Bästa kompisar. Detta är väl ett exempel på god integration. Khaled Allatar går ofta hem till synskadade Axel Harnesk, 94 år, och läser Norran för Axel. "Vi är goda kompisar", säger de båda. Foto: Leif Andersson.
Khaled kom till Sverige för knappt ett år sedan. Som asylsökande får han inte gå SFI-undervisning. Men Khaled som kommer från den syriska huvudstaden Damaskus har själv lärt sig tala svenska genom att sitta på biblioteket och studera svenska samt att söka personliga kontaktvägar in i det svenska samhället.
Khaled fick för några dagar sedan beskedet – han får uppehållstillstånd. Det innebär att han fått de eftertraktade fyra sista siffrorna i personnumret. Nu väntar dock fler stora utmaningar, att se till att fru och son som finns i Rumänien ska kunna ta sig till Sverige.
– Och sedan gäller det ju att Socialstyrelsen hjälper mig att validera min läkarutbildning så att jag åter får chans att arbeta med ortopedi.
Khaled är 42 år, han är utbildad kirurg och ortoped. I Damaskus arbetade han på ett stort sjukhus och hade dessutom privatpraktik. När Norran möter honom över en bit mat berättar Khaled om den kamp som så många tusentals krigsflyktingar nu får uppleva. Att söka sig undan kriget.
Det sjukhus där Khaled arbetade finns inte kvar längre, det är utbombat. När Khaled jobbade en dag hörde han hur en bomb föll över sjukhuset.
– Som tur var befann jag i mig i källarplanet och därmed klarade jag mig oskadd.
Vid sjukhuset fanns alltid militär personal på plats. De avgjorde vilka som skulle få vård och vilka som inte skulle få det.
– Var du inte trogen regimen så var chansen liten att få hjälp. Detta synsätt strider ju givetvis mot läkaretiken.
Khaled och hans familj bodde i en lägenhet och levde ett vanligt storstadsliv tills dess att kriget bröt ut. Khaled har i sitt yrke på nära håll sett vad krig ställer till med. Han berättar också om hur vardagslivet kunde se ut under kriget.
– Som att jag och familjen vaknade en morgon och såg att en bomb fallit i närheten av parkeringen där vår bil stod parkerad.
Till slut såg Khaled och hans familj ingen annan utväg än att fly landet. Att ta sig till Europa och till Sverige är dock ingen enkel match. Att använda sig av människosmugglare är också dyrbart. Innan det bar iväg till Europa provade familjen att bo och arbeta i Jemen. Det är dock inte heller ett tryggt land. En rad länder passerade Khaled innan de hamnade i Europa som lockade.
Familjen splittrades, fru och barn hamnade genom kontakter i Rumänien och efter 60 dagars flykt genom Europa hamnade Khaled i Sverige, här hade han en del uppbyggda kontakter med landsmän.
– Att fly på det sätt vi gjort innebär att jag och familjen nu är helt utblottade. Men jag vill inte klaga på Sverige, här känner jag mig välkommen och de 71 kronor jag får dagligen som asylsökande räcker till mat, eventuella mediciner och hygienartiklar.
Nu ligger fokus för Khaled att först och främst få hit fru och son från Rumänien. Khaled och hans frus anhöriga är utspridda över hela Europa, det handlar bland annat om Tyskland, Holland och Norge.
– Min pappa är död, men min mamma och min syster bor kvar i Damaskus. Givetvis är jag orolig för deras framtid. De finns kvar mitt i kriget.
Khaled har hört talas om den stora läkarbrist som finns i Skellefteå och Sverige.
– Jag hoppas verkligen att mitt nya hemland vill ta tillvara på den kompetens jag har.
Hopp och orosmoln. I den lilla asyllägenheten i Boliden funderar Khaled Allatar naturligtvis över hur livet kommer att bli i sitt nya hemland – kommer han att få chans att arbeta som läkare i Skellefteå? Foto: Leif Andersson.