I dag är Region Västerbotten en av få regioner med högspecialiserad vård för personer med könsdysfori. I Umeå finns en könsindentitetsmottagning, som ska utreda vårdbehovet för denna snabbt ökande patientgrupp.
Tyvärr har oklara orsakssamband, outvecklad vård, och en snabbt ökande patientgrupp gjort vården för personer med könsdysfori svår att navigera i från både samhällets och vårdens perspektiv. När vården upplevs rusa för snabbt fram möter den ett åsiktsstarkt motstånd. När den å upplevs gå för långsamt fram möter den ett annat åsiktsstarkt motstånd.
Trots osäkerheten om orsaken till ökningen av patienter med könsdysfori finns grupper som vill påverka vården för dem. Med såväl tvära kast, som i motsatta riktningar. Därför tenderar vården att hamna i kläm mellan olika gruppers likvärdigt starka åsikter.
Längst ut på ena sidan står Sverigedemokraterna. I en motion till regionfullmäktige i Västerbotten föreslog de nyligen att regionen skulle utreda hur den kan avsäga sig ansvaret för en könsdysfori-vård de anser ha oklar nytta.Den önskade förändringen för vården är enligt SD ett led i att avpolitisera psykiatrin. Motionen speglar deras syn på att könsdysfori-vården formats av progressiva idéer och bristande evidens.
Oklar nytta eller ej. SD är för tvärsäkra. Lösningen ligger inte i att lasta över ett komplext problem till andra avdelningar, eller andra regioner.
I motsatt position står Transammans. De är Sveriges största förening för transpersoner och anhöriga. De vill se en progressiv utveckling av könsdysfori-vården och är öppna för juridiskt självbestämmande av kön, helt utan vårdintyg. I en tidigare debattartikel i Norran har de påpekat att vården måste ske fortare för att hjälpa unga transpersoner.
Många regioner blev återhållsamma med könsbekräftande kirurgi efter Uppdrag Gransknings omtalade skildringar av vården för barn och unga med könsdysfori. Enligt Transammans var förändringen eftergifter på en debatt som styrts av populism och förenklingar.
Att ta parti för något av de två parternas förslag vore ett misstag. Med SD:s förslag skulle transvården avvecklas i Västerbotten. Sannolikt skulle det bara överföra köerna från Västerbotten till ett fåtal övriga regioner med samma specialistvård. Samtidigt som god kompetens förloras inom regionen. Det är inte en önskvärd utveckling.
Transammans kursändring skulle öka pressen på vården. Läkare skulle kunna känna sig mer pressade att ställa diagnoser, och gå vidare med osäkra behandlingar som följd av en grupps absoluta krav på att köerna till mottagningen måste kortas, och processen för könsbyte gå fortare.
De som söker vård för könsdysfori har ofta en dålig psykisk hälsa. Tillsammans med anhöriga sätter de sin förhoppning på att transvården ska förbättra deras mående, vilket är rationellt tänkt i deras situation. Men även om diagnosen könsdysfori fastställs och hen byter kön, så är det långt ifrån säkert att hens mående förbättras i önskvärd utsträckning.
Forskningen inom könsdysfori-vården behöver stärkas, för att kunna bädda för mer evidensbaserad transvård. Det skulle i sig stärka transvårdens integritet mot starka intressegrupper.
Därför ska Västerbottens könsdysfori-vård varken avvecklas eller låta sig påverkas av grupper som vill rusa fort framåt.
Könsdysfori-vården bör stärkas först i teorin och praktiken. För att stå på armlängds avstånd från åsiktsstarka grupper, som vill styra den med tvära kast.
Adam Bäckström, fristående ledarskribent