Norran berättade i ett reportage den 16 juli om Skelleftepolisens arbete för att hitta fortkörare och rattfyllerister i trafiken.
– Polisen ska aktivt bidra till att sänka medelhastigheten och öka andelen nyktra förare. Det finns en tredje inriktning som handlar om återfallsprevention där samverkan sker med sjukvården, berättade polisen Peter Enmark, som har ett ansvar för trafikarbetet inom lokalpolisområde Skellefteå.
En månad senare hade Skelleftepolisen upprättat en trafikkontroll på väg 364 vid Hjoggböle, två mil söder om Skellefteå, på en 70-sträcka.
När en av poliserna riktade sin laserhastighetsmätare Pro Laser mot 60-åringens bil visade hastigheten 115 kilometer i timmen, vilket var 45 km/h för hög hastighet (vanligtvis går gränsen då man förlorar körkortet vid över 30 km/h för fort).
Bilföraren hade en helt annan uppfattning, han har beskrivit hur han kom körandes i 80 km/h med farthållaren inkopplad:
– Jag kom mot 70-skylten och tog då lätt på bromsen vilket automatiskt plockade ut farthållaren och minskade farten. Jag uppmärksammade då en polis som gav tecken och vinkade in honom. Jag stannade och genomgick först en nykterhetskontroll, vilket jag passerade utan problem. Sedan blev jag anklagad för att han kört 115 km/h, vilket var helt omöjligt att jag hade gjort.
Därefter tog bilföraren ”ett långt samtal” med polisen för att försöka reda ut på en gång, och förstå, vad det var som gått fel.
Eftersom föraren förnekade fortkörningen slutade allt med en rättslig prövning vid tingsrätten.
Förutom att 60-åringen fick ge sin version så hördes den polis som utförde hastighetsövervakningen.
Åklagaren hänvisade till förhöret med polisen, anmälan om hastighetsöverträdelse, platsprotokollet och fotografier på mätinstrumentet.
Polisen vittnade om att bilföraren, när denne fick mätningen presenterad för sig vid polisstoppet, ifrågasatte hur polisen hade gjort och bara kalibrerade avstånd och inte hastighet.
Nu döms 60-åringen för fortkörningen till 4000 kronor i penningböter.
Tingsrätten gör i domen en omfattande genomgång av hur poliser får behörighet att utföra fartkontroller, fakta om kontrollplatsen längs väg 364, kontroll av mätinstrumentet och själva mätningen samt rapporteringen.
Rätten ser inga bristen i polisens arbete, att en förväxlingsrisk ”varit utesluten” och att mätningen ska ligga till grund för bedömningen.