Bokhyllan är min rikedom. När jag kom till Sverige och Skellefteå, ägde jag bara en väska med lite kläder, mitt pass, och cirka tio dollar i fickan. Och så mina böcker som jag skickade i förväg.

Många kan kanske se det som konstigt, men jag har en nostalgisk relation till mina böcker. De har format mig till den jag är idag. De har hjälp mig att överleva kommunismen. De är min påminnelse om det förflutna.

De flesta av de böckerna är köpta på en svart marknad under den kommunistiska diktaturen, som jag lämnade bakom mig i början på 90-talet. I en värld då det inte var okej att trycka böcker utan kommunistiska budskap.

I en värld där diktatorn blev mer och mer någon slags övermänniska med ensam rätt att bestämma över andras öden. I en värld där toalettpapper var en lyxvara liksom varmt vatten, mat på bordet och el. I en värld som mer och mer liknade Orwells djurfarm där vårt/mitt enda hopp och flykt från verkligheten fanns inom böckernas gula och porösa blad.

Jag funderade över om de där tiderna och platserna jag läste om fanns på riktigt? Och hur det skulle kännas att en dag se om gräset på andra sidan verkligen är grönare än den iskalla gråa kommunistiska betongen jag var tvungen att leva instängd i? Hur smakar friheten? Hur luktar friheten? Och jag drömde mig bort i en annan värld där jag skuttade och skrattade vilt medan jag fyllde mina lungor med FRIHET.

Jag hade mina böcker och så radioprogrammet Radio Free Europe. Min och mammas enda länk till omvärlden. Självklart även den förbjuden. Vi fruktade Securitate, men vi kunde inte låta bli att höra på vad som hände i världen då och då. Och så en kväll pratades om en mur som föll. 

Jag kunde bara fantisera om vad som fanns på andra sidan muren. Oceaner av ljusblå himmel så långt ögat kunde se. Det doftade underbart friskt. Det doftade frihet, det doftade demokrati. Det doftade världen. En värld som jag bara kunde fantisera om tack vare mina böcker. En värld som välkomnade mig.

Revolutionen kom som en självklarhet. Med hungriga magar och våra bara händer satte vi stopp för helvetet på jorden. En del av oss betalade priset med sina liv. Min resa ut i världen startade då och min värld blev Skellefteå. Skellefteå som med sin trygghet och lugn gav mig en andra chans.

För första gången i mitt liv vågade jag drömma om ett normalt liv. Ett liv där drömmar kunde bli verklighet. Ett liv, mitt liv, som jag själv kunde bestämma över, äta mig mätt, slippa frysa, slippa bli rädd eller terroriserad för att jag hade en annan åsikt.

Skellefteå är in i en otrolig förändringsfas. Det är en fantastisk förmån att vara delaktig i utmaningarna som nu sker med raketfart. Nu är det fler och fler som liksom jag hittar hem hit och från världens alla hörn. Min bakgrund påminner mig om att var och en har ett eget bagage och en egen frihetshistoria att berätta om.

Som politiker tycker jag är viktigt att lyssna på allas historier samt försvara varje hotad smula av frihet och demokrati. Jag vill ha marknadsekonomi, men även ha ett socialt skyddsnät för fattiga, arbetslösa och sjuka. Därför är för mig dialogen med medborgarna ett otroligt viktigt och starkt verktyg. 

Liberalernas och mitt politiska huvudspår startar redan första dagen i skolan. Det är där det händer, det är där en människa utvecklas till en fri och självständig individ. Det är där en tanke börjar ta form, utvecklas och sedan förverkligas allteftersom under livsresans gång.

Frihetskämpar är vi allihopa men vi har alla olika vägar att gå innan vi når målet.