När Kerstin ifrågasatte mängden sobril som systern fick, försvann plötsligt den journal där detta framgick. Norran berättade om detta.
Den som får lust att träffa sin syster brukar kanske slå en signal, skicka ett sms eller bara knacka på dörren. Så har det inte varit för Kerstin. Hennes besök måste godkännas på förhand, vara noga inplanerade och ofta stoppas de helt. Budskapet har i perioder varit att det råder ”besöksförbud” för just Kerstin.
Som med alla infekterade strider kan det vara svårt för en utomstående att veta exakt vad som har skett. Här finns skilda bilder. Men här finns också mängder med anmälningar, skrivelser och inspelade samtal som Norran har tagit del av. De ger en bild av en person som älskar sin syster och som vill henne väl. Kerstin har upplevts som besvärlig av många involverade från kommunens sida. Hon tror att det är därför de vill stänga henne ute.
Kerstin vill med hänsyn till sin syster inte framträda med efternamn.
– Jag har påpekat brister för kommunen, för att jag oroar mig för min syster. För att hon inte behandlats rätt. Det är klart de upplevt mig som besvärlig.
Norran träffade Kerstin första gången 2011. Systern hade nyligen flyttat till Skellefteå för att komma närmare sin familj. Systern lider sedan födseln av omfattande funktionshinder, bland annat autism. Men efter några månader på ett kommunalt gruppboende upplevde Kerstin att systern förändrades. Hon sov nästan alltid vid besöken. Kerstin misstänkte att systern fick för mycket ångestdämpande medicin, något som oroade henne. Bland annat gavs hon sobril, ett läkemedel som någon med autism kan vara känslig för, och som är starkt beroendeframkallande. Hon försökte få saken granskad. Men just den månad hon upplevt varit värst, blev omöjlig att granska. Kommunen hade nämligen slarvat bort den aktuella läkemedelsjournalen, trots att den måste bevaras i minst tio års tid. Norran berättade om detta.
Efter att hon kritiserat händelsen upplevde Kerstin att hon blev alltmer ifrågasatt av kommunen. Och själv har hon fortsatt att vara kritisk. Det handlar om alltifrån att förvaltare ges makt att styra hennes besök till att hon ifrågasatt de personliga assistenternas bemötande av systern.
– Autism är ingen psykisk sjukdom, det är ett funktionshinder som man måste hantera med rätt bemötande, säger hon.
Kerstin säger sig exempelvis ha upplevt att personal är otrevlig mot systern, eller bestraffar henne för situationer som hon själv inte rår för. Hon anser att de har bristande kunskap om systerns diagnoser.
Norran har berättat om Kerstins kamp flera gånger under årens lopp.
Nästa gång Norran träffade Kerstin var 2015. Hon hade då knappt fått träffa sin syster under två års tid. Besöken skulle bokas i förväg, via en förvaltare. Men då förvaltaren inte svarade, eller sa att besök inte passade ”just nu”, blev det knappt några besök.
På systerns födelsedag följde Norran därför med Kerstin dit. Hon tog med favoritfikat, potatisbakelser, i en påse. Vi stoppades i dörren. Via en inspelning kunde vi visa hur det brukade gå till. Och vad som hände just den dagen. Den personliga assistenten frågade aldrig Kerstins syster om vi fick komma in. Han sa att förvaltaren var den som bestämde: ”Det är förvaltaren som kommit på det där. Det är så det funkar.”
Norran deltog också när Kerstin försökte ringa den dåvarande förvaltaren, som inte svarade. Och några bakelser fick inte lämnas över.
Systern får personlig assistans utifrån lagstiftningen LSS. Enligt den finns ingen möjlighet att utfärda besöksförbud. Något Socialstyrelsen påpekat för kommunen. Individer har själva rätt att bestämma om de vill ha besök eller inte. Ändå visar Kerstin upp mejl från systerns förvaltare, där det framgår att ett förbud är precis det som införts. På grund av systerns mående, skriver förvaltaren, avbryts alla besök. Beslutet gällde i ett halvår.
Under en period strax före jul i år, och några veckor framåt, tilläts Kerstin plötsligt besöka systern när hon ville.
– Det kändes fantastiskt, hon har varit så glad vid mina besök. Vi har ätit kinamat och hon har pysslat med sina pärlhalsband, det kändes overkligt, säger Kerstin.
Men plötsligt stoppades detta. I skrivelser från kommunen framgår att de anser att Kerstin gör systern orolig. Att hon är lugnare då besöken uteblir. Enligt förvaltare och chefer handlar det exempelvis om att gåvor ger systern ångest. Kerstin har ofta med sig gåvor, trots att hon ombetts låta bli. Det insinueras också att Kerstin varit otrevlig. ”Du får inte under besöken uttrycka dig eller bete dig nedvärderande eller kränkande mot personal eller syster”, skriver chefen för personlig assistans.
Men enligt Kerstin är det inte hennes gåvor, eller besök, som gör systern orolig och rädd. Och hon säger sig alltid anstränga sig för att hålla en god ton mot personalen, även när de ifrågasätter att hon är där.
– Nej, det handlar att min syster under besöken är van att de försöker kasta ut mig, hon är rädd att det ska hända igen. Hon är rädd för att de försöker hålla oss isär. Hon frågar ofta om jag verkligen får komma.
Angående presenter säger Kerstin att systern upplever att hon inget får behålla, att allt hålls inlåst för henne. Att hon själv är inlåst.
– Hon säger till mig att hon bara får pyssla när jag är där. Allt hon äger är inlåst, och jag har ju själv sett alla lås de sätter upp.
Kommunens senaste version av problemen, som kan utläsas i ett skriftligt svar till Kerstin, är att de endast följer systerns vilja. De påpekar nu att de visst följer LSS – systern bestämmer själv. Och det är systern som säger stopp.
Men det är inget Kerstin själv fått höra.
– Och det är inte heller något någon utomstående tillåts bekräfta, säger hon.
Flytten söderifrån, för att komma varandra närmare, har utvecklats till det motsatta.
– Jag försöker orka för min systers skull, men i perioder är det väldigt tungt. Men om jag inte strider för henne, vem ska göra det då?
Läs kommunens svar på Kerstins kritik här.
LJUDINSPELNING
(Utskrift av en ljudinspelning Norran tagit del av från ett av Kerstins senaste besök hos sin syster.)
SYSTERN: Inte jag, det är chefen som har bestämt.
KERSTIN: Vad är det chefen bestämt?
SYSTERN: Att du får stanna till halv tre, klockan ett till halv tre.
SYSTERN: Det är dom som har bestämt, chefen, att du får stanna till, du kommer klockan ett och stannar till halv tre.
KERSTIN: Vad tycker du om det då?
SYSTERN: Jag tycker inte om det.