Vänsterpartiets toppkandidat Jonas Sjöstedt inledde sin valturné i Rentjärn, Malå, på söndagen och fortsatte i Skellefteå på måndagen.

Genom valet av plats för turnéstarten ville partiet etablera bilden av Sjöstedt som den ende norrlandskandidaten till EU-parlamentet. Ur ett lokalt perspektiv fanns det också en symbolik för Vänsterpartiet i Malå att få besök av en höjdare. På så vis markerade partiet att den riktiga vänstern i Malå representeras av den lokala partiorganisationen och inte av utbrytarna i röd vänster. 

Som liberal skribent var det delvis trivsamt att lyssna till Sjöstedts tal i Rentjärn och i Skellefteå. De präglades av teknikoptimism och framtidstro. Huvudbudskapet kretsade kring klimatpolitik och grön omställning. Sjöstedt presenterade en bild där framtiden formas genom nyinvesteringar och teknisk utveckling. Hans ekonomiska budskap handlade inte om att trappa ner för att leva hållbart. Även om han var kritisk mot den vardagliga användningen av begreppet "ekonomisk tillväxt", så var han inte emot tillväxt i sig. Frågan för honom var vilken typ av tillväxt som sker. Tillväxt genom rovdrift och miljöförstöring, nej tack. Tillväxt genom ny teknik och hållbar industriutveckling, ja tack. Till detta laddade Sjöstedt med en näst intill borgerlig appell för mer vapen till Ukraina. 

- Jag kommer rösta för varenda vapensändning till Ukraina! Putin får inte vinna detta krig, sade Sjöstedt.

Det är svårt att hitta liberaler som inte skulle hålla med.

Sjöstedts optimistiska framtidstro är ett skäl till att han har högt förtroende. När han slutade som partiledare skrev Susanne Sjöstedt i Örnsköldsviks Allehanda att "Inte ens de som inte gillar Jonas Sjöstedt kan undvika att gilla Jonas Sjöstedt." En annan sak som talar för Sjöstedt och Vänstern i EU-valet är att de har en tydlig grundstory om vad det handlar om. Sjöstedt påstod att det finns en europeisk högerdröm om ett Tidöavtal för EU där nationella särintressen ska få mer inflytande och det gemensammas bästa mindre. Den utvecklingen vill han och vänstern bekämpa.

Det märkliga är att Sjöstedts praktiska politik handlar väldigt mycket om nationella särintressen. Två av de större förslag som han torgförde i Rentjärn och Skellefteå var aktiva statsstöd för grön industri och Sverigepriser på el. Det första förslaget är ett svar på utvecklingen i Kina och USA där staten betalar stödbelopp och ger lån till grön industrietablering. Det finns en reell risk att europeiska initiativ konkurreras ut på grund av sådan nationellt dopad konkurrens på världsmarknaden. 

Den liberala lösningen är att motarbeta sådant falskspel genom internationella frihandelsavtal. Vänsterns politiska logik borde istället kunna leda till mer EU-stöd till grön industri. Istället menade Sjöstedt att EU´s interna förbud mot statliga industristöd borde tas bort så att länderna var för sig kan göra som USA och Kina. Snacka om att släppa loss nationella särintressen på det gemensamma bästas bekostnad. 

I samma riktning går Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser på el. Det finns ett problem med elbrist i landet vissa perioder på året. Andra perioder finns ett elöverskott. Detta innebär att Sverige importerar el ibland, men över ett år exporterar Sverige långt mer än importen. Den el som importeras är oftast väldigt dyr, vilket driver upp priserna i landet. Vänsterpartiet menar dock att även elexporten gör elen dyrare och att den därför borde begränsas. Även i denna fråga tänker Vänsterpartiet på Sverige först. Klimatet och det gemensammas bästa inom EU kommer i andra hand. Sanningen är att svensk elexport håller danska kolkraftverk stängda.

Det är troligt att Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt får många röster i EU-valet. Han är trevlig, talar väl och låter vettig. Politiken innehåller dock en grundläggande självmotsägelse som kommer ur att Vänsterpartiets EU-kritik och att de därför vill begränsa EU:s makt. Det leder till att partiets politik gör EU sämre istället för bättre. Det är synd. Rösta på en liberal istället!