Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och statsminister Stefan Löfven (S) meddelar att regeringen vill flytta, hela eller delar av, sju myndigheter från Stockholm till andra delar av landet. Foto: Henrik Montgomery/TT.
I onsdags meddelade regeringenatt de vill flytta, hela eller delar av, sju myndigheter från Stockholm till andra delar av landet.
”Under alltför lång tid har det funnits en tydlig trend av centralisering till Stockholm” sade statsminister Stefan Löfven (S) vid en pressträff i Katrineholm.
Det beskedet följer bara knappt tre månader efter att civilminister Ardalan Shekarabi (S) meddeladeatt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska flyttas till Skellefteå.
Och det låter naturligtvis bra med en uttalad ambition att hela Sverige ska leva. Om inte annat för vår del av landet.
Tyvärr är dock erfarenheterna av den här typen av omlokaliseringar inte allt för bra. Tvärtom mot vad regeringen nu hoppas på har tidigare myndighetsflyttar istället blivit väldigt kostsamma och fått mycket klena effekter på den lokala arbetsmarknaden.
Ett av de största problemen är kompetensflykten. Det har visat sig att nära nog ingen av de redan anställda vid dessa myndigheter väljer att följa med i flytten. Det orsakar kompetenstapp och stora brister på specialkompetens som är mycket svår att rekrytera på nytt. Allra helst om den nya lokaliseringsorten saknar en relevant arbetsmarknad för de aktuella kompetenserna.
I en rapportfrån Statskontoret som kom förra året säger myndigheten att ”våra analyser inom ramen för detta uppdrag visar, liksom tidigare undersökningar, att det krävs en kritisk massa av kompetens på arbetsmarknaden för att lokaliseringen av hela eller delar av en myndighet ska få effekter som påverkar den lokala eller regionala tillväxten. Vid lokalisering till mindre orter utan tillgång till en kritisk massa uppstår inga eller mycket små indirekta effekter på den lokala arbetsmarknaden.”
Att flytta en myndighet för flyttandes skull tycks alltså inte vara en särskilt god idé.
Det kan dessutom bli en kostsam affär. I samband med försvarsbeslutet 2004, när flera militära förband lades ner, omlokaliserades ett antal statliga myndigheter som en kompensation till de regioner som drabbades.
I en rapportfrån 2009 granskade Riksrevisionen effekterna av dessa omlokaliseringar och kom fram till att varje flyttat arbetstillfälle kostat drygt en miljon kronor. Något som tog lång tid för myndigheterna att återhämta sig från.
Däremot är det ett utomordentligt glädjande beskedsom Trafikverket kom med i torsdags där man bland annat föreslår att en kustnära järnväg ska byggas mellan Umeå och Skellefteå, som en första delsträcka på Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå.
Det kommer på sikt att betyda betydligt mer för vår del av landet än vad en myndighetsflytt gör.
Att flytta en myndighet för flyttandes skull tycks alltså inte vara en särskilt god idé.