Kommentar till Mikael Bengtssons ledare den 20 februari.
Du skriver att alla vill bo i centrum, men det är inte sant. Vi är många som vill bo i Byske, Bureå, Lövånger med flera orter.
Många äldre som bor i byarna kring Byske vill komma närmare service, men vill inte flytta till Skellefteå.
Många unga familjer vill hellre bo på mindre orter så länge barnen är små. Asylsökande som fått uppehållstillstånd vill gärna stanna i Byske, men det finns inga bostäder.
En barnfamilj som ville stanna i Byske fick i dagarna veta att de måste flytta till Sundbyberg. De grät!
Om vi ska bli 80 000 så får vi nog se till att de som vill bo i närområdena också får en möjlighet att göra det.
Så varför inte göra som en stad i Finland, satsa på närområdena så växer även centralorten.
Barbro Hedenström, Byske
Maja Rudlund, Byske
Svar direkt
Nej, jag har absolut ingenting emot att folk bosätter sig på landet, då har ni missuppfattat vad jag skriver.
Jag har heller ingenting emot att det byggs utanför centralorten, då har ni missuppfattat vad jag skriver.
Men återigen: Reducerat till sina minsta beståndsdelar handlar den här diskussionen om vilken värdering man lägger i ordet storskalig.
I min ledare, som egentligen handlade om not-in-my-backyard-syndromet, så nämner jag HSB:s planerade höghus vid Viktoriabrons södra brofäste. Jag skulle också kunna ha nämnt höghusen på Repslagargränd.
Det är vad jag menar med storskaligt byggande.
Mikael Bengtsson
politisk redaktör på Norran