Kerstin och hennes syster fick rätt

Norran har flera gånger sedan 2011 berättat om Kerstin och hennes strid för att få träffa sin funktionshindrade syster, som har ett ständigt behov av personliga assistenter då hon har omfattande neuropsykiatriska funktionshinder.

Kerstin har varit kritisk mot kommunen och har oroat sig för att systern inte behandlas korrekt av personalen. Norran har berättat att ett boende tappat bort systerns journal, att hennes saker låsts in och att personal bestraffat henne. I perioder har Kerstin knappt fått träffa systern på grund av regler som satts upp av verksamheten.

Kerstin tror att kommunen nog upplevt henne som besvärlig. 

– I flera års tid har handikappomsorgens chefer struntat i min kritik, och anklagat mig för att göra min syster orolig. När det i själva verket är de som behandlar henne illa. Allt jag har gjort är försöka kämpa för att hon ska få det bättre, sa hon i april i år.

Då hade Kerstin polisanmält de personliga assistenterna, samt anmält det till IVO. På en två timmar lång inspelning kunde man höra hur assistenter vägrade byta systerns blöja och talade nedlåtande till henne. 

Åsa Israelsson, avdelningschef på stöd- och service, tog del av detta. Hon konstaterade att den väckte frågor om bemötande och tonläge. Hon tyckte det var oacceptabelt att personalen svor och skällde på kvinnan.

– Vi ska inte uppfostra våra brukare. Det är inte vår pedagogik, sa hon.

Nu har inspektionen för vård och omsorg, IVO, granskat insatsen. De kommer fram till att systern utsätts för otillåtna begränsningsåtgärder och att personal har bristande kompetens.

Personalen har låst in kvinnans ägodelar och även låst dörrar, utan dokumenterat samtycke. Därmed lever systern i en miljö som mer liknar en institution än i sitt eget hem, anser IVO. 

De är även kritiska till diverse restriktioner kring besök och skriver att det inte är förenligt med LSS-lagstiftningen som är en frivillighetslagstiftning. IVO skriver att det "inte ingår i nämndens ansvar att försöka motverka kontakt och besök av anhöriga".

Även bemötandet har brustit, både mot systern och mot Kerstin: 

"IVO anser inte att personalens uppgift är att rätta och fostra anhöriga och inte heller enskilda som har insatser enligt lagen om LSS."

De tror att det kan bero på bristande kompetens då personal saknar relevanta utbildningar. IVO anser att det är en allvarlig brist i verksamheten. De skriver att systern bemöts på ett kränkande och fostrande sätt samt att de inte har tillräckliga kunskaper om läkemedel och effekter av dosering, vilket kan medföra risker. Nu måste kommunen svara hur de ser på bristerna och om vilka åtgärder de ska vidta.

Norran träffar Kerstin är hon på väg till sin syster. 

– Jag ska berätta att vi har fått rätt och att hon får bestämma när hon vill ha besök. Tidigare har jag behövt boka besök tre dagar före.

Hon tillägger:

– Personalen har agerat som fångvaktare i hennes eget hem, även om det inte finns lagstöd. 

Kerstin hoppas märka en förändring i bemötandet från assistenterna och att systern får det bättre. Samtidigt är förtroendet skadat. 

Flera gånger återkommer hon till bristen på utbildning hos assistenterna och hur det påverkar systern negativt när de inte vet vad som triggar olika beteenden eller när de behandlar henne som ett styggt barn. Hon riktar kritiken både till chefer och till assistenter.

– Det är åt helvete att de inte har utbildning, när de får medicindelegering och inte ens kan språket. Jag tror inte längre att det är så bra i Sverige när jag sett det jag har sett. 

Hur orkar du ta striden?

– Det är min syster som jag älskar. Vad har jag för val? Vad händer om jag släpper detta? Hur länge skulle hon klara sig? säger Kerstin.

Hon oroar sig för att medicin ska överdoseras eller att hon vanvårdas.

Men kampen har också gjort henne starkare. Hon har lärt sig om lagstiftning, hur man skriver anmälningar till myndigheter och fått datorvana.

– Det här är en upprättelse, givetvis. Det känns som om de har velat få bort mig.

Nu hoppas hon att systern ska kunna flytta till Piteå så att de kan bo närmare varandra.

Vad vill du förmedla till politikerna?

– Höj lön och status för att attrahera rätt personal som har utbildning och är engagerad.

Åsa Israelsson vill inte kommentera ärendet förrän socialnämnden har beslutat om ett yttrande.