Nu är det nog.
I debatten framställs det ofta som att barn och unga med könsdysfori får vård alldeles för lättvindigt.
Verkligheten är en annan. Vi är många föräldrar som ser hur våra barn lider och vi vet hur svårt det är för dem att få hjälp. Att låta barn på väg in i en pubertet de fasar för stå helt utan hjälp från vården är att leka med deras liv.
Att vara ung transperson i väntan på vård kan bäst beskrivas som en oändlig väntan med olika besked från dag till dag.
Som ett av våra barn uttryckte det: ”Det känns som att du har fått ett dödligt gift i dig. Du vet att det finns ett motgift, men du vet att just du inte kommer att få det.”
Väntetiden från remiss till ett första besök på en av landets könsidentitetsmottagningar som jobbar med barn varierar.
De flesta får vänta minst två år på ett första besök. Två år i ett barns liv är oändligt länge och väldigt långt från vårdgarantins löfte på 90 dagar från remiss till ett första besök på en specialistmottagning.
Tidigare var det efter två år möjligt att få en utredning som normalt tar ett år. Därefter en diagnos och möjlighet till vård, olika beroende på person och ålder. För barn på väg in i puberteten var det möjligt att få stopphormoner.
En hjälp att pausa en pubertet där kroppen annars allt mer förvandlas till något barnet inte känner sig hemma i. För övrigt exakt samma medicin som barn som kommer in för tidigt i puberteten får och har fått.
Nu har Astrid Lindgrens barnsjukhus och andra kliniker som följt efter ryckt undan den möjligheten. Våra barn befinner sig i limbo.
Det beslut som tagits om att inte erbjuda vård till transbarn är taget utan att involvera den vårdpersonal som jobbar med transvård. Dessa har varit kritiska till beslutet. Astrid Lindgrens barnsjukhus har inte heller grundat sitt beslut på Socialstyrelsens riktlinjer, utan snarare på den allmänna förenklade och populistiska debatt som förs.
Hur beslutet om att inte längre hjälpa barn med könsdysfori har kommunicerats varierat. På sina håll har det varit under all kritik.
I till exempel Lund har besked ändrats från vecka till vecka. Från beskedet att snart få hjälp till att ni inte komma att få någon hjälp alls innan barnet är 17 år. Det verkar råda total förvirring på kliniken. Ingen vill ta ansvar för de beslut som tas och sedan ändras.
Vårt tålamod är slut.
Förbundet Transammans, Sveriges största förening för transpersoner och närstående, kräver att våra barn får den vård de behöver.