– Vi förstod varandra. Vi hade likartade värderingar, säger tidigare statsminister Göran Persson om sin vän Lorentz Andersson. Arkivbild.
På 1990-talet valdes Lorentz Andersson in i Socialdemokraternas partistyrelse och tog då steget in i den nationella politiken under tio år. I en intervju med Norran beskrev Lorentz Andersson den tidigare partiledaren och statsministern Göran Persson som en beslutsam ledare.
– Göran Persson hade kraften och kunnandet som tog landet ur 1990-talets svåra ekonomiska kris. Han var nog den ende som hade kunnat göra det. Göran sa bland annat: ”Den som är satt i skuld är icke fri", sa han i intervjun.
När Göran Persson nås av sorgebeskedet säger han till Norran att Lorentz Andersson betydde väldigt mycket under de svåra ekonomiska åren i Sverige.
– Hans kompetens hävdade sig med kraft på riksnivå och var inte bara ett lokalt uttryck utan han hade en förmåga att se saker i ett större sammanhang. Han var en intellektuell person och han hade en stark påverkan.
Göran Persson säger att Lorentz Andersson var sin generations ledande socialdemokratiske kommunpolitiker i landet.
– Det var ingen tvekan om vem man skulle ringa till när det gällde svåra frågor. Han var alltid påläst, alltid saklig. Sedan hade Lorentz ett långt engagemang i arbetarrörelsen.
Han var präglad, som så många andra i Västerbotten, i den anda som finns där med hårt arbete och gudfruktighet, fortsätter han.
– Det var en kombination som gjorde att han stack ut. Han var väldigt seriös, Lorentz. Och jag hade en stor glädje av honom när han sedan blev landshövding i Västerbotten. Då fortsatte hans framgångar och det var inte utan konflikter.
– Han var en stridbar man som slogs för det han trodde på.
Enligt Göran Persson har länsstyrelsen ofta blivit bromsklossar för utveckling som hittar alla slags problem som ska resas, exempelvis gällande gruvor och ledningar.
– Det är inte den ursprungliga avsikten med lagstiftningen där de näst intill blivit aktivister, men han tog den matchen i Västerbotten när han blev chef för den statliga myndigheten, säger han och fortsätter:
– Jag tror inte att Västerbotten hade haft så stora industrisatsningar om det inte vore för Lorentz. Länsstyrelsen i Västerbotten har sedan hans tid varit ett föredöme.
Lorentz Andersson var också en ivrig förespråkare för universitetet och blev senare också hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.
– Det sammanfattar hans hållning. Han arbetade hårt och tog ansvar. Han insåg att kunskap var grunden och han var väldigt noga med att räkna på pengar, säger han.
– Lorentz visste vad man hade råd med och det var "no nonsense".
Var stod ni på det personliga planet?
– Vi förstod varandra. Vi hade likartade värderingar och vi båda har egenheten att man skulle räkna på saker och ting.
I Västerbotten finns centrum för den Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) inom den Svenska kyrkan, fortsätter han.
– Det präglade väldigt mycket de människor som växte upp där – med slit och att ta ansvar för ett rättvist liv och att ha ett vårdat språk. Det finns också kvar hos väldigt många i senare generationer.
Vad hade hans bakgrund i Skellefteå för betydelse för hans politiska värv?
– Det är klart att det alltid var allvar när man pratade med Lorentz. Man kunde skratta och skämta också, men det var allvar. Man visste att det han sa var sant och han bar etiska och moraliska värden.
– Lorentz var en väldigt god vän så det är klart att sorgen är stor.