I Norran den 3/6 analyserar signaturen "Ej populist" Sverigedemokraterna, en viktig beståndsdel tycker jag nog fattas, SD:s syn på ekonomisk politik.
Minns ett debattprogram med Sievert Öholm från 1996, en representant för den tidens sverigedemokrater sade följande: "vi ifrågasätter frihandeln och mycket inom marknadsekonomin". Kontrasten är stor om vi går fram till juni 2016, då Jimmie Åkesson kommenterade brexitomröstningen i Storbritannien: "Jag är rädd för att det kormmer att drabba frihandeln", eller hans kommentar i slutdebatten inför valet ifjol: ”Jag tror på marknadsekonomi.”
Det är ju värt att påminna om att Jimmie Åkesson i ungdomen var moderat, han var medlem i Moderat skolungdom, det förklarar ju hans uppslutning kring ekonomisk liberalism. Åkessons ideologiska terminologi är tämligen svårbegriplig, Annie Lööf benämndes som "vänsterliberal", men det är väl inte speciellt korrekt om man betänker att Annie Lööfs ideologiska förebilder är Margaret Thatcher och filosofen Ayn Rand, en av de mest extrema nyliberalerna.
Jimmie Åkesson talar mycket om vänsterliberaler, men han undviker att använda termerna liberal, marknadsliberal eller nyliberal, förmodligen är det väl ett slags kodspråk en mer högerinriktad liberalism är fullt godkänd för Åkesson, har väl att göra med hans moderata rötter.
Man hör rätt ofta SD politiker tala om "frihet under ansvar" när det gäller näringspolitiska frågor, en anpassning till den övriga borgerligheten. Termen är ju hämtad från liberalismen och kan väl sägas vara raka motsatsen till konservatismens förvaltarskapstanke. En svag statsmakt som inte utövar någon tillsyn det leder alltid till rovdrift och extrem exploatering.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att SD allt mer tar till sig den övriga borgerlighetens liberala ståndpunkter, partiet håller på att bli en kopia av nittiotalets populistparti Ny Demokrati.