Så sker en rörelse i publiken och en man går med bestämda steg mot scenen. Personalen på Sara kulturhus hinner inte hindra honom före han kastar något mot Henrik Schyffert som fortsatt ligger på scenen och flippar med mobilen. Ett sus går genom publiken.
Mannen gör sin manöver lite snett bakom Schyfferts rygg och blickriktning, vilket gör att han inte uppmärksammar att något är på väg mot honom. Men när den svartgula AIK-halsduken landar precis nedanför divanen ser den erfarne ståuppare ut att bli himlaglad och slänger upp Guldstadens färger på ryggkudden. Applåder såklart. Allt detta före Schyffert tagit sig upp från ryggläge och dragit sitt första skämt.
I en intervju för Norran, tidigare under veckan, har Nile Cityseriens rollfigur Glenn Killing understrukit att han hoppas att stadens lag vinner så att alla som kommer på hans show är glada.
”Jag bor ju granne med Wannadies sångaren här i Stockholm. Pär Wiksten är en lokal kändis här i Vasastan som skrävlar runt på ICA i sina för små rockkläder, svartgula halsdukar och lilla skinnpaj. Han snackar hela jävla tiden om sitt AIK. Det ska bli skönt att få komma bort från honom och träffa riktiga Skelleftebor”, berättade Schyffert.
Nu fick han det, träffa en riktig Skelleftebo, som ger bort sin halsduk för att visa stolthet för bygdens lag.
Sedan sätter ”Schyffert forever” igång med rolig, smart och väl genomförd ståupp. Skicklig samhällskritik i en blandning av kulturyttringar varvas med den lilla vardagen. Alltifrån hur det kan kännas som femtio-gubbe-plussare att bära blöjor för sin egen urininkontinens i ena handen och barnblöjor i den andra. Ett skämt som dras till sin orimlighet.
Han beskriver ”Framgångspodden” som en utopisk värld där programledare och gäster berättar om att människor vid 24 års åldern bör vara rika annars är de troligtvis värdelösa och saknar egen drivkraft. Snygg ska du vara också, bada isvak före 04.00, lyssna på självhjälpsböcker och springa sjutton maraton samtidigt som du tjänar massor med cash och såklart jobbar så lite som möjligt. Om du är en lågavlönad ensamstående trebarnsfar är det ditt eget fel. Du har då inte tagit ansvar för ditt eget liv eller gjort de rätta valen.
Utan att överdriva vågar jag påstå att Henrik Schyffert hatar ”Framgångspodden”. Han fortsätter att tvista fördomar, drar in gamla referensramar i en nutid, identifierar förstagångsföräldrars beteende och berättar öppenhjärtigt om vad som kan registreras i en Apple Watch under lördagsmyset.
Visst hade han kunnat fördjupa sig i delar av sin samhällskritik för såklart finns det en hel del trams under hans 90 minuter på Sara kulturhus scen 1. Men trams kan vara rätt skönt ibland.
”Schyffert forever” förenar svärta, medmänsklighet och skämt i hög en hastighet. Ibland vet jag inte om jag gråter för att jag skrattar eller för att hans sorgdräckt letat sig in i tårkanalerna. Det här är helt enkelt hiskligt bra genomfört.
När föreställningen är slut och publiken i en gemensam rörelse reser sig upp för att visa sin uppskattning lyfter Schyffert AIK-halsduken ovanför huvudet och ropar: ”Ni är den bästa publiken jag haft”. Vet ni, jag tror honom.