I går berättade Norran om de senaste turerna inom Meni, där vd:n har sparkats och polisanmälts för misstänkta ekonomiska oegentligheter, och svarat med att stämma styrelsen för kontraktsbrott.
Den infekterade tvisten gäller händelser som har skett i bolaget under drygt ett års tid, från det att Angelica Edlund anställdes som vd sommaren 2022 och en bit in på hösten 2023.
Men redan innan dess inträffade en liknande historia i Meni, med lika uppseendeväckande inslag.
Den rör misstänkta ekonomiska oegentligheter som ska ha skett under den senare delen av 2021 och våren 2022, och som kom upp på styrelsens bord sommaren 2022.
Händelserna uppdagades alltså i samband med att Angelica Edlund tillträdde som vd, och det är också något som hon och hennes juridiska ombud tar upp i stämningsansökan mot Meni.
I den står att bolagets ekonomi var ytterst ansträngd när Angelica Edlund började sitt jobb och att hennes arbetsbörda snabbt blev stor eftersom det fanns så mycket som behövde åtgärdas direkt:
”Hon upptäckte flera märkliga inköp och dyra investeringar som inte verkade genomtänkta. Därutöver konstaterade hon att bolaget lagt ned miljonbelopp på att köpa in tjänster av lokala entreprenörer.”
I juli 2022 väljer också Meni att göra en polisanmälan.
Brottsmisstankarna består i att bolaget på felaktiga grunder ska ha fakturerats för arbete som inte har utförts. Som brottsrubricering anges grov trolöshet mot huvudman.
Förundersökningen kommer senare att läggas ned. Men de händelser som ligger till grund för den får ändå konsekvenser.
Först slutar en anställd vid bolaget med omedelbar verkan, sedan beviljas inte den förrförre vd:n ansvarsfrihet när Meni håller bolagsstämma.
Då som nu misstänktes historien ha kostat bolaget hundratusentals kronor, då som nu kretsade mycket kring släktskap vid anställningar och då som nu fanns det motstridiga bilder av vad som skett.
Men som Norran tidigare berättat var det inte heller den första gången det har stormat kring Meni eller de anläggningar i Tjamstan som bolaget och dess ägare Malå kommun haft ett gemensamt ansvar för.
Tvärtom har det snarare varit regel än undantag.
Det har rört sig om alltifrån brott mot LOU och misstänkt jäv vid tjänsteköp till den uppmärksammade tankkortshärvan.
Varför blir det då så här inom vissa bolag och verksamheter? Och vad går det att göra åt det?
Norran har varit i kontakt med flera experter, bland annat Anna Thomasson, dekan vid Copenhagen Business School, som har forskat kring styrning och ansvarsutkrävande inom kommunala bolag.
Hon menar att det kan finnas flera olika förklaringar till att sådana här problem uppstår i bolaget: att samma personer sitter på ledande poster i flera år, att styrelse och vd sluter sig om sig själva och/eller okunskap från politiskt håll kring vad bolagens uppgift är och hur kommunens ansvar för insyn ser ut.
Anna Thomasson framhåller att det kan finnas en missuppfattning bland styrelseledamöterna om vad deras roll är. Ofta talar man om att se till bolagets bästa, men ett kommunalägt bolag ska även verka för det allmännas bästa, det vill säga kommunen och kommuninvånarna.
Att ett kommunalt bolag är något av en hybrid mellan privat och offentlig verksamhet kan bidra till problemen, enligt Anna Thomasson:
– Kommunala bolag lyder både under aktiebolagslagen och kommunallagen, och det skapar otydligheter kring vad som egentligen gäller.
Hur löser man då knutarna? Ja, Anna Thomasson tror att en viktig del är att kommunstyrelsen tar insynsplikten på större allvar. Det har också skett i många kommuner det senaste decenniet.
En annan del är att se över hur man väljer ledamöter till styrelsen och hur styrelsen arbetar gentemot vd.
Anna Thomasson konstaterar att partierna nominerar sina kandidater som fullmäktige sedan ska godkänna:
– Men det är sällan eller aldrig någon tar ansvar för helheten, det vill säga hur sammansättningen av bolagets styrelse ser ut. Inte bara i relation till hur länge de har suttit, men också representativitet i termer av kön, ålder och etnicitet.
Ofta talas det om att saker och ting ”sitter i väggarna”. Så kan det absolut vara och då bottnar det i ledarskapet, menar Karin Zingmark, ledarskapsexpert med mångårig erfarenhet inom området:
– Det stämmer i allra högsta grad i organisationer som har ett omoget ledarskap. För problemet vi talar om här är just ett ledarskapsproblem, och när det så att säga ”sitter i väggarna” är ledaren och de som på olika sätt är kravställare på ledaren inte starka nog att driva igenom en förändring till det bättre.
Stefan Tengblad, professor i human resource management, vid Göteborgs universitet, tycker också att det går att kräva mer av personer i ledande ställning när sådana här problem ständigt återkommer.
Samtidigt menar han att det är lite att friskskriva sig sitt eget ansvar när man ”gör som man alltid har gjort”.
– När personer gör oegentligheter är de medvetna om det. Jag tror egentligen inte att det är för att det finns en kultur att göra så. Man gör det för att man inte har ett etiskt omdöme att agera på rätt sätt, säger Stefan Tengblad.
Efter allt som hänt i Malå tycker också kommunfullmäktiges ordförande Joacim Eliasson (S) att det är hög tid att kommunen agerar.
Enligt honom finns det flera orsaker till att så inte har skett, bland annat svårigheter att få till en majoritet för det i fullmäktige, då vissa som sitter där även sitter med i bolagens styrelser.
Joacim Eliasson medger att kommunstyrelsens tillsynsplikt inte fungerar som den ska. Samtidigt framhåller han att ägaren inte kan gå in och detaljstyra den dagliga verksamheten i bolagen.
–Men vi kanske måste peka med hela handen, säger han.
Vad är det som hindrar er från att ta till storsläggan?
– Vi är oeniga hur ett bolag ska drivas i fullmäktige. Det tror jag är den största delen. När det sedan har pågått så länge att kommunen har skickat in pengar i bolaget, då kan man fundera varför vi ska sitta och driva ett bolag. Vi är egentligen inte lämpliga att driva ett bolag.
Som KF-ordförande, kommer du att ta något initiativ kring det här?
– Vi har diskussioner hela tiden. Vi måste ta en dialog om hur vi ska ha det.