Anton Näverlo blir klädd för att jobba 3-5 timmar i tiogradigt vatten. Därför blir det fort jobbigt på land i det varma junivädret.
Vi minns 2023
Mina främsta minnen från jobbet 2023 handlar om bygget av Karlgårdsbron, som jag har besökt vid tre tillfällen.
Att dykarnas insatser var något alldeles extra hade Kauno Tiltai själva tipsat om. Extremt arbete när man gör grovjobb nere på älvsbottnen flera timmar i sträck, precis som en vanlig anläggningsarbetare. Men lägg till mörker, dålig sikt, risken att trassla in sig i slangen, ensamheten, klumpigheten i att jobba med tjocka tumhandskar, klumpigheten på grund av tjock gummidräkt. Samt givetvis själva dyk- och andningstekniken. ”Det är inte många som skulle klara det här jobbet”, sade dykchefen och jag instämmer.
Att boka besöket var en bedrift i sig eftersom jag först skulle ha besked från en strängt upptagen dykchef och sedan synka det med en följeslagare från Kauno, eftersom jag inte får vara själv på området.
Klockan 13.00 blev det bestämt, men när jag och följeslagaren kommer ner till älven på utsatt tid har de redan börjat klä på dykaren. Eftersom det är extremt varmt väder har de bråttom, annars skulle dykaren Anton tuppa av i sin täta, svarta dräkt.
De tre killarna tar ingen direkt notis om mig utan jobbar vidare och jag ser att tillfället håller på att gå mig förbi. Snabbt fram med kamera och mobil för att hinna dokumentera.
Det är inte läge att be dem hejda sig och jobba långsamt och definitivt inte läge att be dem göra något moment i repris.
Eftersom scenariot inte är regisserat är det jag som måste gå runt för att få bilder i rätt vinkel. Kollar så de inte ska skymma varandra, men vill också ha älven i bakgrunden och undvika motljus. Mixar mellan att filma och fota, det är verkligen full fart.
Dykaren med sin fullt fungerande livlina som ger luft, ljus och kommunikation.
När jag tar ett kliv bakåt råkar jag trampa på en slang som ligger som en lång orm på bryggan. Och med ens har jag de tre dykarnas fulla uppmärksamhet, de liksom fryser till i sina sysslor för att stirra ogillande på mig. Att trampa på slangen är tydligen ett allvarligt felsteg.
Senare när jag följer dykningen förstår jag vad de menar. Utöver att slangen för ner luft innehåller den också ström till lampan som dykaren har på huvudet, och det finns kabel för en kamera.
Alla tre funktionerna är nödvändiga för dyket; och det finns ingen reservslang.
Men alla grejor höll, och reportaget gav många positiva kommentarer från läsare, mina arbetskamrater samt från dykarna själva.
Anton Näverlo var hjälten vid Norrans besök.
