Jag har länge undrat: när ska medlemmar i Liberalerna bli så bildade att de ger upp den enfaldiga föreställningen om att klassresan börjar i klassrummet?
När jag läser Christina Soldans, liberalernas fullmäktigegruppledares, gästledarkrönika i Norran den 25 februari, ja då går hon, som jag tolkar det, ännu längre när hon skriver: ”Liberalernas och mitt politiska huvudspår startar redan första dagen i skolan. Det är där det händer, det är där en människa utvecklas till en fri och självständig individ.”
Soldan skriver i artikeln mycket om böckers betydelse för att forma oss som människor. Tre böcker som kan bidra till att vi vaccineras mot liberalernas enfaldiga klassrumsdevis är barnläkaren Hugo Lagercrantz bok ”Barnhjärnan” (2022) och den finske hjärnforskaren Matti Bergströms (1922–2014) ”Svarta och vita lekar” och ”Barnet – den sista slaven”, böcker som finns i flera utgåvor.
Det var en Matti Bergström-föreläsning på 1980-talet som fick mig att formulera min livsdevis: att barn, allas ungar, föds med lust att vilja lära, föds med lust att vilja gå vidare från det de lärt till något nytt. Och att det bara är barns vuxennätverk som sätter gränserna för hur långt barns medfödda lust att vilja gå vidare från det de begripit till något nytt tillåts få fortgå.
Hugo Lagercrantz ”Barnhjärnan, ja den borde vara studiecirkellitteratur för alla blivande föräldrar. Men eftersom alla inte kommer att nappa på det generösa erbjudandet så bör Sverige införa obligatorisk förskola från tre års ålder ifall vi verkligen önskar få ”en skola för alla”, det vill säga en skola som förmår kompensera för det svenska klassamhällets skillnader i uppväxtvillkor, skillnader skapade från födelsen och till dess barnet beträder klassrummet.