Replik på Pär Forsbergs (affärsenhetschef vattenkraft, Skellefteå Kraft) replik ” Hednäs behövs om miljömålen ska kunna nås”, publicerad på norran.se lördagen den 24 september 2016.
Skellefteå Kraft svarar precis som man kan förvänta sig av ett privat elbolag.
Pär Forsberg, affärsenhetschef vattenkraft, Skellefteå Kraft, har ett uppdrag att arbeta efter. Han ska producera så mycket el som möjligt, till en så låg kostnad som möjligt, som bolaget sedan ska sälja så mycket som möjligt av, så dyrt som möjligt.
Därför har Skellefteå Kraft följaktligen en slogan som lyder ”älska energi”, och inte till exempel en som lyder ”100 procent hållbar energi” eller ”den hållbaraste elen är den som inte förbrukas.”
Det är i sig inget konstigt med det. Däremot blir det löjeväckande när man hymlar med vad uppdraget är och när man säger sig måna om den biologiska mångfalden.
Varför har man i så fall inte följt åtgärdsplanen för förbättringar från vattendomen 1991?
Och när man nu går med på att göra åtgärderna – 25 år för sent – så lanserar man dem som om det vore en frivillig storsatsning på miljön, fast de inte längre är tillräckliga enligt EU:s vattendirektiv och den samlade expertisen.
Men så här är det. Det spelar egentligen ingen roll vad Pär Forsberg, eller någon annan på Skellefteå Kraft tycker. Om vi vill ha det annorlunda så kan vi få det annorlunda. För Skellefteå Kraft är inte ett privat bolag. Det är Skellefteå kommuns invånares eget bolag.
Det är vi som styr och äger det, genom den styrelse som tillsätts och får sitt ägardirektiv av kommunfullmäktige. Det gör att det i förlängningen är vi som bestämmer vad som ska ske med bolaget och därmed också med Hednäs.
Om våra folkvalda vill riva kraftverket så har de all makt att göra det.
Politik är att vilja och det här är politik, det är inte en affärsstrategisk fråga för ett privatägt aktiebolag.
Andra kommuner och även andra kraftbolag som ser större ekonomisk och samhällelig vinst i förhöjda naturvärden, ökad besöksnäring och möjlighet för fisketurism har redan gått före och visat vägen och har rivit eller planerar utrivning av småskaliga kraftverk.
Falkenberg, Marieberg, Nordanstig och Hudiksvall, för att bara nämna några, är samtliga exempel där kommuner och kraftbolag valt att köpa upp och riva ut småskalig vattenkraft till förmån för att utveckla besöksnäringen – och då framför allt fisketurismen.
Och det krävs ingen doktorsexamen i nationalekonomi för att räkna ut vad som är till störst samhällsnytta.
I fallet Hednäs så skulle det räcka med motsvarande en årsanställd inom turism, baserad på rekreation och sportfiske, för att den samhälleliga nyttan skulle vara större än vad kraftverket drar in i dag.
Laxfisket i Mörrumsån i Blekinge, som är en mycket kortare älv än Åbyälven, omsätter årligen 50 miljoner kronor. Laxfisket i skotska River Dee, som är en lika lång älv som Åbyälven, sysselsätter årligen 500 personer.
Det finns en enorm och outnyttjad potential i det här som vi än så länge bara har sett början på.
Kommunmedborgarna i Skellefteå och i grannkommunerna skulle få ut oändligt mycket mer av Åbyälven än vad som fås i dag om kraftverksdammen revs ut i stället för att satsa ytterligare 15 miljoner kronor på åtgärder som på inget sätt skulle vara tillräckliga och komma att ta många år i anspråk för att utvärdera.
Kraftverket i Hednäs står i dag för 0,2 procent av Skellefteå Krafts samlade elproduktion och 0,06 procent av den ekonomiska omsättningen.
Omräknat till vad kommunen årligen tar tillbaka i form av utdelning från Skellefteå Kraft (cirka 200 miljoner kronor) motsvarar det cirka 120 000.
Det tar emot att säga det, men det ser onekligen ut som att kejsaren är utan kläder.
Christer Borg