Senast var det en bagarstuga, men betydligt större och äldre fastigheter i centrala Skellefteå har gått i graven med samma motivering. Ta bara fastigheten Höken 6 som låg vid stadsparken. Huset var byggd 1848, alltså en av Skellefteås äldsta trähus, som revs till förmån för ett hus som har sin arkitektur hämtad från 60 talet.
Här motiverade man rivningen just genom att hävda att huset stod bortom all räddning, att förra ägarna underlåtit underhåll i sådan omfattning att det inte längre var ekonomiskt försvarbart att renovera. Med ganska enkla medel kunde man hitta att huset ägts av ett antal företag genom åren. Synade man då ägarkonstellationen bakom dessa företag så var personerna bakom dem samma under väldigt lång tid. Man skyllde alltså på sig själv och kom undan med det och huset revs.
Och att dessa kulturbyggnader dragit till sig intresset från vissa mäklare är heller inget märkligt. De står oftast på centralt belägna platser i Skellefteå med relativt stora tomter och jag kan lova, det är inte de gamla husen som intresserar.
Jag förstår att det är svårt för politiken att i bostadsbristens Skellefteå stå emot lockande förslag om X antal lägenheter istället för en gammal träkåk. Men det är faktiskt politikens skyldighet och uppgift att värna de få kulturbyggnader som Skellefteå har kvar.
För vad händer egentligen med en stad, en bygd, som helt tappar sitt historiska byggnadsavtryck? Jo, den blir ointressant och fruktansvärt tråkig.