Ägarna hade skickat in flera bilder som visar på mögel och fuktskador.
Bygg- och miljönämnden i Skellefteå kommun brukar sällan vara oenig, men ett ärende avvek vid senaste mötet. Det handlar om en gammal bagarstuga som har varit klassad som bevarandevärd. Trots det har den inte underhållits utan har drabbats av mögel- och fuktangrepp.
Ägarna till fastigheten ville nu riva stugan och bygga ett nytt bostadshus på platsen, och frågan för politikerna var själva rivningslovet.
Skellefteå museum hade avrått från rivning, eftersom huset är byggt vid cirka 1850 och är ett bra exempel på den tidens bagarstugor. Den förklarades bevarandevärd vid en inventering 1979, vilket dock upphävdes 1983 eftersom byggnaden redan då var i dåligt skick. Sedan blev den återigen klassad som bevarandevärd 2006 i ett kulturmiljöprogram.
Även utredande tjänsteperson föreslog att rivningslov skulle nekas. Det anses ge fel signaler om man får låta en fastighet förfalla och sedan hänvisa till skicket och få riva.
Ägarna till bagarstugan hade lämnat in ett omfattande dokument då de talade för sin sak. De menade att tidigare ägare inte hade känt till att stugan var bevarandevärd, vilket skulle förklara varför den inte underhållits.
Politikerna i bygg- och miljönämnden gav rivningslov, och ordförande Annamaria Hedlund (S) motiverar det med att skicket är för dåligt för att renovering ska vara befogad. Miljöpartiets ledamot, Rune Wästerby, var motståndare och lämnade en reservation.
– Enligt plan- och bygglagen ska man underhålla sina hus, är han argument.
Han påpekar också att man som fastighetsägare har skyldighet att hålla koll på om husen är bevarandevärda. Att fastigheter byter ägare är ingen förmildrande omständighet, den typen av information ska föras över till nya ägare.
Rune Wästerby arbetade tidigare som byggnadsantikvarie på Skellefteå museum men är numera pensionär och tog då på sig uppdraget i bygg- och miljönämnden.
När han jobbade var han ofta den som skrev utlåtanden om gamla hus. Han säger att han flera gånger avrått från att hus ska rivas, men att det ändå skedde.
– Förr i tiden var det vanligare att byggnadsnämnden gav rivningslov, de var mindre noga då om kulturvärdena. Jag tyckte flera gånger att de beslutade fel, men då kunde jag inget göra.
Den här gången blev han ensam i sin uppfattning, alla andra i nämnden sade ja till rivningen.