För lite. Trots stora satsningar från kommunen och dess bostadsbolag byggs det alldeles för lite bostäder i Skellefteå kommun.
Skellefteå kommun drar ett väldigt tungt lass för att möjliggöra en industriutveckling som är viktig för hela landet.
Vare sig man är pessimist eller optimist kring Northvolts förmåga att snabbt nå sina produktionsmål kan man konstatera att möjligheten att bygga upp sitt liv i trakterna runt fabriken är en avgörande fråga för industrin att både rekrytera och behålla personal.
Skellefteå växer snabbt trots bostadsbristen, men den långsamma byggtakten är en flaskhals som kan strypa utvecklingen.
Varför byggs det inte mer just nu i Skellefteå? Huvudskälet är att höga räntor och oro i omvärlden har drivit upp byggpriser och gjort det svårare för byggherrar att låna upp det kapital de behöver för att dra igång byggprojekt.
Under de senaste decennierna har Skellefteborna fått lov att lära sig att om något ska fungera i kommunen så måste de lokala politikerna lösa det. Statliga jobb försvann från kommunen, investeringar i infrastruktur förhalades och ingen ville bygga vare sig bostäder eller kommersiella lokaler. Till och med flygplatsen blev ett kommunalt ansvar.
Trots att Sverige just nu har en svag ekonomisk konjunktur, med hög arbetslöshet så är läget för Skellefteå mycket annorlunda än tidigare. Vi som bor här har trott att de relativt goda tiderna i bygden skulle förmå regeringen att smida medan järnet är varmt och ta vara på den starka utveckling som finns här. Vi skulle kunna var Sveriges ekonomiska motor just nu. Men icke!
Nöjda men oförstående? Trots att det finns många bra förslag tvekar regeringen att fatta beslut för att stödja industrialiseringen i norr.
Sedan början av 2024 finns det färdiga utredningar för vad regeringen skulle kunna göra. Det handlar främst om att staten på olika sätt skulle kunna gå i borgen för kommuner eller byggföretag när de vill bygga bostäder. Det handlar också om att Norrlandsfonden skulle kunna få extra kapital för att snabbt säkra finansiering för 8000 nya bostäder i Norra Sverige.
Alla dessa förslag är försiktiga på så vis att staten förväntas slippa ta kostnaderna de borgar för och att medel som lånas ut faktiskt ska betalas tillbaka. Statens insats skulle handla om att minska riskerna på bostadsmarknaden, inte betala ut nya bidrag till byggföretag.
Tidigare i somras presenterade regeringen sin strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Dokumentet är ganska omfattande och utgår från en fin vision.
Det luriga är att de åtgärder som regeringen presenterar där inte alls matchar visionens fina ord. Det är mycket som ska utredas, tas ställning till senare, eller övervägas. Detta gäller särskilt frågorna som rör samhällsomvandlingen, det vill säga människornas gemensamma liv.
Nödvändigt men dåligt. Flera tusen personer bor i tillfälliga bostäder i Skellefteå. Bostadsbristen är akut.
När det gäller bostadsbyggande ger strategin inte mycket att hoppas på. Frågorna sorterar under rubriken ”befolknings- och bostadsförsörjning”. Det är i mina ögon ord som snarare signalerar kolonialism än samhällsbyggande. I och för sig ska man inte döma ut förslagen för att de har en dålig rubrik, men då måste det ju finnas någon substans i det som lovas. Något sådant är dock väldigt svårt att se.
Idag uttalar sig Lorents Burman (S) i P1. Han efterlyser snabbare agerande från regeringen för att ta vara på den snabba utvecklingen i Skellefteå och norra Sverige. Jag håller med. Nu krävs åtgärder och inte bara fina ord.
Frågan är varför regeringen inte gör något? Kan det vara så illa att de helt enkelt inte förstår att norra Sverige och Skellefteå har väldigt mycket att bidra med?