Man ska respektera politiker som talar klarspråk.
För snart två månader sedan skrev jag en ledare – ” Vad vilja Sverigedemokraterna”, Norran 22/4 2016 – där jag kritiserade Peter Lindkvist, Sverigedemokraternas gruppledare i Skellefteå, för att inte tala klarspråk i kommunfullmäktige.
Men nu har han gjort det, och det är bra. Nu har väljarna att ta ställning till om de vill rösta på ett brunt parti eller inte. Ett parti vars politik plötsligt blev brunare än mjölkchokladbrunt, ett parti som vill dela in människor i vad de är, inte vem de är.
Du får min respekt Peter Lindkvist, för att du äntligen börjar tala klarspråk, men du kommer aldrig att få min röst.
Det stora grälet började med en motion från Iosif Karambotis (S) om att Skellefteå kommun ska delta i bland annat SKL:s nätverk mot rasism och diskriminering. Karambotis beskyllde Sverigedemokraterna för att vara ett ”högerextremt, främlingsfientligt och fascistiskt parti”, vilket fick Peter Lindkvist att antyda att det satt IS-kramande socialdemokrater i fullmäktigesalen.
Inledningsvis borde båda herrarna fundera på sina ordval och tänka över sina anklagelser. En definition av fascism, i överförd bemärkelse, betonar till exempel våldets rätt över demokratin och friheten.
Kalabaliken fortsatte när Peter Lindkvists motion om att man på ”asylboenden, flyktingboenden och boenden för ensamkommande barn i Skellefteå kommun /…/ ska övergå till vegetarisk kost” behandlades. Så här skriver han bland annat: ”vad jag fått fram så är man inte sysselsatt i arbete speciellt mycket på asylboenden och då är ju behovet av proteinrik mat som kött inte särskilt behövlig”. Det är en alltigenom rutten människosyn.
Även om Lindkvist försöker bädda in sitt resonemang och sin slutsats i termer av att minska köttets klimatpåverkan och undvika kulturkrockar så är det en osmaklig anrättning som ytterligare stigmatiserar en redan hårt utsatt grupp människor. Det hade varit intressant att veta om Peter Lindkvist anser att det finns fler grupper i samhället, som inte arbetar, som ska leva på grönsaker, eller om det bara handlar om asylsökande och ensamkommande flyktingbarn.
Hur ska man då handskas med en motion som denna, en motion som tycker att vissa personer/grupper inte ska ha samma rätt som alla andra till animalisk föda. Medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var flitiga besökare i talarstolen valde den borgerliga Alliansen att ligga lågt.
Tigandets taktik gentemot Sverigedemokraterna har inte visat sig vara särdeles framgångsrikt. Många etablerade partier teg när SD tog sitt första, andra och tredje stapplande steg på vägen mot att bli riksdagens tredje största parti.
Agneta Hansson, Vänsterpartiets gruppledare, konstaterade att det totala tyranniet började med små steg.
Å andra sidan: att ägna en timme åt en motion som fullmäktiges partier, utom SD naturligtvis, inte anser vara seriös, även om den fått en seriös och korrekt behandling, får den att fram stå som, just det, seriös.
Så hur gör man?
Bäst blir debatten om politiker bemöter varandra med respekt och talar lagom mycket klarspråk med den som talar klarspråk.
