”AIK blir AIK Stingheads” står det i Norran den 6 juni 1996. På en stor bild över fyra spalter poserar målvakten Dick Andersson med det nya klubbemblemet, tillsammans med klubbdirektören Anders Edhlund och ordföranden Tage Ljungholm.
Det är den 5 juni 1996 och Skellefteå AIK Hockey har årsmöte.
Styrelsen har en svår uppgift framför sig. Ekonomin går riktigt dåligt och föreningen har miljontals kronor i skulder.
Men morgondagens rubriker ska handla om något helt annat. AIK har nämligen ett ess i rockärmen – en svartgul geting med vass gadd.
Samma dag som årsmötet äger rum tågar nämligen en delegation in på Norrans redaktion. Det är dåvarande klubbdirektören Anders Edhlund, ordföranden Tage Ljungholm och målvakten Dick Andersson. Med sig har de en matchtröja med ett helt nytt klubbemblem.
I sann 90-talsanda har de också kommit på ett nytt, häftigt tilläggsnamn: Stingheads.
Vi ville mörka de dåliga siffrorna.
Anders Edhlund (Norran 1998-05-27)
Skellefteå AIK:s dåvarande klubbdirektör
– Det gäller att skapa symboler som ungdomar lockas av, konstaterar Anders Edhlund.
Vad han inte vet då är att satsningen ska utvecklas till ett utdraget tvistemål. Långt senare ska han själv medge i rätten:
– Vi ville mörka de dåliga siffrorna. Vi ville få uppmärksamhet: nu händer roliga saker i AIK.
Den efterföljande artikeln i Norran ska förvisso handla en del om den dåliga ekonomin, men Skellefteå AIK lyckas mycket riktigt skifta huvudfokus till det nya klubbemblemet.
Den ilskna svartgula getingen.
Men Stingheads blir en kort parentes i Skellefteå AIK:s historia. Bara någon dryg vecka efter att emblemet presenterats skrotas planerna.
I dag verkar många helt ha glömt den här historien. Supporterbloggen ”parmikaelsson” har ett inlägg om namnbytet, men i övrigt finns nästan inga spår på internet.
Nej, det blev ingen geting på bröstet för Dick Andersson och hans AIK. Bilden är från samma säsong som klubbemblemet var tänkt att tas i bruk.
I det senaste avsnittet av podcasten ”Studio Norran” gör vi därför en insats för att den svartgula getingen inte helt ska falla i glömska. Vi går till botten med vad som egentligen hände och pratar med personerna som var inblandade. Varför blev det just en geting – vad var tanken bakom namnet – och hur kunde allt gå så fel?
Det känns nästan som ett aprilskämt!
Dick Andersson
Dåvarande målvakt i Skellefteå AIK
Du hittar podden i valfri poddspelare, sök på ”Studio Norran”.
En person som intervjuas är Dick Andersson, dåvarande målvakt i Skellefteå AIK. Det var han som fick posera med getingen i Norran.
– Det känns nästan som ett aprilskämt! säger han när vi ringer upp, nästan 30 år senare.
Vi pratar också med Jonas Fahlman, författare och journalist som har skrivit flera böcker om Skellefteå AIK. Han skrev den första Norranartikeln om Stingheads sommaren 1996.
– Det fanns en allmän rörelse i svensk ishockey på den tiden: man kallade sig något utländskt och bytte klubbemblem, berättar han.
Brynäs Tigers, HV71 Blue Bulls och Djurgården Lions är några tidiga exempel. Skellefteå AIK sneglade särskilt på Björklöven Lynx som hade ökat souvenirintäkterna dramatiskt efter sitt namnbyte.
Derby. Mikael Lindgren och Dick Burlin, Skellefteå AIK, kamperar med liggande Lövenspelare. Bilden är tagen 1997, samma säsong som Stingheads-loggan var planerad att tas i bruk. Rivalerna från Umeå hade anammat ett lodjur i sitt emblem och kallade sig Björklöven Lynx.
Bytet till Stingheads låg rätt i tiden – och det var ett försök att locka ungdomar till matcherna. För att få ordning på ekonomin behövde Skellefteå AIK få fart på försäljningen och öka publiksnittet (vid den här tiden 1 023 personer).
Dåvarande ordföranden Tage Ljungholm minns tillbaka:
– Det var en jobbig tid. Inga pengar, ingenting. Vi greppade efter alla halmstrån som fanns.
– Det kom olika idéer om hur vi skulle få in pengar. Stingheads, det var väl ett förslag som kom då.
Tage Ljungholm, före detta ordförande i Skellefteå AIK Hockey.
Tage Ljungholm har fortsatt att engagera sig i Skellefteå AIK efter sina år som ordförande. Här visar han en pärm med tidningsutklipp och matchprogram.
Han berättar om tanken bakom namnet och det nya emblemet:
– Jo men, att snabbt göra ett anfall och skjuta pucken i mål och sen dra sig tillbaka. Som en geting. Tja, det var väl lite långsökt, men vi försökte med allting.
En formgivare fick i uppgift att ta fram den nya logotypen. Men satsningen blir alltså kortlivad.
Efter bara några dagar urartar allt i en långdragen tvist om den ekonomiska ersättningen. En tvist som kommer att pågå i flera år.
– Det var ett jäkla bråk, minns advokaten Greger Lundmark, som företrädde Skellefteå AIK i rätten.
Många förslag. Den 6 juli 1996 kunde Norran berätta att många nya namnförslag låg på bordet efter Stingheads-debaclet. Skellefteå AIK Moose, Skellefteå AIK Gaddarna, Skellefteå AIK Black Bees och Skellefteå AIK Blackbirds var några av förslagen. Men, det blev inte något av det heller.
Lyssna på poddavsnittet för att höra allt om rättstvisten och hur den slutade.
I dag har de flesta ishockeyföreningar övergivit sina amerikanska tilläggsnamn och emblem. Men i några enstaka fall lever de kvar.
Om allt hade gått enligt plan hade alltså den ilskna, svartgula getingen kunnat vara en integrerad del av Skellefteå AIK:s varumärke än i dag. Vi frågar Daniel Fåhraeus, Skellefteå AIK:s klubbdirektör, hur han ser på det:
– Det är något helt annat än vårt traditionella klubbmärke. Om jag får sticka ut hakan så tror jag inte riktigt att den hade hållit i dag, säger han.
Lyssna på poddavsnittet i valfri poddspelare, eller i Norrans app. Sök på ”Studio Norran”.
Vi har sökt formgivaren som tog fram klubbemblemet och den dåvarande klubbdirektören Anders Edhlund.