Jag är numera en kund i ett platsvarumärke, där det gamla kommunalkontoret blivit kundservice och politikerna är omöjliga, att hitta igen på hemsidan. Alla problem i kommunen är numera definierade, som VAD eller HUR frågor. Efter vad jag förstått ska politikerna besluta, om VAD, som ska göras, det finns i deras vallöften. Tjänstemännen ska besluta om HUR problemen ska lösas.
Det låter bra, men hur kan det då komma sig, att politikerna verkar osäkra om vilka frågor, som är VAD frågor, när det i själva verket är de, som ska definiera VAD som är VAD och ge tjänstemännen uppdraget om HUR. Det löser sig, säger ett kommunalråd, men så är inte fallet, om gifter i marken på Scharinstomten, utförsäljningen av Sara kulturhus, därför SBB hotas av konkurs eller att batterifabriken inte blir så grön, miljövänlig och fredsbefrämjande, som alla först trodde.
När jag flyttade norrut 1979 och 2009 var Skellefteå fortfarande en kommun, utan konstig logotyp. Jag flyttade hit, eftersom jag bott på Anderstorp, som min familj gillade efter, att ha bott på 7:e våningen i ett höghus i Kallhäll. Min mamma fick en mycket god vård på Ömheten, som då var kommunalt. Jämfört med Stockholms området tyckte jag, att Skellefteå var paradiset. Någon kommun på dekis, såg jag inte skymten av. Själv jobbade jag på Anderstorp, Ursviken och i Byske, som skolledare, alla områden med duktiga lärare. Skolan och äldreomsorgen var i jämförelse med Järfällas lugnare och tryggare med mindre problem och droger.
Jag som bott i kommunen 20 år känner absolut inte igen den, som en kommun på dekis. Tvärtom verkar människorna här nöjda och harmoniska. 70 000 lagom stort. Kommunen har en god ekonomi jämfört med andra kommuner. Jag har förutom Skellefteå bott i Järfälla, på Orust, i Malå, i Jokkmokk, i Sorsele, i Katrineholm och i Flens kommuner. Hur många kommuner har Evelina Fahlesson att jämföra med?