Petter Nårsa i sin stol där han spenderat mycket tid senaste två veckorna efter hemkomsten från sjukhuset. Det jobbigaste har varit att inte kunnat lyfta eller leka fullt ut med sonen Colin.
– Det är min vilostol, den är huvudattraktionen. Där har jag suttit mycket senaste tiden. Petter Nårsa skrattar och pekar på fåtöljen som sonen Colin, 3 år förtjust börjar klättra i.
Något stort skratt är det inte, mer ett stillsamt fnissande hemma i vardagsrummet i Kälsberg, Älvsbyn. Det är inte läge för yviga rörelser för Petter Nårsa.
– Ett tag var jag riktigt rädd för att bli förkyld. Det skulle inte vara bra, säger han.
Rösten låter som vanligt, men kroppsrörelserna pratar ett annat språk. Långsamma och stela som nacken vill ha det.
Det har gått 22 dagar sedan olyckan när vi besöker honom hemma. Skotercrosskarriären som lett till VM-guld och proffssegrar i USA under sju säsonger var nedlagd före det här året. Men ett SM bara kilometern hemifrån var för oemotståndligt att avstå.
– Det är så otroligt roligt att köra och här skulle jag kunna vara med så enkelt. Med små medel visste jag att vi kunde göra något vettigt. Finalen skulle ju bara vara här borta, säger Petter Nårsa med knuten näve och tummen utsträckt i riktning mot köksfönstret bakom ryggen.
Det blev inte lika enkelt som tänkt.
– Det visade sig att jag behövde köra en kvaltävling i Bygdsiljum också. Det fanns inte på min lista.
Där höll det på att gå riktigt illa.
– Skotern skar i finalen och jag flög över styret. Det var en djävulsk smäll, en likadan som den som skulle komma i Älvsbyn, fast värre. Men i Bygdsiljum hann jag kasta mig åt sidan.
Petter Nårsa berättar om kraschen i det som blev hans sista tävling som skotercrossförare.
Han var reserv till SM-finalen på Högheden 6 april. Men ett avhopp gjorde att 32-åringen fick sista finalplatsen. I första heatet startade han därför i andra led som nummer 15 av lika många förare.
– Jag var nervös för jag visste att det skulle vara mycket folk. Det är kul att visa upp sig, tyvärr gick ju inte det...
Banan bjöd på ny ren snö så Nårsa såg stora möjligheter att göra något riktigt bra. Det enda som störde var att siktförhållandena var begränsade.
– Vid starten hade jag svårt att se och jag förivrade mig såklart. Det gick fort och jag ville komma upp i täten direkt så jag missade totalt att det var en knöl kvar.
Nårsa kom helt fel, skotern slog i knölen med en våldsam fart och förare fick styret med full kraft i bröstet.
– Luften slogs ur mig när styret träffade bröstkorgen och jag hann aldrig kasta mig av som man brukar.
Det blev en volt i luften. Kroppen slog ned i snön. Skotern på 240 kilo slog ned på Nårsa.
– Jag minns allt. Framför allt fick jag halvt panik. Egentligen ska man ligga kvar, men det sista man vill är att bli överkörd så jag ville bara ta mig av banan.
Petter Nårsa tuppade av en stund efter smällen och fick hjälpas till båren.
Föraren Anton Lindström hade stannat och tagit bort skotern så att Nårsa kunde kravla sig ut från det farliga området på tävlingsbanan.
– För mig var det lika bra att skotern stod på mig först för annars hade jag säkert blivit överkörd.
För honom var det också skönt att han själv kunna ta sig därifrån.
– I och med att jag gick av banan själv så kände jag att allt fungerade och var inte värst orolig. Men att något var trasigt kände jag direkt. Helvetes så ont det gjorde. Jag orkade ta mig av banan sen tuppade jag av för att jag hade så ont.
Petter Nårsa och sonen Colin som han har tillsammans med förra skoterproffset Elina Öhman.
Sjukvårdspersonal fanns på plats och Nårsa lades på en bår och kunde sedan lastas in i ambulansen där han genast fick den inledande vården.
– Jag fick suverän hjälp så jag var aldrig orolig. Det var skönt. Visst kan man gnälla lite på sjukvården men inte en sådan här gång. Jag fick verkligen allt jag behövde.
På Sunderby sjukhus hamnade han först på traumaavdelningen och sedan intensiven.
– Jag var aldrig orolig över det värsta. I och med att jag har kört omkull tidigare så vet jag hur det är och gjorde en egen check och kunde känna att fötter och nacke fungerade även om den senare blev fixerad. Sen förstod jag att lungorna inte var som vanligt och att revbenen var trasiga.
Ännu har han inte fått någon fullständig lista över skadorna från kraschen.
Men några saker vet han.
Bröstkorgen blev intryckt. Två lungor punkterades och tolv revben bröts, vissa på flera ställen. Kotor i nacken har skadats, känseln i ett par fingrar är nedsatt och ac-leden i axeln blev avsliten.
En sak upplevde han som otäck.
– Jag hade lite blod i mina punkterade lungor och det var lite panik och läskigt att inte riktigt få luft, säger Nårsa.
Någon comeback blir det inte. Det kan jag lova
Petter Nårsa
Ett dygn låg han på intensiven. En vecka på sjukhus.
Tre veckor efter smällen promenerar han runt hemma och kan även gå ute på gården i snön.
– Ja det är helt sjukt. Fysioterapeuten tycker också att det är helt galet. Jag har bra läkkött.
Någon mer operation ska inte behövas. Tiden ska läka det som behövs och några bestående men förväntas inte.
– Jag måste säga att läget är bra och att jag har haft tur. Men jag har fortfarande lite känslobortfall här, säger Nårsa och pekar med vänsterhanden på högerhandens lillfinger och ringfinger.
– Ett ögonlock är också jättesegt och det är lite läskigt. Men jag kan inte göra så mycket annat än att vänta ut grejerna. Fortsätter det så här kanske det behöver göras en djupare koll. Annars ska allt läka bara jag tar det lugnt.
Tio meters körning in i ladan med skotern. Det har blivit allt för Petter Nårsa efter kraschen.
Morfintabletterna har han slutat med.
– Smärtan är över, det är mer en molande värk.
Vad fyller du dagarna med?
– Första fyra-fem dagarna här hemma var väldigt tråkiga. Jag är ingen seriekille och har försökt att hitta något att se men inte lyckats.
Tusentals människor såg kraschen eller tog snabbt del av den i vår direktrapport från händelsen. Det innebar att många har hört av sig.
– Allt stöd har varit skönt och bra, men jag har inte velat lägga ut så mycket på sociala medier själv. Men jag är glad att folk bryr sig.
Kommer du att köra skoter framöver?
– Skotern är jättefin. Vi hade gjort i ordning den för SM-finalen så den kommer jag inte att kunna hålla mig ifrån, men någon comeback blir det inte. Det kan jag lova. Jag kan köra själv och lägga mig på en nivå där jag inte känner att det är livsfarligt men jag ska inte ha 15 andra blådårar runt omkring mig.
Men förarkarriären är inte över.
– Jag köpte en rallycrossbil förra veckan. Det får bli framtiden.
Men inte redan i sommar?
– Får väl se hur det känns, det är inte omöjligt framåt höstkanten. Vad fyller man annars tiden med?
