Leo Wikberg skriver i en ledare den 13 januari att byggen av kärnkraftverk kan komma att bli aktuellt även i Norrland och då främst vid kusten där städerna Luleå och Skellefteå finns. Om utvecklingen leder åt det hållet blir jag förstås rädd. Men den här debatten är på intet sätt ny och i samband med nuvarande energikris så kan jag har förståelse för att även de mest trogna miljövänner börjar svikta när det gäller att skapa energikällor som mildrar energipriset.
Den regering vi har idag använder orden fossilfri energi om kärnkraften och det är ett språkbruk som i och för sig är korrekt men ändå vilseledande då många i all hast sätter likhetstecken mellan fossilfri energi och hållbar energi. Båda uttrycken har missbrukats över tid och kommer tyvärr också att fortsätta missbrukas.
Norran är sedan 30–40 år en kärnkraftsvänlig tidning och har genom åren haft många ledare och ledarkrönikörer som förespråkat kärnkraft som en energikälla som är vad man kallar balanserande och stabil när övriga källor sviker. Nu finns det vind i seglen igen som talesättet lyder. Men Wikberg försöker avdramatisera kärnkraftens risker och skriver om hur andra olyckor får mindre publicitet än kärnkraftsolyckor. För mig är det helt naturligt att dramatisera kärnkraftsolyckorna då de drabbar mycket vidare områden än en i och för sig väldigt tragisk olycka med exempelvis vattenkraft.
Kärnkraftens ekonomi är beroende av att näringslivet satsar och Svenskt Näringsliv har uttalat att de satsar på kärnkraft när det finns en politisk uppgörelse för flera decennier då staten genom lagändringar och ekonomiska bidrag oberoende av regering kommer att acceptera byggnationer av ny kärnkraft. Jag hävdar att Svenskt Näringsliv i det här fallet är ute och försöker utpressa den parlamentariska demokratin. Är det verkligen helt rent spel att på detta ytterst tveksamma sätt försöka påverka politikens utformning?
Till sist vill jag bara ge en liten notis om hur energieffektivt ett kärnkraftverks verksamhet är när det kommer till den energi som det går åt för att kyla det utbrända kärnbränslet. För att kärnavfallet ska kunna bli hanterligt innan ett slutförvar så måste det kylas i bassänger under lång tid och den energi som går åt under den långa tiden är i mängd lika stor och kanske större än vad kärnkraftsreaktorn producerar under sin fungerande tid.