Ibland påstås det att politiker är bra på att prata, men inte vet eller kan särskilt mycket. Men Mats Persson (L) hör verkligen inte till de okunnigas skara. Sedan ett par veckor är han Sverige arbetsmarknadsminister. Vid sidan om en riksdagskarriär, där han lärt sig politikens verktyg, är han också djupt förankrad i de aktuella teman som rör hans politikområde. 2015 blev Persson doktor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Hans doktorsavhandling handlade om invandrares situation på den svenska arbetsmarknaden under det sena 1900-talet. Det finns alltså inga skäl att befara kunskapsluckor.
När arbetsmarknadsministern besökte Skellefteå under fredagen (27/9) ställdes han inför en svår, men också på många sätt ironisk situation. Han var tvungen att försvara en politik som varken han eller hans parti egentligen tror på. Det handlar om att arbetskraftsinvandringen från personer utanför EU ska begränsas. Den politiken försvårar just nu för varslade Northvoltanställda att stanna i Skellefteåregionen och i Sverige.
Liberalerna var länge ett parti med en positiv syn på arbetskraftsinvandring. Fram till 2019 drev de att asylsökande som riskerade avslag skulle kunna byta spår och istället ansöka om uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Vid samma tid drev Liberalerna att Sverige skulle införa en ny typ av anställningar, startjobb, som skulle fungera som en låglöneväg in på arbetsmarknaden för invandrare.
Partiet har av taktiska skäl backat i dessa frågor, och resterna av den positiva hållningen till arbetskraftsinvandring har kompromissats bort i regeringsförhandlingarna.
Kritiken mot arbetskraftsinvandring av personer utanför EU har främst drivits av Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. För SD har detta varit en del av deras allmänna invandringskritik. Den totala invandringsvolymen har setts som negativ för det svenska samhället.
Socialdemokraternas kritik mot arbetskraftsinvandring har främst handlat om lönebildningen. Inom arbetarrörelsen finns en oro att arbetskraftsinvandring skulle kunna trycka ner lönenivån i Sverige. Det har därför kommit olika initiativ från politisk håll om att det borde göras en arbetsmarknadsprövning där facket skulle få peka ut vilka som är välkomna till Sverige för att jobba.
Det finns flera bestämmelser som försvårar för de som nu varslas i Skellefteå. Ett problem är tidsgräsen (du måste ha ett nytt jobb inom tre månader, annars åker du ut), ett annat är inkomstgränsen (lönen måste vara minst 28 480 kr, annars åker du också ut).
Ur ett liberalt perspektiv vore det slöseri att tvinga personer ut ur landet på sådana grunder. Bland de som är anställda på batterifabriken finns många arbetskraftsinvandrare med attraktiv kompetens. Problemet är att även för en välutbildad ingenjör kan det vara svårt att hitta nytt jobb på rätt lönenivå med kort varsel. Det vore lättare med lite mer tid och kanske med möjligheten att först ta ett tillfälligt jobb med lägre lön.
Mats Persson sa vid sitt besök att regeländringar eller undantag inte är aktuella just nu. Han antydde att det skulle kunna bli aktuellt längre fram. Men längre fram är risken att tiden redan gått.
Oj, vad vi skelleftebor hade önskat mer handlingskraftig liberalism just nu! Istället har vi en minister som är bra på att prata och som låter det vara så, trots att han vet bättre.