"Kuratorn på skolan frågade inte Lukas om han hade haft tankar på att inte vilja leva längre, trots flera uppmaningar", säger Marika. Bilden är inte av Lukas utan en genrebild.
Norran har nyligen berättat om våld och stök från elever, som drabbar både andra elever och lärare. Men det finns även exempel på motsatsen. Efter vår granskning hörde Marika av sig och ville berätta vad som hände hennes son i mellanstadiet. De vill båda vara anonyma och heter egentligen något annat.
Vi träffas hemma hos familjen i Skellefteå. Lukas orkar inte berätta själv vad han varit med om. Istället är det Marika som stod bredvid och såg hur dåligt han mådde som berättar.
Hon säger att klassen var stökig.
– Läraren de fick från början var nyutexaminerad, på gott och ont. Hen var snäll och gullig, men också ovan.
I fyran blev det en ny lärare, med många år inom skolan bakom sig. Marika kände till hen sedan tidigare och upplevde hen som sträng men rättvis.
– Jag tänkte att det blir nog bra, mer uppstyrt. Men ganska snabbt i årskurs fyra gjorde läraren bedömningen att orsaken till problemet var en grupp pojkar och Lukas ansågs ytterst ansvarig.
Hon beskriver det som att Lukas skulle sättas på plats. Han fick utskällningar och uppsträckningar. På kort tid började han må mycket dåligt.
– Han fick svårt att somna, särskilt på söndagar och alla skoldagar. Han började få migrän ofta.
Marika kontaktade skolan och ville prata med läraren om hur de upplevde detta.
– Jag fick inte gehör för att han for illa av det. Det fortsatte och Lukas mådde sämre.
Hon försökte igen, men upplever inte att hon nådde fram.
– Läraren slog bort allt och menade att det var Lukas som överdrev. Att Lukas manipulerade mig och hade mig lindad runt sitt finger.
Hon berättar att migränen fick Lukas att kräkas. Till slut kräktes han bara upp slem.
– Det är inget man kan fejka.
Lukas har berättat för henne att andra regler verkade gällde för honom än för andra elever.
– Om Lukas gjorde ett ljud på lektionen skrek läraren över hela klassen att han kunde hålla käften eller gå hem. Lukas upplevde flera gånger att han fick skulden för bråk och att det inte spelade roll vad han sa eller gjorde, säger Marika
Lukas vågade inte fråga om saker han inte förstod eller om han fick ta hem boken, av rädsla för repressalier.
Vid ett tillfälle filmade skolpersonal Lukas för att han inte ville ta av sig strumporna på en danslektion. Filmen skulle visas för vårdnadshavaren för att visa hans trots.
– Saken var den att han hade nagellack på tånaglarna som han inte ville visa, säger Marika.
Inte heller när Lukas själv berättade för sin lärare att han for illa ska läraren ha tagit det på allvar, utan skrattat enligt Lukas.
Nu började Marika prata med rektorn om problemet, men upplevde att rektorn höll läraren om ryggen.
– Det var som att Lukas blev roten till all ondska på skolan. Så fort han var med i en händelse så pekades han ut. Andra barn sa till honom att de kunde göra vad som helst mot Lukas för det var ändå han som fick skäll.
Skolan gjorde vissa åtgärder. En var att läraren efter varje skoldag skulle samtala med Lukas.
– Det började bra men utvecklades mer till en monolog där läraren berättade för Lukas vad han gjort fel och hur dålig han var. Lukas var rädd för läraren. Skolans åtgärd var då att han skulle prata mer med läraren.
– Det var en fin åtgärd på pappret, men den utvärderades av rektorn och läraren, inte av Lukas.
Marika fick även veta att läraren trodde att Lukas hade en diagnos. Till kuratorn ville Lukas inte säga något eftersom hen var kollega med läraren.
Lukas mådde allt sämre. Han sa till sin mamma att han inte orkade leva längre.
– Han var ett tio år gammalt barn som grät sig själv till sömns. Han hade självsmordstankar och ingen i skolan var orolig eller lyssnade på honom.
Till slut tog Marika kontakt med en psykolog på hälsocentralen.
– Vi kom ju ingenvart. På tio sekunder kunde psykologen se att Lukas mådde så dåligt som jag försökt förklara för skolan.
Hon suckar.
– Skolan jobbar med barn. De borde ha sett, lyssnat, läst alla mina mejl.
Marika berättar att de fick fin hjälp från psykologen, som även pratade med läraren. Men någon förändring märkte de inte. Till slut valde de att byta skola.
– Det har funkat jättebra. Jag har frågat skolan om Lukas har haft svårigheter och de har bara skrattat åt det. Ingen har sett några tecken på problem, eller någon diagnos.
Marika valde även att anmäla skolan för kränkande behandling till Skolinspektionen.
– Det kom ganska direkt ett yttrande från kommunen. De hade inte fått kännedom om att Lukas mådde så dåligt skrev de. De hade kopplat in en jurist som skrivit överklagan. Jag kände mig så fruktansvärt liten.
Till slut kom beslutet från barn- och elevombudsmannen, BEO. De bedömde att Lukas hade utsatts för kränkande behandling. Kommunen skulle betala ett skadestånd på 10 000 kronor.
– Det fick han baserat på att de filmade honom. Det övriga räknades inte som kränkande behandlingar utan som brister i skolan.
Både Lukas om Marika känner att de hade fått upprättelse.
– Lukas blev jätteglad över att någon annan kunde se att han inte gjort något fel. Tiotusen är mycket pengar för honom, men som vuxen kan man tycka det är lite med tanke på hur han har mått.
Hon upplever inte alls att eleverna har mycket rättigheter.
– Lärarna och stödpersonerna har rektor, skolchef och jurister bakom sig. Barnen har ju inga rättigheter alls. Det är så sjukt. Det kan inte vara rätt.
Hur känner du inför det som hänt nu?
– Jag har varit väldigt arg, men mest ledsen och förtvivlad. Jag kan inte riktigt begripa att det är på riktigt. Det borde inte kunna hända.
Hur mår Lukas?
– Det har tagit flera år för Lukas att läka. Han kan fortfarande få flashbacks när han får en tillrättavisning.
Efter barn- och elevombudsmannens beslut har de varken fått någon återkoppling eller ursäkt från skolan.
Vad vill du att andra föräldrar i samma situation ska ta med sig?
– Det är jätteviktigt att anmäla om du anser att det begåtts fel. Ta hjälp av någon som kan skriva anmälan och belysa problemet ur rätt synvinkel. Se till att ha bevis för samtal, för att visa att man inte ljuger eller överdriver. Kommer du ingenstans med skolan – ta hjälp utifrån från någon som ser barnet.
Skolchefen Henrik Bolin svarar om hur skolan ska jobba med kränkningsärenden. Enligt honom har det varit fem ärenden under läsåret 2022/23 som gällt personal som ska ha kränkt elever.
Skellefteå kommun har tidigare fått kritik för att inte anmäla och utreda kränkningar. Så sent som för drygt ett år sedan riktades kritik mot en annan skola.
Nuvarande avdelningschefen Henrik Bolin var inte ansvarig när händelserna utspelade sig i Lukas skola, men Norran frågar om åtgärder tagits efter att skolan fått kritik. Han svarar generellt att arbetet med kränkningar är ständigt pågående.
– Skollagen är tydlig med att samtliga upplevda kränkningar, oavsett vem som utfört eller om bilden av händelsen skiljer sig åt, ska anmälas till huvudmannen och rektor och utredas i vårt ärendesystem för kränkningar. Bland annat införde vi ett verksamhetssystem för att förstärka arbetet med kränkningsanmälningar och utredningar 2019.
Hur ser du på att det kan gå så långt som i den här situationen utan att skolan agerar?
– Jag kan inte uttala mig om detta separata ärende. Generellt är vår ständiga målsättning att vi ska skapa en så god lärmiljö som möjligt för alla elever och att vi genom främjande, förebyggande och åtgärdande arbete inom elevhälsan ska se till att alla elever mår bra och trivs i skolan.
Mamman berättar att de inte fått någon återkoppling eller ursäkt efter BEO:s beslut trots kritiken och skadeståndet. Hur ser du på det?
– Jag är inte insatt i det enskilda ärendet, men generellt anser jag att vi måste bygga förtroendefulla relationer mellan vårdnadshavare, elev och skola. I det ingår att föra en prestigelös och öppen dialog där vi kan bygga förståelse för varandra och blir bättre tillsammans. Ofta kan myndigheters utredningar hjälpa oss att bli bättre och när vi får ett beslut så bör vi även ha en dialog med vårdnadshavare och eleven runt vad det innebär för oss.
Det finns en debatt om hårdare tag i skolan kontra lågaffektivt bemötande. Hur resonerar ni inom skolan kring bemötande vid stök? Vad fungerar enligt forskningen?
– Forskningen visar på många olika metoder för att bemöta och hantera olika elever med olika behov. Det är svårt och vanskligt att peka på en enda enskild eller ett fåtal metoder eftersom varje elev och situation är unik. Det viktiga är att vi har en skola och elevhälsa på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet som söker dialog med vårdnadshavare och elever och utreder bakgrunden till konflikter.
Han anser inte att lågaffektivt bemötande och hårda tag måste vara motsättningar.
– Att vara tydlig med krav och förväntningar och att undvika att eskalera pågående konflikter är metoder som båda är bra och förstärker varandra. Det är också bra att jobba förebyggande mot våld och hot och att ha tydliga planer för arbetet mot kränkningar. Forskning visar även att anpassade lärmiljöer kan underlätta skoldagen för många elever.
Utskällningar och enskilda samtal varje dag mellan enskild elev och lärare – hur ser du på metoderna som anmälan handlar om?
– Jag vet ingenting om den aktuella situationen, men i alla relationer mellan elever och lärare är det av vikt att ha en god balans mellan krav och omtanke för att bygga tillit till varandra. Krav utan omtanke bygger inte tillit som behövs för att förändra och utveckla relationen. Det kan ibland vara svårt att få till de här tillitsfulla relationerna, men det bör vara något alla som arbetar med barn och unga strävar efter.