I måndagens Norran kunde vi läsaom kirurgen Khaled Alattar från Syrien.
Han har på knappt ett år lärt sig svenska, nyligen fått uppehållstillstånd och vill inget hellre än att arbeta. Det råder läkarbrist i Skellefteå och i Västerbotten, så nog borde det kunna lösa sig?
Om det nu vore så enkelt. Alattar, på asylboendet i Boliden, möts som så många andra av byråkrati och hinder. I genomsnitt tar det sju år för nyanlända att få arbete och fast inkomst. För Alattars del lär det ta några år bara att få sin utbildning validerad till svenska.
Trots allt prat om att snabbare validering av nyanländas meriter, och att bättre anpassa svenskundervisningen för invandrare, går det trögt. Sverige har ett av världens största sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda. Faktum är att Sverige är bland de sämsta av alla länder i OECD på arbetsmarknadsintegration.
Byråkrati, att systemen inte är anpassade till att nyanlända snabbt ska börja arbeta, är en förklaring. En annan är fördomar och diskriminering. Ytterligare en orsak till hög arbetslöshet bland utlandsfödda är, enligt bland andra nationalekonomen Andreas Bergh, vår låga lönespridning och strikta anställningstrygghet. Vi behöver fler enkla jobb.
I väntan på att övergripande hinder, inte sällan i händerna på nationella beslutsfattare, ska motverkas finns mycket som kan göras på lokal nivå. Det behövs mer handlingskraft, och mindre av symboliska integrationsprojekt.
Joseph Karambotis på Arbetsförmedlingen i Skellefteå har helt rätt när han säger att ”det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad”. Han konstaterar att ”det bildas integrationsråd och konferenser arrangeras”, men att steget ändå är långt till att utlandsfödda anställs av företag, kommun eller landsting ( Norran 21/9 2015).
I går lämnade Moderaterna in en motion till landstinget om att snabbare matcha den kompetens som finns på asylboenden med landstingets behov av läkare och annan vårdpersonal. I Kalmar har man infört ett så kallat ”snabbspår för flyktingar och invandrare med hälso– och sjukvårdskompetens”, med målet att rekrytera vårdpersonal. Modellen är värd att prova även i Västerbotten.
Tänk vad läkare från Syrien skulle kunna bidra med för vården. Och tänk vad det betyder för en medmänniska att få en chans att visa vad han eller hon kan.
Enligt Migrationsverkets prognos kommer 73 000 asylsökande nästa år. Vi kan inte längre sitta med armarna i kors och gilla läget.