Replik på Pernilla Winnheds (vd Energiföretagen Sverige) debattartikel ” Moderna elnät behöver investeringsutrymme”, publicerad på norran.se lördagen den 18 mars 2017.
Energiföretagens vd Pernilla Winnhed försöker i en debattartikel på norran.se (18/3 2017) förklara de stigande priserna i elnäten med att stora investeringar behövs för ökad leveranssäkerhet och mer förnybar el i näten.
Men det är bara en del av förklaringen. Den andra är att en svag reglering utnyttjas av vinstmaximerande monopolister.
Det mest uppenbara beviset för detta är att elnätföretag med samma objektiva förutsättningar tar ut olika priser. Pernilla Winnhed förklarar själv hur detta kommer sig; de har olika avkastningskrav.
Små, kommunala bolag är i regel billigare än de stora drakarna – vilket reflekterar olika syn på verksamheten. Somliga ser den som en offentlig nyttighet som kommunen levererar till så lågt pris som möjligt. Andra siktar på att utnyttja sin monopolställning för att leverera mesta möjliga avkastning till ägaren.
På en konkurrensutsatt marknad är det inget problem, men här handlar det om ett monopol för en vara som alla måste använda hela tiden. Därför finns det en prisreglering som ska säkerställa rimliga villkor för kunder och företag.
Företagen tilldelas en intäktsram – en ”tom ryggsäck” att fylla med intäkter under en fyraårsperiod. Storleken på ryggsäcken bestäms av två saker; drift- och underhållskostnader samt kapitalkostnader. Orimligheterna i regelverket handlar i första hand om kapitalkostnaderna.
Mellan 2012 och 2015 värderades näten som om de vore nästan nya, trots att de, som Pernilla Winnhed själv påpekar, i själva verket är gamla. Det innebar att kunderna tvingas betala flera gånger för ett redan betalt nät.
Om detta handlade den rättsprocess Pernilla Winnhed skriver om, och som elnätföretagen vann. Skälet till att de vann var att Energimarknadsinspektionen (EI) – som beräknar intäktsramen (ryggsäcken) – ville kompensera för övervärderingen av näten med en egen beräkningsmetod.
Men lagen säger att metoden ska vara ”beprövad” så företagen vann. Resultatet är att kunderna betalar för gamla nät som om de vore nya. Om denna verklighetsbeskrivning tvistar för övrigt ingen.
Villaägarna har ägnat stor kraft åt att ändra på detta. En framgång var när alliansregeringen vid sitt sista regeringsmöte förändrade reglerna så att näten från 1 januari 2016 i större utsträckning värderas efter sin verkliga ålder.
Eftersom domen för perioden 2012–2015 kom så sent så har elnätbolagen dessvärre en ”extra ryggsäck” med sig från förra perioden som de får fylla med pengar under åren 2016 till 2019. Det är därför vi ser stigande priser i dag.
Det andra problemet är hur mycket vinst per krona som regleringen tillåter. Det kallas kalkylränta och ska enligt finansiell teori stå i proportion till hur stor risk ägaren tar när pengarna investeras i elnätbranschen. Stor risk motiverar en hög vinst – och tvärtom.
Det är svårt att tänka sig en bransch med lägre risk än elnät. Ägaren har monopol och alla måste köpa hela tiden. Trots det är den tillåtna vinsten mycket hög, 5,85 procent realt, före skatt.
När en i det närmaste riskfri placering ger så hög avkastning är det inte att undra på att ägarna blir sugna på att investera mer pengar i affären.
Ju mer pengar som stoppas in desto mer kommer ut.
Därmed inte sagt att Pernilla Winnhed inte har en poäng – inget är för evigt och näten behöver förnyas över tid. Ingen ifrågasätter heller att ägaren ska få tillbaka pengarna och därtill en vinst. Det är nivån på vinsten som är konfliktfrågan.
Även i denna fråga har Villaägarna legat på. Det är därför glädjande att energiminister Ibrahim Baylan (S) har uppdragit åt Energimarknadsinspektionen att se över kalkylräntan. Vad som kommer ut av den processen återstår dock att se. Villaägarna kommer att uppvakta relevanta beslutfattare.
Sammanfattningsvis; Pernilla Winnheds lista över tänkbara investeringsobjekt i elnäten är relevant. Ingen invänder mot god kvalitet och reinvesteringar.
Men kunderna vill inte betala för gamla nät som om de vore nya, och inte för låg risk som om den vore hög. Det är i det ljuset debatten om priserna i elnäten ska ses.
Jakob Eliasson