Den 7 juli var Lunas sista dag på fritids innan sommarlovet skulle börja.
Den 7 juli, när Luna överfölls, var Emma i Pajala på semester tillsammans med familjen. Familjen, som bor utanför Stockholm, väntade på Emmas brors familj, som bor i Skellefteå.
– Det var massa bestyr med saker som skulle fixas. Sängkläder, vem som skulle sova var och så vidare, säger Emma.
De var precis på väg ut för att äta pizza när Emmas bror ringde. Han sa att polisen hade hittat en flicka. Flickan levde, men var så pass allvarligt skadad att ingen visste om hon skulle överleva.
Flickan heter Luna, var då nio år gammal, och hade några timmar tidigare lämnat sommarfritids på Morö Backe-skolan och cyklat hemåt. Det var hennes sista dag på fritids innan sommarlovet skulle börja.
Hon lämnade fritids klockan 15.20. Polisens utredning skulle senare visa att ett vittne hörde ett skrik från skogen, i närheten av skolan, vid 15.30. Klockan 17.28 kom larmsamtalet till SOS Alarm. En 15-årig pojke, som senare dömdes för överfallet, hade då stoppat förbipasserande, som hittat Luna en bit in i skogen och larmat SOS.
Luna var då så allvarligt skadad att polisen som var först på plats fick springa med henne till ambulansen. Polisen körde sedan ambulansen själv, medan ambulanspersonal gav Luna livsuppehållande vård. Snabbt togs beslutet att Luna skulle flygas med ambulanshelikopter till Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Där låg hon sedan nedsövd i elva dygn medan hon svävade mellan liv och död.
– Ingen visste om hon skulle överleva, säger Emma.
Våldsdådet på Morö Backe har väckt stor uppmärksamhet i hela Sverige och alla stora nyhetsmedier har rapporterat om fallet. Lunas föräldrar orkar inte själva prata om det som hänt, därför är Emma den som för familjens talan. Hon säger att hon känner att hon måste prata med medier – för Lunas skull.
– Luna får inte glömmas bort, hon får inte bara bli en pinne i statistiken, säger Emma när Norran träffar henne på Sara kulturhus.
”Luna får inte glömmas bort, hon får inte bara bli en pinne i statistiken”, säger Emma.
Hon berättar om när Luna hade balettuppvisning på kulturhuset tidigare i år.
– Luna är en konstnärssjäl. Hon tycker om att skapa, måla, dansa, sjunga, åka konståkning. Man blir inspirerad av henne.
I dag kan inte Luna göra de sakerna. Skadorna sätter stopp.
Emma var på plats på rättegången i Skellefteå tingsrätt i mitten av oktober. Under rättegången satt familjen och lyssnade på detaljerna kring vad pojken hade utsatt Luna för.
Bland annat fick de höra hur pojken tog Lunas skosnören. Det ena snöret knöt han hårt runt hennes hals. Det andra snöret använde han för att binda fast henne vid ett träd, så hårt att trädet fick skador på barken. Polisutredningen visar även att det är troligt att Luna varit fastbunden runt halsen vid det skadade trädet.
Pojken band fast Luna vid ett träd så hårt att trädet fick skador på barken.
I fyra dagar pågick rättegången vid Skellefteå tingsrätt.
– Det var som att kräkas tårar i fyra dagar, säger Emma.
Det har snart gått ett halvår sedan Luna hittades i skogsdungen på Morö Backe. För Emma och familjen blev det ingen semester i Pajala, i stället satte de sig i bilen och körde mot Umeå. Där stannade de, tillsammans med stora delar av släkten, tills de visste att Luna skulle överleva.
Luna fortsatte sedan att vårdas på sjukhus. Till en början var hon kvar i Umeå innan hon i augusti flyttades till Skellefteå.
Till en början vårdades Luna på Norrlands universitetssjukhus, men kunde senare flyttas till Skellefteå lasarett.
Tidigt visste läkarna att det hänsynslösa strypvåldet hade gett Luna väldigt allvarliga hjärnskador. I dag är det fortfarande osäkert kring exakt vad hjärnskadorna kommer att innebära för Luna. Liknande hjärnskador som de Luna drabbats av är ovanligt och Emma säger att det är svårt för läkarna att kunna ge ett svar på hur mycket skadorna kommer att läka.
Innan åtalet mot pojken väcktes i slutet av september fick dock familjen veta att hjärnskadorna är irreversibla, vilket på läkarspråk betyder att de är permanenta. Samtidigt finns det en strimma av hopp, säger Emma. Lunas utveckling går framåt, om än långsamt, och i dag kan hon göra mer än vad hon kunde i somras.
– Från början behövde hon vändas varje natt för att inte få liggsår, det behövs inte lika ofta i dag. I dag kan hon röra på sig mer än tidigare, hon kan till exempel lyfta lite på handen när hon vill ha mer mat.
Fortfarande får hon en del av maten via en PEG-slang i magen, men mat som hon tycker om kan hon äta och tugga större mängder av. Emma säger också att Luna orkar mycket mer än tidigare.
– Hon både vill och behöver mer och mer stimulans. Man får öka i schemat vad som händer, annars blir hon uttråkad.
Luna kan fortfarande inte prata, men har lyckats säga ett ord: ”Mamma”.
Luna gillar hundar och vill gärna stanna och hälsa på dem när hon är ute på promenad.
Samtidigt som framstegen är glädjande verkar det som att de kommer med en baksida, säger Emma. I takt med att Luna kan göra mer ökar hennes frustration över att kroppen inte fungerar som förr, att den inte lyder. Dessutom tror familjen att hon börjar minnas mer från det som hände i somras. Den senaste tiden har hon drabbats av svåra och återkommande panikångestattacker, vilket gjort att läkarna behövt sätta in lugnande läkemedel.
– Det är fruktansvärt att stå på sidan, att inte kunna göra något, att hon måste drogas.
Något som gör Luna glad är när hon träffar andra barn – och hundar. När de går på promenad med rullstolen vill hon gärna stanna och hälsa på hundar som går förbi. En annan sak som gör henne glad är när hon får träffa sin familj och släkt. Det blev extra tydligt på hennes tioårsdag i höstas, som firades på Skellefteå lasarett. Hela släkten hade samlats.
– Hon blev otroligt glad när vi kom. Hennes lillasyster och mitt yngsta barn, som är ungefär lika gamla, stojade runt. Luna skrattade åt dem och man kände hur hela rummet var fyllt av energi.
Tioårsdagen, som firades på Skellefteå lasarett, tyckte Luna var rolig.
Emma minns särskilt Lunas blick när familjen sjöng ”Ja, må hon leva”.
– Det glittrade i hennes ögon och hon log ett stort leende. Efter det tänkte vi att vi skulle låta henne vila en stund, men det var inte aktuellt. Hon ville absolut inte att kalaset skulle vara slut.
Under hösten har Luna till stora delar vårdats på sjukhus, men i takt med att hon blivit piggare har hon kunnat vara hemma mer och mer. Senaste hemmavistelsen var helgen som gick, då hon kunde vara hemma och fira jul.
– Det var väldigt fint och trevligt att hon orkade. Jag är oerhört tacksam att hon finns med oss, att hon vägrade dö, säger Emma.
Bilden till höger är den sista som togs på Luna innan den 15-årige pojken överföll henne i somras. Sedan dess har hon till stor del vårdats på sjukhus, men kunde i helgen fira jul med sin familj. På bilden till vänster syns hon tillsammans med sin lillasyster.
Kort efter de fyra rättegångsdagarna kom tingsrätten med beskedet att det fanns övertygande bevisning mot den 15-årige pojken och att han skulle genomgå en månadslång rättspsykiatrisk undersökning. I samband med beskedet sa åklagare Andreas Nyberg så här till Norran:
– Han är en farlig person, därför måste hans psykiska hälsa utredas noggrant.
Den rättspsykiatriska undersökningen visade att pojken led av en allvarlig psykisk störning både när han överföll Luna och vid undersökningstillfället. Den visade också att risken för återfall i allvarlig brottslighet av liknande art är hög.
Den 14 december dömdes den 15-årige pojken till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för försök till mord och grov våldtäkt mot barn.
I takt med att fler detaljer kommit fram kring pojken och hans bakgrund har det blossat upp en debatt kring om samhället hade kunnat göra mer för att förhindra det som hände Luna. Redan för flera år sedan gick det att se varningssignaler i skolan. Dokumentation som Norran tagit del av visar att pojken under 2019 utreddes för tre fall av kränkande behandling mot tjejer på skolan, där han tagit dem på brösten, rumpan och kallat en av dem för hora.
Dessutom har pojken tidigare varit misstänkt för brott, då han sommaren 2021 ska ha angripit en kvinna i en gångtunnel på Moröhöjden. Brottet rubricerades som försök till misshandel alternativt sexuellt ofredande och kvinnan kunde peka ut pojken i en skolkatalog. Eftersom pojken inte var straffmyndig överlämnades ärendet till socialtjänsten, men skolan fick aldrig kännedom om händelsen.
Under höstens rättegång framkom det också att pojken surfat på skolans datorer och sökt efter våldsamma och pornografiska filmer. Skolpersonal ska då endast ha sagt åt honom att sluta söka på den sortens material om han ville fortsätta använda skolans datorer.
Lunas faster Emma beskriver rättegången som att det var att kräkas tårar i fyra dagar.
Expressen har även rapporterat att pojken har träffat psykologer och kommunens habiliteringsteam för att få hjälp. Men när hans föräldrar inte ville medverka i utredningen konstaterade socialtjänsten att de ”inte fann skäl att utreda mot föräldrarnas vilja”.
Emma och Lunas familj är starkt kritiska mot myndigheternas agerande kring pojken. Nu vill de se en lagändring för att göra det lättare för myndigheter som jobbar med barn att utbyta information kring enskilda individer. I nyhetsmedier har det kommit att kallas att familjen vill att det införs en lex Luna.
– Det ska inte vara sekretess mellan yrkesgrupper som jobbar med barn, säger Emma.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) håller med om att det behövs en lagändring.
– Varken skola eller socialtjänst delar den här typen av information med varandra, eller för den delen med polisen eller andra brottsbekämpande myndigheter – och det är väldigt viktigt att ändra på, sa han nyligen i TV4:s ”Efter fem”.
En utredning har tillsatts och Strömmer sa att han bedömer att regeringen under nästa år kommer att kunna lägga fram konkreta lagförslag.
Emma säger att Luna alltid har gillat att skapa, dansa och sjunga. Här är en bild som togs i samband med ett genrep inför en balettföreställning i våras.
Norran har fått godkänt från Lunas föräldrar att publicera bilderna.