Carina Sammeli välkomnar rapporter som, likt Almegas (se infällda bilden), lägger fram fakta om den samhällsomvandling som pågår i Norra Sverige. "Då finns det fler som ser och säger samma saker som jag", menar hon.
– Regeringen verkar tro att vi bara har brist på människor med höga löner i Sverige men vi har ju brist på allt. Visst ser vi inte minst uppe i Malmfälten och i Skellefteå kommuner som har stark industritillväxt och som kan ge högre lön än offentlig sektor. Men det är de lågutbildade jobben som vi blir utan arbetskraft. De ligger inte på 34 000 i månaden.
Rent krasst innebär det att Sverige inte kommer kunna hitta personal från andra länder, menar Sammeli.
– Det kommer vara ett jätteproblem de kommande åren. Vi kommer att se människor med heltidsjobb som försörjer sig själva och inte är någon belastning lämna Sverige, säger Sammeli.
Men förslaget om höjt lönegolv kommer ursprungligen från den tidigare S-ledda regeringen där dåvarande migrationsminister Anders Ygeman (S) föreslog ett ännu högre belopp på 90 procent av medianlönen (Då 29 880 kronor). M ville se 27 540 och KD 35 000 kronor. Så det finns ett politiskt stöd för att höja lönegolvet som låg på cirka 13 000 kronor.
Så det är nivån som är problemet egentligen?
– Nivån är absolut problemet. Klart man ska kunna försörja sig om man flyttar hit för att jobba, men det som händer när man inför ännu högre lönenivåer är att verkligheten springer i kapp. Vi har stora pensionsavgångar i offentlig sektor som behöver täckas.
Sammeli hänvisar till SKR:s analys ("Välfärdens kompetensförsörjning" från 2022) som pekar på att nationellt så räcker inte ökningen av befolkning i arbetsför ålder för att täcka behovet i offentlig sektor.
Om inte hälften av de arbetsföra väljer att jobba i vård och omsorg eller hälso- och sjukvården. SKR pekar på arbetskraftsinvandring som ett sätt att förbättra kompetensförsörjningen.
Men vad som är en rimligt lönegolv har inte Carina Sammeli något svar på.
– Jag tänker att nivån är för hög redan nu, men jag har ingen exakt siffra på att här ska den vara.
Enbart lönen räcker inte som styrmedel, menar Sammeli, då det kostar olika mycket att bo på olika ställen i landet.
Carina Sammeli var en av de inbjuda när Almega presenterade sin rapport där prognosen är 50 000 nya jobb i norr de närmsta 20 åren, varav 20 000 i industrin, lika många i tjänstesektorn och ytterligare 10 000 jobb bland underleverantörer och varor.
– Jag älskar såna här rapporter. För när jag säger det här till riksdag och regering och myndigheter tycker de bara att jag är lobbyist för Luleå kommun, vilket jag är, säger Sammeli och fortsätter:
– Men när Almega säger det här så har de ett intresse av att deras bransch mår bra och då deras siffror pekar på samma sak som våra så kan jag säga att det är inte bara jag som tycker det här.
Hon uttrycker att hon "skiter i" om jobben hamnar i Luleå, Kiruna eller Skellefteå, så länge de hamnar här uppe.
– Givetvis vill jag att Luleå ska må bra, men Luleå mår bra om LKAB och H2GS mår bra. För de som gör investeringarna så är det skitsamma i vilken kommun de hamnar i.
Att ha konkreta siffror på jobbtillväxt, även om de inte infrias i sin helhet, gör också att kommunen kan planera utifrån dem.
– En av de bra sakerna med den här rapporten är att vi får veta var jobben skapas. Att få en sammanlagd bild.
När det gäller det fly in-fly out så är också Sammeli tydlig med att Västerbotten och Norrbotten kommer att få acceptera att det förekommer och att det redan finns.
– Luleåbor pendlar till Boden och Stockholm varje dag, det är inget konstigt med det. Men vi måste ändå bygga ett större samhälle där fler kan bo och de som ska åka till jobbet varje dag behöver kunna pendla. Det är kanske mindre viktigt om de bor i Älvsbyn eller Luleå.
– Sen lever vi av skattepengar och vi behöver bli fler för att kunna rampa upp skolor, vägar och allt annat. Annars kommer vi ha dålig service och det leder inte till att någon vill flytta hit, säger Sammeli.