Replik på Björn Rentzhogs (Persson invest AB, Östersund), Björn Risbys (Bergvik skog) och Mikael Källgrens (SCA förnybar energi) debattartikel ” Kommunvetot mot vindkraft hotar en hållbar elförsörjning”, publicerad på norran.se söndagen den 3 december 2017.
Skogsbolagen Persson invest, Bergvik skog och SCA har i en debattartikel i Norran tagit ställning i en fråga i utkanten av deras kärnverksamhet; den om kommuners vetorätt mot vindkraft. De argumenterar, liksom vindkraftsbolagen, för att kommunerna ska mista den rätten.
Inledningsvis vill jag ge en eloge till författarna för ett gott sinne för humor när de använder ordet robust om vindkraften. Sedan blir det mindre roligt.
Den blocköverskridande energiuppgörelsen tas som intäkt för robustheten. Men den blocköverskridande decemberöverenskommelsen var havande i nio månader, varpå missfall inträffade. Vad talar för att energiöverenskommelsen går mot ett annat öde i samband med valet 2018?
Författarna skriver att vindkraften har en tydlig roll. Ja, rollen att konkurrera ut baskraften med hjälp av subventioner. Är detta okontroversiellt inom skogsindustrin?
Under 1900-talet var skogen och kraften i ägarmässig union. En union som bröts upp mot slutet av seklet.
Många människor i glesbygden är beroende av skogsindustrin för sin utkomst. Författarna nämner siffran 70 000 personer. Men beroendet kommer till en kostnad. I bygderna lever minnet kvar av hur det gick till när skogsbolagens stora skogsinnehav byggdes upp.
Skogsindustrin har ett svårhanterligt imageproblem. Minns ”Skogen vi ärvde”, Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyheter 2012.
När skogsindustrin nu går vid sidan av kärnverksamheten, och går i allians med vindkraftsindustrin i en slags naturexploateringsunion, är det ett illavarslande tecken.
Vindkraftsindustrin är genom sitt stödberoende en bransch utsatt för stora politiska risker.
Nu utökar de tre skogsbolagen frivilligt sin riskexponering.
Dels har vi den medicinska risken, där väl kända medicinska problem för närboende till vindkraft kommer att verifieras, dels har vi den tekniska risken i konkurrensen med solenergins snabba utveckling. Dessutom har vi den politiska risken som följer av bidragsberoendet.
Till sist kommer att vindkraftsverken innebär en kraftig naturförödelse på känsliga berg.
Har skogsindustrin råd att utöka sin riskportfölj genom att bli en del av vindkraftsindustrin?
Har man gjort sin riskanalys?
Ligger detta i aktieägarnas intresse?
Den som lever får se.
Jan Hedman