Den som ansvarar för kriget i Ukraina är det just nu mest beklämmande exemplet. Men även i vårt lilla hörn av klotet sker grava dumheter, ibland mer i det fördolda. Ett exempel är givetvis den tragiska våldshandlingen vid en cykelbana i Morö Backe i somras.
Hur kan en så destruktiv händelse ske? Skulle den kunnat förhindras, och av vem och hur? Den skyldige hade uppenbarligen visat sådana tendenser tidigare. Togs inte detta tillräckligt på allvar? Kunde anhöriga, eventuella vänner, skolan, socialvården ha förebyggt att tragedin alls inträffat?
En mer övergripande fråga kan handla om sexualiteten i stort. Hantera vi den bättre än föregående generationer? Eller gömmer vi oss bakom datorer och mobiler i stället för att lära oss umgås bättre i ögonkontakt med varandra?
Vägen genom livet, hur ser den ut? Går det pröva sig fram på ett sätt som inte skadar någon annan? Det finns många tänkbara fallgropar. För unga inte minst. Men även för vi som betecknar oss som mer vuxna.
Allt sker givetvis långtifrån så brutalt som det på Morö Backe. Men nu när anhöriga till flickan i Norran 29/12 ville visa oss konkret hur det kan bli, kan vi ta till oss hur även mindre extrema händelser kan förhindras?