Polisen genomförde en brottsplatsundersökning i flera större och mindre byggnader på gårdsplanen i Skelleftebyn efter våldsdramat på eftermiddagen den 4 augusti.
Våldsdramat i Skelleftebyn den 4 augusti tillhör ett av årets mest spektakulära rättsfall i Skellefteå.
Norran har skrivit ett flertal artiklar och publicerat tv-klipp med bilder från förundersökningen.
Brottsoffret berättade i förhör att han var på besök hos 35-åringen eftersom han är bekant med 35-åringens flickvän sedan lång tid tillbaka, och de två har en stark vänskapsrelation.
Plötsligt inleddes dramat med misstankar och yxvåld och dödshot.
– Jag vaknade jag upp av att jag fick en yxa i huvudet. Han sa att han skulle döda mig. Han bad mig att sträcka fram händerna för att han skulle hugga av dem. När jag vägrade krypa som en hund högg han mig. Han sträckte sig efter en köttyxa i köket, då tog jag chansen och sprang, beskrev målsäganden.
Den åtalade 35-åringen menade att det var han som blev angripen:
– Han svingade den stora yxan mot mig men missade. Då slog jag honom en gång i pannan med ett föremål, minns inte vad. Sedan backade jag mot köksön, fick tag på köttyxan och slog honom en gång med yxan i smalbenet eller i knäet. Jag slog en gång.
Den 20 september meddelade Skellefteå tingsrätt den friande domen.
Eftersom det inte fanns några vittnen till våldsdramat hade rätten att bedöma de två männens versioner av händelsen, och se vilken stödbevisning som fanns.
Tingsrätten skrev i domen att målsägandens berättelse måste bedömas med viss försiktighet eftersom denne, enligt honom själv, var både drog- och alkoholpåverkad under helgen, samt att hans berättelse innehöll en rad svårförklarliga moment.
Ur domen:
”Bevisvärdet av målsägandens uppgifter om det avgörande händelseförloppet kan sammantaget inte anses särskilt högt. För att beviskravet ska vara uppfyllt krävs därför att hans berättelse får starkt stöd.”
Men sammantaget fann inte tingsrätten någon sådan stark stödbevisning.
35-åringen åtalades av åklagare Louise Ahlmark för att han ska ha huggit brottsoffret med en yxa dels i ena armen, dels i ena underbenet. Men mannen frikändes av tingsrättrn. Vid rättegången yrkade målsäganden på 100 000 kronor i skadestånd, vilket avslogs med tanke på den friande domen.
När det finns misstankar om grov brottslighet är det vanligt att någon av parterna, som känner sig missnöjd med domen, överklagar till hovrätten. Men Norran kan berätta att ingen har överklagat domen, som nu vunnit laga kraft.
Det var åklagare Louise Ahlmark, Umeå, som ledde förundersökningen och väckte åtalet. Men kollegan Anna Väppling, Luleå, medverkade vid rättegången i Skellefteå.
Varför har domen inte överklagats, borde inte hovrätten få pröva bevisningen?
– Jag har gjort bedömningen, utifrån hur tingsrätten motiverade den friande domen, att det inte fanns skäl att överklaga. Tingsrätten bedömer att det enda vittnet, som har starka kopplingar både till den åtalade och målsäganden, inte lämnade tillräckligt konkreta eller detaljerade uppgifter som kunde ge ett starkt stöd åt målsägandens berättelse, svarar Anna Väppling.
Ur domen, där tingsrätten menade att vittnets uppgifter präglades av ”dåliga minnesbilder”:
”Det kan inte uteslutas att vittnet (Norrans anm) var i chock och att det har funnits risk att målsägandens (Norrans anm) uppgifter indirekt har påverkat hennes minnesbild.”
Advokat Jens Nyström understryker vikten av vad som dels kommer från under en förundersökning, dels när all bevisning prövas i en rättssal.
Målsägandebiträdet Peter Nilsson säger angående att den friande domen inte överklagats:
– Jag vill inte lämna några uttalanden eller vad som sagts, det är mellan mig och min klient.
Advokat Jens Nyström säger:
– Den friande domen understryker hur viktigt det är att genomföra en huvudförhandling. Då kom information fram om det här fallet på ett korrekt sätt och domstolen kunde granska målsägandens berättelse – och därigenom friades min klient.