I fredags väckte åklagare Andreas Nyberg åtal mot den 15-årige pojke som misstänks för försök till mord och grov våldtäkt mot barn mot en flicka i Skellefteå den 7 juli.
Norran kunde i måndags berätta om det dramatiska första dygnet, att pojken var den som först slog larm om flickan och att han ett dygn senare berättade för föräldrarna att han skadat flickan.
Det är polisens avdelning för grova brott i Västerbotten som har ansvarat för det polisiära utredningsarbetet, där David Helgesson är chef.
Hur går polisens första timmar på platsen att beskriva?
– De första dygnen i allt polisiärt arbete är alltid viktiga, och det gäller inte minst i detta ärende. När polis och ambulans kommer till brottsplatsen är det absolut viktigaste att rädda liv, och det inleds också livräddande insatser. Sedan startar utredningsarbetet: säkra brottsplatsen, inleda en brottsplatsundersökning, säkra spår, inhämta vittnesuppgifter och kartlägga hur folk har rört sig i området – ja, ett intensivt utredningsarbete startar.
Den 15-årige pojken är den som larmar förbipasserande om att en skadad flicka finns i skogspartiet.
Varför blir pojken intressant?
– Under kvällen framkommer ett antal omständigheter som bygger upp en misstanke mot pojken, allt från att han befunnit sig på platsen till vad han säger ”där och då”. Det uppstår helt enkelt frågetecken kring hans uppgifter, polisen får en känsla av att vissa saker inte stämmer. Sammantaget leder till att han förhörs i närvaro av ett juridiskt ombud sent på torsdagskvällen. Polisen måste samtidigt i detta tidiga stadie arbeta brett och se vad som talar för och emot att pojken är inblandad, men även söka andra förklaringar till brotten.
När sedan polisen kontaktas ett dygn senare, efter att pojken berättat för föräldrarna att han skadat flickan, blir det en viktig pusselbit för utredarna. Därför förhörs pojken lördag den 9 juli då han gör vissa medgivanden.
Fanns det annat som visade att ni var på rätt väg beträffande en gärningsman?
– Efterföljande onsdag, alltså sex dagar efter händelserna, får vi svar efter mycket prioriterad teknisk analys vid NFC i Linköping. Det besked som meddelas då stärker ytterligare misstankarna mot pojken, att det finns en koppling mellan honom och gärningarna. Det ger en bekräftelse på att vi är på rätt spår.
David Helgesson lyfter fram att utredningsarbetet innebar ett lika viktigt som omfattande samarbete mellan polisen, åklagarmyndigheten och socialtjänsten.
– För polisen handlar det om poliser som är specialutbildade i barnförhör, utredare på grova brott och brott i nära relation, ingripandeverksamheten, tekniker, hundförare, NFC i Linköping. Det är väldigt många enskilda som har engagerats i den här förundersökningen där en hög kompetens har varit nödvändig.
Hur har enskilda poliser, vid sidan om yrkesrollen, känslomässigt upplevt detta?
– Det har såklart varit jättetufft. Brottsoffers situation berör alltid men det blir särskilt påtagligt när barn drabbas. Jag tror att det här är ett ärende som många poliser kommer att minnas under resten av yrkeslivet. Personligen har jag ofta tänkt på flickan och de anhöriga. Flickan har varit med om en händelse där hon blev märkt för livet. Det är svårt att hitta ord om det som har inträffat, svarar David Helgesson.