet, beslutade att pojken skulle omhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga. Sedan dess har han bott på ett särskilt ungdomshem, ett så kallat Sis-hem. Där kommer han fortsatt att befinna sig till dess att domen vinner laga kraft.
Föräldrarna, som sedan i somras befunnit sig på hemlig ort, har tidigare haft invändningar mot LVU-beslutet. I samband med att förvaltningsrätten i augusti beslutade att pojken fortsatt skulle omhändertas argumenterade föräldrarna mot beslutet. I förvaltningsrättens dom står det bland annat att de ansåg att pojken ”behöver bo tillsammans med sin familj”.
Då visste ingen att pojken lider av en allvarlig psykisk störning. Däremot hade en psykologutredning tidigare visat att pojken har en intellektuell funktionsnedsättning. Ett annat argument som föräldrarna hade för att pojken inte borde ha omhändertagits var därför följande:
”Det är uppenbart för dem (föräldrarna, reds. anm.) att brotten är ett symtom på hans funktionsnedsättning och att det aldrig skulle ha skett om han inte hade denna funktionsnedsättning (...) Eftersom de brott som xx misstänks för är ett symtom för hans funktionsnedsättning kan det inte ligga till grund för beredande av vård enligt LVU.”
Förvaltningsrätten slog fast att föräldrarna inte kunde tillgodose pojkens behov av vård. Rätten höll därför inte med om att det bästa alternativet var att föräldrarna skulle ha hand om pojken, därför omhändertogs han enligt LVU.
Beslutet överklagades till kammarrätten i Sundsvall och i måndags föll domen i ärendet. Kammarrätten gick på förvaltningsrättens linje och avslog överklagan.
I kammarrättens dom framgår det att samtidigt som rättsprocessen pågått mot pojken har föräldrarna kämpat för att han ska få vara hemma i stället för att bo på särskilt ungdomshem.
”Hans vårdbehov kräver inte att han är placerad vid ett särskilt ungdomshem, utan kan tillgodoses i hemmet”, argumenterade föräldrarna i kammarrätten.
Förhandlingarna i kammarrätten hölls den 8 december – dagen efter att rättegången mot pojken avslutades vid Skellefteå tingsrätt.
Linda Critchley är juridiskt ombud för föräldrarna i LVU-frågan. Hon säger att hon inte har några övriga kommentarer kring föräldrarnas inställning än det som står i domen, nämligen att de anser att de är bäst lämpade att ge pojken den vård som behövs.
Samtidigt säger hon att föräldrarna har varit medvetna om att rättsprocessen i förvaltningsrätten och kammarrätten endast har handlat om vården enligt LVU – inte ifall pojken är skyldig till brotten eller inte.
Föräldrarna kommer inte att överklaga kammarrättens dom till högsta förvaltningsdomstolen.