Arkivbild: Alexander Andersson
Det är med stor bitterhet man läser om Skellefteå kommuns ointresse att ta sitt ansvar för återvinning av papper, burkar, glas, etcetera, i vår yttersta del av kommunen.
Jag har lagt ner stor möda med att försöka få kommunen att inse att detta är en princip och rättvisefråga. Frågan har dryftats flera år och priset på anläggningen stiger för varje år. När vi började så låg den kring 70 000 kr och nu har kostnaden stigit till 90 000 kr.
Det är ju närmast patetiskt att läsa Ola Burströms påstående att detta är ett producentansvar.
Då skall jag påpeka att jag har utrett denna fråga på följande sätt. Jag började med Agneta Lantto som mycket väntat också påstod att kommunen inte hade något ansvar för detta utan det var utlagt på Återvinningsföretaget FTI. Då tog jag kontakt med Lars Hafvenström på detta företag, chef för övre Norrland, som förklarade att de utförde sophanteringen, men den ambulerande återvinningenvar helt och hållet kommunens ansvar. Att Norsjö hade ambulerande berodde enligt honom på att de var framsynta och hade beslutat detta innan återvinningsföretaget kom in i bilden. Som drabbad undrar man var problemet ligger? Ska det vara så märkvärdigt när kommunens anställda åker fram och tillbaks här uppe och i Burträsk finns anställda som kunde ta hand om materialet.
Som den klarsynte kan se har vi här ett typiskt moment 22. Man skyller på varandra för att på så sätt slippa ta ansvar. Man hänvisar till att vi ska köra 10 mil tur och returtill Burträsk för att avlämna vår återvinning. De som inte vill eller orkar förstöra miljön med egen bil så hänvisar kommunen till att man skall prata in sig hos någon snäll medtrafikant som skall ner till Burträsk. Då skulle den personen kunna fylla bilen med återvinningspåsar. Skulle vara intressant att veta hur många stadsbor som springer runt och ber personer ta med sig återvinning de stackars 100-tals meter detta gäller i Skellefteå, där det lär finnas ett antal sådana platser.
Jag vill påpeka att vi bor i den yttersta delen av kommunen och att även kringliggande småbyar inom denna rika kommun kunde köra hit och återvinna soporna. Jag förmodar att det inte sitter i kostnaden, för 90 000 kr måste vara en struntsumma i en kommunbudget, utan det är en principsak och ett sätt att visa att "här är det vi som bestämmer och ni skall inte tro att ni har något att säga till om". Detta är modern landsbygspolitik där det idag inte finns något parti som intresserar sig för våra döende byar. Men rösta gärna på oss vid kommande val. Det kan ni glömma! Det finns gränser för vad medborgare kan utstå.
Man vet mycket väl att om man fortsätter och utreder frågan ett tjugotal år till så löser sig problemet av sig självt. Då finns inga sopor att hantera för folket har flytt landsbygden och soporna sitter på Skellefteå Kommun.
Claes-Olav Bohman, Kalvträsk
Svar direkt:
År 1994 infördes producentansvar på förpackningar och tidningar. Det innebär att de som tillverkar och säljer en förpackning och tidning är en producent. Enligt denna lag är producenterna skyldiga att inrätta ett system för insamling av dessa förpackningar och tidningar. Producenterna har valt att bygga återvinningsstationer för insamlingen. Det innebär att producenterna både har det ekonomiska och det juridiska ansvaret för dessa stationer. Det är riktigt som du påpekar att Norsjö kommun före lagen om producentansvaret 1994 hade startat insamling av förpackningar via en mobil återvinningssläp. Skellefteå kommun arbetade också före lagens inträdande med att bygga egna återvinningsstationer. Dessa stationer övertog producenterna efter införandet av producentansvar. För tillfället pågår det en utredning, som beräknas komma under året, om vem som i framtiden ska ha ansvaret för insamling av förpackningar; kommunen eller producenterna. Det finns många bra ideér på hur insamlingen av förpackningar skulle kunna ske i framtiden, men Skellefteå kommun vill först invänta avfallsutredningen innan alternativa insamlingar blir aktuella.
Agneta Lantto Forsgren, sektionschef avfall, Skellefteå kommun
